anitamaki

Här har ätits vofflor med vispgrädde och hemgjord hallonsylt idag. Resan till min kära vän och tvillingsjäl närmar sig, nu är det bara timmar kvar och jag ser fram emot att få lära känna nya människor. Jag ska verkligen njuta av livet. Det är härligt med sådana vänner. Längtan efter närhet, ömhet, trygghet gömmer och glömmer jag för en tid. Jag måste bli bättre på att ta till vara på stunderna av glädje och lycka som faktiskt finns i mitt liv. Människor från förr i tiden som av någon anledning inte längre vill ha kontakt med mig måste jag lämna bakom mig och gå vidare. Varför ödsla kraft och energi på att längta efter och sakna flydda tider? Kanske finner jag någon att älska och hålla i handen någon gång någonstans i livet.

Kvällen glider långsamt in i natten och så småningom möter natten morgonen och morgonen smyger över i förmiddag. Förmiddagen växer till kväll och kvällen blir natt.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Många timmar har gått sedan min personliga assistent lämnade mig för dagen. Jag har roat mig med att lyssna på Lördag med Lisa och Ring så spelar vi. När radiolyssnandet var avklarat läste jag tidningen men den var inte intressant, talsyntesens röst är fruktansvärd. På lördagarna infinner sig en speciell känsla av lugn och ro i min själ. Förutom denna härliga känsla är livet fyllt av glädje, hopp och förväntan eftersom resan till min kära vän och tvillingsjäl närmar sig med stormsteg, fick nyss ett sms från henne hon skrev "Snart ses vi", och det är sant. Trots att det finns stunder av glädje, ja till och med av lycka i mitt liv längtar jag efter närhet, ömhet, trygghet och kärlek. Men varm vänskap är också fint. Jag är oerhört glad och tacksam över att jag har så många vänner. Nej, nu är det dags att göra kväll.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu sitter jag här vid datorn, här mår jag bäst, här bland tankarna och orden. Detta var dagen när jag tillsammans med min personliga assistent besökte Din förlängda arm, det assistansbolag som jag anlitar. Anledningen till besöket var att Din förlängda arm höll invigning av ett handikappanpassat kök,företaget bjöd kunder och arbetande assistenter på tårta och varmkorv och kommunalrådet klippte bandet.

Resan till min vän och tvillingsjäl närmar sig med stormsteg och det ska bli underbart att komma bort. Jag ser också fram emot att få lära känna tvillingsjälens familj, det ska naturligtvis bli roligt att få träffa lillebror och att få åka Ökerölinjen, samt att få lära känna alla andra vänner till min tvillingsjäl. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och jag känner mig nöjd med dagen som började ovanligt tidigt för min del. Det första jag gjorde när jag vaknade var att lyssna på programmet Radiopsykologen. Rubriken på torsdagens avsnitt var, Förlusterna har format mig. I programmet medverkade Gabriella hon berättade på vilket sätt förlusten av människor som betydde mycket för henne hade påverkat hennes liv. Gabriella talade också om sin rädsla dels för att förlora någon närstående och dels för att hon själv eller någon annan skulle drabbas av sjukdom.

Nej, nu är det långt över läggdags.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Liv, du liv hur ska man någonsin få någon ordning på dig? Hur kommer framtiden att se ut? Den dag jag inte längre kan komma till byn på somrarna? Vad ska hända då, Vart ska jag då ta vägen? Kommer jag att sitta här på förvaringsplatsen i denna förhatliga stad där jag inte alls hör hemma? Var hör jag hemma egentligen? Här vid datorn trivs jag bäst, här bland tankarna och orden. Frågorna är många var finns svaren? Det är bara att konstatera jag får liksom ingen ordning på mitt liv.

Det var allt för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kvällen håller på att övergå till natt, det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och jag kan återigen njuta av livet. Det känns skönt att jag inte längre behöver vara orolig för en av mina människor. Tack och lov att det löste sig med kören som jag tyvärr missar eftersom jag hunnit avboka evenemanget innan jag visste att det skulle ordna sig. I skrivandets stund ser jag fram emot kommande trevligheter. Snart bär det iväg till min vän och tvillingsjäl. Vänskapen med henne ger mig en känsla av att vara behövd. Jag får så mycket energi av våra goda samtal.

