anitamaki

Ännu en septembermåndag är snart genomlevd. Jag vill gärna börja med en rättelse. I en av mina rubriker visste jag inte att det skulle vara sträck mellan två ord. Rättelsen lyder som följer, SRF-BUBBBLA För övrigt glider jag omkring i tillvaron och tänker på hur livet ska bli den dagen jag inte längre får träffa min kära må bra människa. Det vore underbart att få lära känna hans familj. Tänk om drömmen skulle gå i uppfyllelse. I skrivandets stund är jag trött och grinig. Eftersom jag sovit dåligt några nätter. Nu är det dags att lägga sig och läsa lite småtrevligt tantsnusk. Berättar mer om boken senare. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Strax efter att hon hade lämnat mig för dagen kom moster och en vän till henne på besök. De människorna du hellst vill ha kontakt med har inte tid med dig. För dig finns ingen plats i deras liv. Du har ingen rätt att ta deras tid i anspråk det måste du förstå. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här dagen började alldeles för sent med en tur på motionscykeln och sedan blev det dusch, frukost, textredigering samt föreningsarbete. Jag lever i en SRFbubbla som jag inte alls känner mig bekväm i, blev nedstämd när jag läste ett mail från en ombudskvinna på Synskadades riksförbund i Norrbotten. En manlig föreningskamrat har tur som en tok. han fick ett jobb i unga år, blev efter flera år uppsagd. Där efter följde en tid av arbetslöshet. Men nu fick han ett nytt arbete. Får man vara avundsjuk på folk? Nu längtar jag efter att lägga mig och lyssna på en bra ljudbok med en bra inläsare. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna septembertorsdag började med dusch och frukost innan det bar iväg till Föreningarnas hus i Luleå för att tillsammans med min personliga assistent vara med om en mycket trevlig sopplunch som medlemmar ur SRF Luleå annordnade. Vi var ett 20-tal föreningskamrater som samlades och lät oss väl smaka av den goda köttsoppan som en av våra stödjande medlemmar hade lagat. Stämningen i lokalen var mycket god alla kände en stark gemenskap det sorlades och pratades vid borden. Förutom köttsoppa fick vi kaffe och kaka. Det fanns även lotter att köpa. Avslutningsvis informerade ombudsman Thomas Tillberg om syntolkning. Kvällen är sen och jag är trött. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Idag blev det en motionscykelfri morgon eftersom det bar iväg med färdtjänsten till Din förlängda arm för att träna ordentligt. Jag var ganska slut när det hela var avklarat, gick till sjukgymnastens rum men blev tvungen att låna en rullstol när jag skulle där ifrån efteråt mådde jag väl i kropp och själ. Jag funderar fortfarande över vilken politik vi har. Det är inte bara Stefan Löfvén som ska ta ansvar över regeringssamarbetet. Även det borgerliga blocket måste göra det trots att det bär dem emot att sitta i en röd grön regering. Somliga politiker bär sig åt som barnungar, de borde växa upp. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Hösten är tyvärr här på allvar och jag har stängt sovrumsfönstret. Den här dagen började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch, frukost samt gummibandsträning. I skrivandets stund är det tyst och stilla här i lägenheten. Jag glider omkring i tillvaron och tänker, det skulle vara roligt att få ge famnen full av härligt doftande rosor till min kära må bra människa med familj. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och lördagslugnet sprider sig i kropp och själ. Den här septemberlördagen började klockan sju på morgonen. Jag låg och lyssnade på Lördag med Lisa och sedan fortsatte dagen med Ring så spelar vi. En stund senare ringde telefonen och det blev dags att kliva upp ur den sköna sängvärmen och öppna dörren för min personliga assistent. Den svenska politiken är minst sagt rörig. Moder Svea står på ostadiga fötter hon och hennes barn har inte riktigt klart för sig vem som ska styra landet, Stefan Lefvén är inte nog tydlig med sitt budskap. