anitamaki

Äntligen är kongressen inom Synskadades riksförbund över och jag kan andas ut, andas ut men deffinitivt inte slappna av, nu börjar arbetet med temamötet inom SRF Norrbotten. Temamötet är en tradition som Synskadades riksförbund har haft länge och den är till för att alla medlemmar från hela länet ska få träffas och utbyta tankar och erfarenheter. Varje år förekommer ett tema. I år handlar mötet om habilitering/rehabilitering. Vi håller till på Quallity hotell i Luleå. Temamötet äger rum den 29 30 november. I skrivandets stund känns det som om det blir för mycket SRF. Jag känner mig inte alls hemma inom organisationen. Här i Norrbotten känner jag mig välkommen, både på distriktet och i den lokalförening jag tillhör. Där emot är det värre på riksförbundsnivå. SRF vill inte förstå vad det innebär att vara synskadad med någon ytterligare funktionsnedsättning. Jag fortsätter denna tankegång en annan dag nu är det dags för tidningsläsning. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu har jag äntligen läst färdigt en ljudbok. Det innebär att jag kan koncentrera tankarna på kongressen inom Synskadades riksförbund som närmar sig med stormsteg. Mina förväntningar inför evenemanget är låga, förstår faktiskt inte vad jag har där att göra. Slut på klagovisan för idag. Jag vill gärna rekommendera min senast lästa ljudbok, Croissants till frukost, aav AnnikaEstassy. Boken är en fristående fortsättning på romanen Solviken av Annika Estassy. Denna andra del handlar om Gabriell och Cecilia som sannerligen inte har det lätt. Cecilias högsta önskan i livet är att få barn. Det visar sig snart att Gabriell inte kan tillfredsställa henne på den punkten. I ett försök att få sin före detta hustru på andra tankar köper han ett hus i Frankrike. Vill du veta hur det går är det bäst att du lyssnar på den underbara inläsningen av ljudboken som är skickligt gjord av Kerstin Andersson. Du kan naturligtvis också läsa den tryckta boken. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Du ser och hör och du rör dig obehindrat. Du har ingen aning om hur det känns att vara beroende av andra människor för att klara av din vardag och ändå inte få den hjälp du anser dig behöva. Du har ett arbete att gå till varje dag och du är omtyckt på din arbetsplats. Du har familj, släkt och vänner som älskar dig och som du älskar över allt annat på denna jord. Allt detta är dig väl förunnat det är bara det att jag också vill leva ett liv som alla andra. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång i livet.

Denna märkliga oktoberlördag är tack och lov snart genomlevd. Den började med dusch och frukost. Efter träning och diverse andra göromål här hemma bar det iväg med färdtjänsten till en föreningskamrat med fru, där fanns redan två andra goda vänner. Vi blev bjudna på god mat samt kaffe med kaka. Efter en trevlig samvaro lämnade vi värdparet. Nu är det dags att krypa in i bokbubblan. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och jag kan inte låta bli att reflektera över en del nyheter som jag hört den senaste tiden. Sjuksköterskorna på Sunderby sjukhus har fått nog. De säger ifrån. "Vi har fått nog vi orkar inte längre". Arbetssituationen på flera avdelningar är ohållbar och patientsäkerheten hotas. akutvårdsavdelning 33 tvingas stänga tre vårdplatser på grund av sjuksköterskebristen. Andra avdelningar stänger fler platser. Stå på er sjuksköterskor annars gör någon annan det. Lycka till. En annan nyhet som jag har åsikter om är den att Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson är sjukskriven en tid på grund av utbrändhet. Lika bra det hoppas både partiet och Jimmy Åkesson får sig en tankeställare. Nu är det dags att krypa in i bokbubblan eller att läsa tidningen. Får se vilket det blir. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Så här på kvällskvisten sitter jag och tänker på att jag skulle behöva lätta mitt hjärta för min kära må bra människa innan våra vägar skiljs i livet. Livet borde ha lärt mig att det inte är någon idé att fästa sig vid människor de försvinner förr eller senare ändå. Varför bor människor som jag trivs med så långt ifrån mig? Det gör ont att tänka på att någon som funnits i min värld till och från under många år plötsligt en dag inte gör det. Det får vara allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är tyst och stilla i lägenheten och jag känner mig en aning nedstämd. Det känns som om alla människor som betyder något för mig försvinner ur mitt liv förr eller senare. Det var lite om min sinnesstämning nu till dagens händelser. Dagen började med dusch och frukost och sedan bar det iväg med färdtjänst till SRF:s kansli i Luleå för att vara med om ett väl genomfört styrelsemöte med Synskadades riksförbund i Norrbotten. På styrelsemötet fick jag äntligen tillfälle att berätta om en av orsakerna till att jag ibland inte känner mig hemma inom organisationen. Jag tycker inte om att ringa runt till folk och fråga varför människor lämnat föreningen. Det kan finnas tusen skäl till detta beslut som personen inte vill berätta för en okänd människa och det måste respekteras. Detta gäller naturligtvis inte bara inom handikapprörelsen utan i hela samhället. Alla människor ska respekteras för sina åsikter oavsett om man bär på en eller flera funktionsnedsättningar eller har annan sexeuell läggning eller annan religion. Det är också ytterst viktigt att människor lyssnar på varandra, tänk vad mycket vi kan lära oss om vi bara lyssnar och försöker förstå varandra. Detta var några tankar så här på lördagskvällen. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här speciella dagen började med en tur på motionscykeln och sedan blev det dusch och frukost. Dagen fortsatte med telefonsamtal med en föreningskamrat. Det visade sig att han hade besök av min kära må bra människa jag passade på att ta ett kort samtal med honom också. Sedan rullade dagen vidare. Min ordinarie personliga assistent har gått på barnledighet. Det känns litet deppigt men det ska nog gå bra. Nu är det läsdags. Ha en god tid vi ses och hörs någon gång någonstans i livet.