Nu har jag en stark känsla av att timmen börjar bli sen. Bäst att sluta skriva för den här gången.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Livet är en berg-och dalbana och jag står på yttersta kanten av stupet. Men jag kommer inte att trilla ner eftersom jag snart får träffa dig min kära vän och tvillingsjäl. Tack för att du finns.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Livet är en bergochdalbana och jag står på yttersta kanten av stupet. Men jag kommer inte att trilla ner eftersom jag snart får träffa dig min kära vän och tvillingsjäl. Tack för att du finns.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Att leva är att längta.
Att längta gör så ont.

Hur mycket längtan finns det i världen?

Ännu en dag är snart genomlevd. Söndagar är ofta platta, tomma och innehållslösa, den här dagen har inte varit något undantag. Det har faktiskt inte hänt något som är värt att berätta om, jo förresten jag är glad över att själv kunna navigera runt på Sveriges radios olika hemsidor. Jag hittde själv till radiopsykologen och till ring så spelar vi, bra va? annars känner jag mig tom på energi, ojdå jag lyckades till och med stava rätt på det krångliga ordet, energi. Det verkar inte bättre än att jag får ge upp drömmen om att sjunga i kör, åtminstone i Joyvoice Luleå. Bara en stilla undran, varför blir detta liv aldrig som man tänkt sig? Varför försvinner många av mina människor ut ur mitt liv utan att lämna någon förklaring efter sig? Att människor dör eller flyttar det har jag förståelse för. Men jag kan aldrig förstå varför jag inte får någon förklaring till hur det kommer sig att folk som jag räknade till mina vänner bara slutade umgås med mig. Vad har jag gjort eller sagt? Jag går här och undrar och det lär jag få göra resten av mitt liv.

Slut för idag, tack för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Oroliga tankar fladdrar hit och dit. Jag sitter här på förvaringsplatsen och tänker på mina människor som på olika sätt har det tungt. För egen del känns livet orättvist eftersom någon har trampat på drömmen om att få sjunga i kör. Det verkar inte som om det finns intresse hos Joyvoice att lösa problemet med att lokalen blir tillgänglig. Mina varmaste tankar går i skrivandets stund till människor i min omgivning som inte mår väl i kropp och själ. Om jag skulle försöka tänka positivt. Det ska bli roligt och spännande att fira påsk tillsammans med min vän och tvillingsjäl. Men jag saknar en vän och glädjespridare från förr i tiden jag har inte hört ett ord, inte ett ljud från honom sedan han gick i pension. I tidningen läser jag att kommunalrådet ställer in sitt 50årsfirande som vi skattebetalare skulle ha fått bekosta. Det var bra att kommunalrådet tog sitt förnuft till fånga och ställde in tårtkalaset som almännheten ändå inte var inbjudna till.
Nu har bloggskrivaren lättat sitt hjärta för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är fredagskväll igen, tänk ändå vad veckorna går fort, vart tar tiden vägen och var kommer den ifrån? Jag tänker att tiden är ett garnnystan som rullas upp och blir till en enda lång tråd som vi människor drar i åt olika håll.

Detta var dagen när jag ringde en man som ansvarar för körlokalen, jag påtalade det faktum att handikapprampen inte var uppskottad men detta kunde inte åtgärdas. Jag skrev till huvudkontoret för Joyvoice som ligger i Linköping. I skrivandets stund vet jag inte om de har svarat. I dagens samhälle borde det vara självklart att människor bär på olika funktionsnedsättningar, det borde gå att komma in överallt, men tyvärr är det inte så. Undrar om vi någonsin kommer att nå dithän? Det vore mycket tråkigt om jag inte kunde sjunga med hörkören Joyvoice Luleå på grund av att jag inte tar mig in i lokalen, i så fall krossas en dröm och jag blir ledsen och besviken, men man ska kanske inte ta ut sorgen i förskott.
Detta var dagens tankar och händelser. Mer om vad som händer och sker i mitt liv får du veta om du fortsätter att följa denna blogg vilket jag hoppas att du gör. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Detta var dagen när jag tvingade mig själv att åka in till staden,något jag egentligen inte alls gillar, livet och larmet tilltalar mig inte alls och jag undrar också varför det måste spelas musik i affärer och överallt? Jag älskar att lyssna på musik och sång men när jag handlar vill jag ha lugn och ro. I tidningen läser jag att Bastubaletten ska börja, denna gång med fem kvinnor från Tornedalen, det ska bli spännande att följa den serien. Annars tittar jag inte mycket på teve. Där emot lyssnar jag gärna på radio. Torsdagar är veckans höjdpunkt eftersom det är då programmet Radiopsykologen sänds. Att blogga ger mig utlopp för min kreativitet jag skulle önska att jag kunde tjäna pengar och få publicitet av denna sysselsättning. När jag har kunnat inspirera andra till att blogga, ja då kan man säga att jag har nått ett av mina mål här i livet.