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten. Den här dagen började med en tur på motionscykeln. Där efter blev det textredigering och träning. Mycket mer har inte hänt denna höstdag. Ordet höstdag är värt att reflektera över en stund. Hösten är vemodets årstid den påminner mig starkt om hur det var att åka hemifrån efter barndomens långa och sköna sommarlov. Detta var dagens tankar om livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här septemberonsdagen är snart genomlevd. Den började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch och frukost innan det bar iväg till ett styrelsemöte med Synskadades riksförbund i Norrbotten. Tidvis är det roligt att vara medlem i SRF, har man tur får man vänner för livet. Ibland känner jag mig inte alls hemma inom organisationen. Önskvärt vore att det fanns större förståelse för synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar och andra grupper. Jag pratar inte bara om synskadade rörelsehindrade. Vi håller oss framme på ett bra sätt. Jag tänker i första hand på synskadade som har dolda funktionsnedsättningar. Till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns också mindre kända handikappgrupper men om dessa vet jag alldeles för lite. Nu börjar fingrarna slinta och hjärnan är trött så det är bäst att sluta skriva för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna septemberdag började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch och frukost och sedan blev det en biltur till affären. När handlandet var avklarat tog vi en skön höstpromenad hem. Där efter var det lunchdags och sedan fick axlarna en rejäl träningsomgång. Sedan blev det gångträning. Jag har alltså lyckats genomföra alla tre träningsmoment. Det är faktiskt något att vara stolt över eller hur? Det får räcka för idag. Nu är det läsdags. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är jag fylld av blandade känslor efter gårdagens val, det gick bra men ändå är jag långt ifrån nöjd. Tack goda skaparinna för att det blev regeringsskifte. Men hur i all världen kunde du tillåta att Sverigedemokraterna gick framåt som de gjorde? Den här dagen började med dusch och frukost och sedan bar det iväg med färdtjänsten till Din förlängda arm för att få gångträning. Innan träningen satte jag mig på en soffa och tog en kopp choklad, detta för att få tillbaka något av den gamla NSD-känslan från förr i tiden när jag arbetade som säljare och informatör på radiotidningen. Väl hemma igen blev det lunch och gummibandsträning. Där efter vila samt ett telefonsamtal till en föreningskamrat och sedan tidningsläsning som jag ska fortsätta med en stund innan det är dags för ytterligare genomgång av kongresshandlingar. Så småningom avslutas denna dag förhoppningsvis med bokläsning. Nu får det räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Sådärja nu har jag utfört mina medborgerliga plikter. Inte mitt fel om valet går åt pipsvängen. Denna speciella septembersöndag började med ett telefonsamtal till storasyster som fyller år och fortsatte med en tur på motionscykeln. Där efter bar det iväg med rullstolen till Boskata skolan för att rösta . Sedan var det dags att träna. Träningen består numera av tre olika moment. Den börjar med en halvtimme på motionscykeln och fortsätter med gummibandsträning för axlarna. Det innebär att jag sitter på en stol och drar i ett gummiband som sitter fast i en stängd sovrumsdörr. Min personliga assistent står och håller emot dörren så att den inte flyger upp när jag drar. Jag drar upp och ner med axlarna från olika höjder. Detta moment utför tre gånger 30 rörelser varje gång. Det blir sammanlagt 90 rörelser. Träningen avslutas med gång med stöd i en hand av min personliga assistent. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla här i lägenheten och jag är fylld av förväntan inför morgondagens politiska val, hur ska det gå för moder Svea och hennes barn? Jag tycker att de har farit illa länge nog. Men det där tar vi imorgon. Jag borde ha tränat men är trött. Det får absolut inte bli någon vana att hoppa över träningen på det här sättet. De människor jag helst vill ha kontakt med har inte tid för mig finns ingen plats i deras liv. I NSD läste jag ett mycket intressant reportage som handlade om den skrivande sjuksköterskan Riita Simu som skrivit en bok, Dit vägen leder. Enligt författaren handlar boken om en familj i vilken by som helst i Tornedalen. Riita Simu är från Kuivakangas hon frågade sin mamma om husets historia och bestämde sig för att skriva en roman i ämnet. Riita poengterar noga att det är en fiktiv berättelse. Det är Bengt Pohjanens förlag Barens pablicher som ger ut boken, den släpps på torsdag i Simu-Tohlin gården i Övertårneo spännande. Det blev mer skrivet än vad jag hade tänkt i kväll. Men nu får det räcka. Ha en god tid. Vi ses och hörs någon gång någonstans i livet.