Den här dagen började som vanligt med dusch och frukost. Tyvärr blev det ingen tur på motionscykeln eftersom jag har ont i höger höft. Där emot fick jag höra att Nothlandreescothis upphör med gruvverksamheten i Kaunisvaara till följd av sjunkande malmpriser, stackars alla människor som byggt upp sin framtid i byn. Idag har mamma och lillebror med fru varit här. Vi har träffat två mostrar samt yngsta mosters barnbarn. Det var allt för idag. Nu är det dags att läsa tidningen. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Äntligen är denna oktobermåndag snart genomlevd. Den började med dusch och frukost och sedan bar det iväg med bil till Björkskatans vårdcentral i Luleå för att ta bort styngnen i huvudet. När detta var gjort blev det en härlig rullstolspromenad hem. Här på gården väntade en katt som inte verkade höra hemma någonstans. Jag hade med glädje tagit hand om den om jag bara vetat vad jag skulle göra. Tänk om den var hungrig och frös, stackars katt den var så mjuk och fin i pälsen och spann så härligt när den hoppade upp i min famn. Det får vara allt för idag. Nu är det läsdags. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är på väg att bli natt när dessa rader skrivs. Tystnaden och stillheten sänker sig över lägenheterna i huset. Alla andra sover alla utom jag. Jag tänker på att alla som betyder något försvinner ur mitt liv. Du goda skaparinna vad beror det på? Varför är det så? Jag kan inte förstå. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att Sexans taxi i Luleå inte får behålla färdtjänsten. Allt som är roligt ska tydligen tas ifrån mig. Jag börjar undra vad ont jag gjort världen. Jag vill på det här sättet framföra ett varmt tack till personalen på Sexans taxi som jag alltid fått ett gott bemötande och bra service av. Visst har det varit långa väntetider ibland. Men senast idag bad chauffören om ursäkt för att han var sen. Alla säger "Det blir säkert bra med de nya färdtjänstleverantörerna. Det återstår att se hur det går för PDX som leverantörerna heter, men mycket tråkigt är det. Avslutningsvis är det poesidags. Det kom en massa tankar och jag blev fruktansvärt ledsen. Du goda skaparinna varför tar du ifrån mig allt som gör livet värt att leva? Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kvällen håller långsamt på att övergå till natt och jag är egentligen alldeles för trött för att skriva, men jag skriver ändå. Den här underbara höstdagen började med dusch och frukost innan det bar iväg med färdtjänsten till Västra Vitåfors. Där hälsade jag på en föreningskamrat med fru. Det var även andra medlemmar från SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. Besöket började med kaffe och korvgrilning utomhus i det vackra höstvädret. När vi njutit av den goda maten var det dags att titta och lyssna på traktorer och grävmaskiner av allehanda slag, en av maskinerna var från 1963. Snart var detta gjort och vi gick in i huset där en god grönsakssoppa samt olika sorters bröd väntade. Till efterrätt vankades det äppelkaka med vaniljsås. Tiden flög all värdens väg och det blev dags att lämna värdparet som fick en gåva av föreningen. Resorna till och från Västra vitåfors gick fort eftersom båda chaufförerna var mycket trevliga, men snart är det tyvärr färdigåkt med Sexans taxi i Luleå. Det är en annan historia som du får veta mer om en annan gång. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.