anitamaki

Planerar, funderar,diskuterar och filosoferar. Sjunger en sång den handlar om livets gång. Har varit till Din förlängda arm, tränat och fått massage, fick många uppmuntrande tillrop. I skrivandets stund bakar min personliga assistent ett förhoppningsvis gott nyttobröd. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi ses och hörs någon gång någonstans i livet.

Det är en lugn och stilla novembersöndag här i lägenheten sitter och reflekterar över livets gång. Ordet novembersöndag är mycket vackert sammansatt och väl värt att reflektera över. Det sägs att man inte ska titta i backspegeln allt för ofta. Men jag kan inte låta bli att berätta om gårdagens trevliga uppvaknande. Det hela började redan på fredagskvällen när jag fick ett sms från min underbara tandläkare som tyvärr har gått i pension. Jag skrev ett kort och tackade henne för att hon botat mig från tandläkarskräcken, hon svarade med sms. På lördagsmorgonen när jag låg och lyssnade på Ring så spelar vi i godan ro. Ringde mobilen. Gissa om jag blev glad när jag hörde min tandläkares röst! Hon ursäktade sig för att hon ringt fel. Men det gjorde ingenting eftersom vi fick en trevlig pratstund. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Du är inte bara min kära må bra människa du är också en bro till trygghet. Vad ska jag ta mig till när du är på väg att försvinna ur mitt liv? Kära må bra människa du måste vara godheten själv. Tack för att du finns.

Det är en tyst och stilla novemberkväll och jag har ringt och gratulerat min kära Haparanda-faster, hon blev mycket glad. Tänk att det behövs så lite för att glädja en annan människa. Varför gör vi det inte oftare? Var finns medmänskligheten och värmen som fanns mellan människor förr i världen. Min kära Haparanda-faster sprider fortfarande värme och glädje omkring sig trots att hon på senare tid fått utstå många tråkigheter i sitt liv. Vad ska jag ta mig till när broar till trygghet brinner? Människor som betyder mycket för mig är broar till trygghet. När dom av en eller annan anledning försvinner ur mitt liv känns det som om jag förlorat fotfästet och jag har ingen aning om hur nya broar till trygghet ska byggas upp. Detta var allt för ikväll. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång i livet.

Vid helgens temamöte med SRF Norrbotten, Synskadades riksförbund i Norrbotten. Fick vi en spännande lektion om komunikation av Helena Lövgren, lärare på Sunderby folkhögskola, där vi höll till. Komunikation kan vara allt möjligt från verbal komunikation till beröring, kroppskontakt. Ett mycket spännande ämne som jag gärna skulle kunna tänka mig att få mer undervisning i. Det här var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.. 

tack goda skaparinna för denna regniga novemberdag. Tillsammans med min personliga assistent har jag varit på syncentralen och utbildat mig i tangentbordsteknik. Det som hänt i Paris är svårt att ta till sig. Mobilen tycks vara ett användbart hjälpmedel. Detta var allt för den här gången. Ha en god tid.Vi ses och hörs någon gång någonstans i livet.

Mycket har hänt sedan sist. Nog var det bättre förr när man kunde gå in på banken och prata med en människa för att få ut pengar och då menar jag kontanter. Kortvärlden bara krånglar till livet åtminstone om man är blind och rörelsehindrad. Jag fick ett nytt bankkort för en tid sedan och detta förväxlades med ett annat kontokort, viss förvirring uppstod men tack och lov är det löst. Att läsa med hjälp av iphone är spännande och lite nytt ännu så länge men jag lär mig så sakteliga. Har haft en vikarierande personlig assistent som ansåg sig vara proffstyckare, veta bäst och kunna mest. Vi inom handikapprörelsen borde prata mer om attitydfrågor. Det finns tre ord som jag tycker borde diskuteras mera. Respekt, bemötande och värdegrunder. Vilka förfördomar bär vi själva på jentemot almännheten? Internt inom handikapporganisationerna vad tycker och tänker vi om personer med olika funktionsnedsättningar, invandrare, flyktingar och homosexuella. Detta var bara några exempel på avvikande grupper som tyvärr inte alltid får det goda bemötande som alla människor är värda. Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta denna intressanta tankegång återkommer gärna vid ett annat tillfälle. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Äntligen är denna tunga novemberdag snart genomlevd. Dagens vikarierande personliga assistent är bra på att ifrågasätta allt jag gör, äter och säger. Det är det värsta med att bära på funktionsnedsättningar av olika slag, att man ständigt blir ifrågasatt och misstrodd. Det ska bli skönt när den ordinarie personalen kommer tillbaka. Detta var dagens gnäll. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.