Nej, nu får det vara slut på struntprat för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

En ny dag har tagit sin början och i köket lagas det mat för fulla muggar samtidigt som min personliga assistent nynnar på en okänd låt. Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkte. Min plan var att träna i bassängen men sköterskan lämnade återbud, så jag får träna på land istället. I tisdagens tidning läste jag om våld i nära relationer. En man i Ylitornio Är misstänkt för mord på sin hustru och sedan har han tagit livet av sig själv. Hur kan något sådant få ske? Förövrigt är jag fortfarande alldeles uppfylld av körsången. Den här terminen var det riktigt roligt att börja. Jag fick bättre kontakt med körkamraterna. De pratade direkt till mig och inte till min medföljare när det var mig de ville något och det kändes bra. Kanske beror detta på att jag själv tog kontakt. Jag tror faktiskt att kulturarbetare har en mer human inställning till människor med funktionsnedsättningar än många andra. Det värsta jag vet är när folk pratar över huvudet på mig och detta händer tyvärr allt som oftast. Det gäller också för medföljaren att inte svara i mitt ställe men tyvärr förekommer detta faktum ibland.

Det här var lite smått och gott från denna bloggskrivare.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Idag är kung Bore på bättre humör det är visserligen inte särskilt kallt men han ser till att det snöar ordentligt, som om vi inte har haft nog av den varan i vinter. Detta var dagen när moster kom på besök hon hade med sig sylt och vi fick en trevlig pratstund tillsammans. Detta var också dagen när körsången kom igång på nytt. Det surrar av härlig sång i huvudet. Enda nackdelen med evenemanget är att Joyvoice Luleå har bytt lokal. Det blir lite besvärligare att ta sig dit eftersom jag måste åka färdtjänst och idag var rampen inte uppskåttad så det blev till att gå i trappan men det löste sig tack vare snälla och hjälpsamma människor.
Kvällen lider långsamt mot natt, det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen så jag slutar för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Detta var dagen när jag träffade en litteraturkonsulent från region Norrbotten och vi diskuterade ekonomiskt stöd till textredigerare. Dagen har återigen varit kylig och gnistrande vacker. Taxischaufförerna jag åkte med var lagom trevliga. När jag kom hem var det lunchdags och sedan var det träning som gällde och därefter blev det tidningsläsning och skönhetssömn. Jag hann också med ett telefonsamtal till min syster samt det dagliga samtalet till mamma. Nu börjar hjärnan gå på sparlåga så det är bäst att sluta skriva för den här gången. Hoppas att morgondagen inte blir lika kall. Jag tycker det är dags för kung Bore att lämna oss nu och han kan gott ta med sig snön också.
Ha en god tid. Vi ses och hörs någon gång någonstans i livet.

Efter en orolig natt vaknade jag till en dag fylld av värk i höger axel. Bara en stilla undran, är det fysisk smärta som är meningen med livet? Detta var dagen när min ordinarie personliga assistent var tillbaka på arbetet efter sin sjukdomstid.

Nu är det läggdags eftersom jag ska upp tidigt imorgon.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Snö, snö och åter snö.
Snart kommer gumman Tö.
Snö, snö och åter snö.