Kvällen håller långsamt på att övergå till natt och huvudet surrar av kongresstankar. Den här septemberfredagen började som vanligt med en tur på motionscykeln och avslutas snart med bokläsning men först vill jag gärna berätta mer om denna dag. Efter den halvtimmeslånga motionscykelturen blev det dusch och frukost samt träning på olika sätt. Sedan var det lunchdags och därefter tidningsläsning. Kvällen har ägnats åt fortsatt genomgång av kongresshandlingar. I NSD läser jag att Sverigedemokraterna går framåt i Norrbotten. Hur i all världen tänker ni människor? Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva, men skriver ändå. Den här septembertorsdagen har jag faktiskt fått en hel del uträttat. Dagen började med dusch och frukost innan det bar iväg med färdtjänsten till Föreningarnas hus i Luleå för att diskutera lokalfrågan med en man från Hörselskadades riksförbund. Sedan fortsatte dagen med de vanliga rutinerna. Jag förstår inte vad jag har gett mig in i men det ska bli spännande att få åka på SRFs kongress. Tänk om jag kan förändra världen på något sätt. Ha en god tid vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna underbara höstdag började bra men fick ett mycket tråkigt slut, jag ska berätta. Dagen började med dusch och frukost och sedan bar det iväg med färdtjänsten till Din förlängda arm. Där tränade jag balansen tillsammans med sjukgymnasten och min personliga assistent. När jag kom hem var det dags för lunch och textredigering. Även denna eftermiddag ägnades åt genomgång av kongresshandlingar. Dagen avslutades med den fruktansvärt tråkiga nyheten att Haparandakusinens sambo hastigt avlidit till följd av en hjärnblödning. Haparandakusinen är själv svårt funktionsnedsatt på grund av en strouk, stackars flickor. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kvällen är sen och jag sitter här och reflekterar över denna septembertisdag som snart är genomlevd. Den började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch, frukost och en kort biltur till affären. Sedan var det dags för textredigering, lunch och gummibandsträning. Eftermiddagen har ägnats åt genomgång av kongresshandlingar samt tidningsläsning. Snart faller ännu en dag till ro. Det är dags att läsa bok och sova. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är jag uppfylld av den gångna helgens kongresskurs på Medlefors folkhögskola. Kursen började med att ledaren hälsade oss välkomna och sedan presenterade vi oss, där efter var det dags för praktiska frågor. Sedan följde en diskussion om vad en kongress är och vad det innebär att vara ombud. Vi gjorde rollspel utifrån en motion som handlade om integrering i skolan. Sedan blev det tippspromenad, middag och musiktävling innan det var läggdags. Söndagen fortsatte med genomgång av kongressmaterialet. Vi han också med att umgås samt att utbyta erfarenheter och tankar om vår gemensamma situation. Visst var helgen trevlig och jag träffade många underbara människor. Det kändes ändå märkligt att vara i Skellefteå och inte få träffa min kära må bra människa. Hej lilla du som ligger i din mammas mage hoppas du har det varmt och ombonat. Du vaggas till ro av din mammas rörelser. Hennes röst skänker dig glädje trygghet och tröst. Snart börjar färden välkommen till världen. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här septembertorsdagen började alldeles för sent med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch, frukost, textredigering och gummibandsträning. Till lunch blev det den sista biten av storasysters räkpaj. Sedan lyssnade jag på skivan Nånnas sorgesånger av och med Anna Parfa. Sångtexterna handlar om hur det kändes när Anna Parfa förlorade sin dotter som dog i magen strax innan hon skulle födas. Anna Parfa är sjuksköterska och kommer från Gällivare. Sedan händelsen med dottern inträffat arbetar Anna mycket med sorg. Det var allt från bloggskribenten för denna gång. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här dagen började som de flesta andra dagar gör nu för tiden med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch och frukost. Bäst som jag satt vid frukostbordet fick jag ett telefonsamtal från en ombudsman på Synskadades riksförbund. Vi diskuterade hur vi går vidare med traenieeutbildningen, jag som hade tänkt skriva om hur tråkigt det är att vara med i SRF, Synskadades riksförbund. I skrivandets stund är det tyst och stilla här i lägenheten men snart kommer nattgästerna. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. En stor del av denna första septembermåndag har ägnats åt föreningsarbete. Ordet septembermåndag är sannerligen värt att stanna upp och reflektera över en stund innan man går vidare i sina liv. Tidvis är det roligt att vara med i SRF, Synskadades riksförbund men idag känner jag mig inte alls hemma inom organisationen. Läste någonstans att Synskadades riksförbund tar avstånd från specialskolor för synskadade barn. Det går inte att generalisera på det sättet eftersom det faktiskt finns synskadade barn med omfattande ytterligare funktionsnedsättningar. Bara en stilla undran, vart ska dessa barn ta vägen när de börjar skolan? Kommunerna har tyvärr ingen möjlighet att ta hand om dem och det är beklagansvärt, något måste göras åt saken.