Lördagskvällen är som vanligt sen. Jag sitter här på förvaringsplatsen med en fruktansvärd värk i höger axel och tankarna vandrar ut i natten som de själva vill. Idag har jag lyssnat på Radiopsykologen och Lördag med Lisa. Lisa Syren delade frikostigt med sig av sina musikminnen från Melodifestivaler genom tidernadet var en fröjd att höra låtar från den gamla goda tiden.
Rubriken på torsdagens avsnitt av Radiopsykologen var, Demoner som aldrig tystnar. Det var intressant att få ta del av Berits berättelse som handlade om rädsla och blyghet.

Nej nu säger högeraxeln ifrån. Det är bäst att sluta skriva för den här gången. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här veckan har varit hemsk eftersom min ordinarie personliga assistent har varit sjuk. Det är förmodligen på väg att lösa sig igår och idag har hennes kollega arbetat och det är skönt med personal jag känner ändå längtar jag efter trygghet och stabilitet i vardagen. Bra personliga assistenter ska vara trygga och stabila människor som jag kan lita på fullt ut och nu till något helt annat.


I torsdagens NSD stod att läsa att Lillbabs/Barbro Svensson inte kan fira sin 80årsdag eftersom hon lider av hjärtsvikt. Jag har haft lyckan att få se henne laiv tillsammans med sina kompisar Annlouis Hansson och Siv Malmkvist. Mina varmaste tankar går i skrivandets stund till Barbro och hennes döttrar Monica, Malin och Cristin.

Förövrigt har vackra, små, glittrande snöflingor vräkt ner utanför mitt sovrumsfönster, hur det ser ut i skrivandets stund har jag ingen aning om. Där emot vet jag att det snart är läggdags. Så jag säger som jag brukar.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den 8 mars är som bekant den internationella kvinnodagen, en dag som egentligen inte skulle behövas enligt Robert Savela och jag håller fullkomligt med honom. Artikeln finns att läsa i dagens NSD. Robert Savela tycker som jag att kvinnodagen skulle firas varje dag. Det är vi kvinnor som tvättar, dammar, städar, diskar, fejar. Sköter karln och snyter barn. Detta enligt låten Mamma är lik sin mamma som Siv Malmkvist framförde. Enligt denna låt ska kvinnan också hinna med att vara hustru, och mor. Många av dagens kvinnor dubbelarbetar. Idag är kvinnan tvungen till detta för att en familj bestående av fyra personer, två barn och två vuxna ska klara sig. När ska männen lära sig att ta samma ansvar för barn, hus och hem? Därmed inte sagt att alla män är likadana. Men ni pojkar, karlar, gubbar och män om ni riktigt ransakar er själva nog tänker ni att det är gumman som ska göra allt som tidigare skrivits i detta inlägg. Stå på dig flicka, tjej och kvinna Var stark, tro på dig själv och följ dina drömmar. Låt inte våldet och hatet tysta dig, fortsätt att kämpa.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Detta var morgonen när telefonen ringde och jag blev utkastad i otryggheten. Den ordinarie personliga asistenten blev sjuk och jag fick en människa som jag aldrig träffat, hon kommer imorgon också. Det innebär att främmande händer tar i min kropp, händer som jag inte själv har valt. De främmande händerna gräver i mina skåp och rotar runt bland mina kläder. Dessutom frågar den obekanta kvinnan om allt och jag orkar inte förklara Det skulle vara skönt om personliga assistenter hade förmågan att tänka lite själva. I skrivandets stund känner jag mig som en grå och obetydlig liten varelse som katten släpat in och som vem som helst kan trampa på.

Slut för idag, tack för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kul med nya besökare på blogen. Ännu en dag är på väg att rinna bort genom tiden. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och kvällen håller långsamt på att övergå till natt. Det känns som om alla andra hittar någon att älska och hålla i hand, alla utom jag, men så illa kan det väl ändå inte vara? Jag missunnar absolut inte någon att finna kärleken det är bara det att jag vill också vara med och leka den spännande leken. Där emot kan man undra varför jag alltid råkar ut för fel män. Nu till något helt annat.

Under den gångna helgen har det tyvärr inträffat två dödsfall som berörde mig på ett obehagligt sätt även om jag inte alls kände personerna. Dels har förre VD:n för Lulebo, Anders Sandberg hastigt avlidit och lämnat vänner och anhöriga i stor sorg och saknad. En av vännerna gav oss en positiv bild av den avlidne.
Det andra dödsfallet gjorde mig mer illa berörd. Sverige har blivit en låtskrivare fattigare. Igår råkade jag slå på radion och hamnade i programmet Svänsktoppen, hörde att Kennet Gärdestad är död. Mina varmaste tankar går till Kennets familj, släkt och vänner. Många är vi som blivit starkt berörda av Kennets texter och brodern Tedd Gärdestads musik. Tack och farväl Kennet. Nu är ni båda bröder åter tillsammans nu kan ni fortsätta att skapa texter och musik någon annanstans. Den goda skaparinnan tar hand om er.

Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna marssöndag rinner långsamt bort genom tiden och försvinner någonstans ut i tomma intet. Detta var dagen när till och med jag lyssnade på Vasaloppet med stor glädje, två av brorssönerna åkte. Detta var också dagen när det odlades syskonrelationer. Lillebror har varit här på besök. Jag inser mer och mer hur viktigt det är med syskonrelationer. Det här var allt för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Jag sitter här i lägenheten eller rättare sagt på förvaringsplatsen. Lägenheten som jag bor i känns inte längre som något riktigt hem, den är en förvaringsplats där jag är tvungen att visstas. Men det var inte meningen att dagens inlägg skulle bli en klagovisa.

Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och min personliga assistent har lämnat mig för flera timmar sedan. När dusch, frukost och de andra morgonbestyren var avklarade blev det radio för hela slanten. Jag lyssnade på Lördag med Lisa och Ring så spelar vi med Peje Johansson, mannen med den förtroendeingivande rösten. Det är mitt lördagsnöje. Nu är det dags att läsa tidningen. Tyvärr har talsyntesen en erbarmerligt tråkig röst den har också svårt att uttala vissa ord och namn. Förlåt nu blev det klagan igen. Bäst att sluta skriva för den här gången.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Dagen lider mot kväll, det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen. Idag har en eventuell personlig assistent blivit introducerad här, hon verkade trevlig och mycket inkännande. För övrigt har det inte hänt så mycket. Min personliga assistent och jag har varit och handlat. När hon lämnade mig för dagen läste jag tidningen och lyssnade på finnmix. Det blev äntligen en härlig sovmorgon efter att ha varit uppe tidigt flera dagar. Även om jag inte gillar morgnar tycker jag att det är skönt att komma upp i tid eftersom man hinner uträtta mycket mer. Ibland undrar jag faktiskt vem som uppfann morggnarna och varför?

I torsdagens tidning läste jag att Kjell Frödeberg är död, han blev 84 år. Kjell Frödeberg arbetade på Sveriges radio, i gramofonarkivet. Han medverkade bland annat i radioprogrammet Ring så spelar vi tillsammans med Hasse Tellemar. Det var Kjell Frödeberg som letade fram skivorna som människor ringde in till programmet och önskade. Jag minns Kjell Frödebergs röst mycket väl. Detta var allt som bloggskrivaren hade på hjärtat idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kära besökare!

Tack för att ni läser denna blogg det vore jättekul om ni hörde av er med kommentarer. Här kommer dagens inlägg som handlar om vad mina föreningskamrater och jag gjorde onsdagen den 28 februari. Resan till favoritstaden Skellefteå gick över förväntan. Den startade för min del med att jag åkte färdtjänst till Skantic hotell i Luleå. Där rullade jag ombord på en buss som tog mig och mina kamrater till Skellefteå. I denna trevliga stad hade Irishjälpmedel ordnat en mycket fin visning av olika hjälpmedel för synskadade. Vi fick bland annat se en ny mobiltelefon med knappar, appar och tal. Det var naturligtvis också mycket trevligt att träffa vänner och umgås under avslappnade former.

Det har varit ett evinnerligt springande på hälsocentralen den här veckan, där av de tidiga morgnorna. Äntligen är OS över och jag slipper känna mig som en udda fågel. Nu kan man återigen lyssna på Lördag med lisa och Ring så spelar vi.
Detta var tankarna och händelserna för dagen. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.