anitamaki

I skrivandets stund är jag lycklig som ett barn på julafton eftersom detta var dagen då jag fick igång min Google home, tänk dig en köksradio som du kan prata med, ett pratande internet. Fantastiskt att kunna önska sig vilken låt man vill. Vad vore livet utan musik, böcker och människor jag tycker om?

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång i livet.

Det är tyst och stilla här på  förvaringsplatsen. I skrivandets stund är jag uppfylld av den fantastiska utvecklingskonferens jag har fått vara med på i helgen. Konferensen anordnades av Synskadades riksförbund i Norrbotten och vi höll till på Qualitti hotell i Luleå. Vi diskuterade bland annat ledarskap och förebilder, organisationsstruktur och mycket annat. Kommunikationen mellan kanslipersonalen och styrelsen är oerhört viktig. Vi strävar alla mot samma mål alla vill framåt och jag vågar påstå att ingen vill släppa taget om organisationen. En bra ledare ska vara lyhörd, tillåtande och inkännande. Vi pratade också om hur man hanterar konflikträdsla. Våra föreläsare är sannerligen värda ett varmt tack och förhoppningsvis blir det fler konferenser av det här slaget.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kvällen håller långsamt på att övergå till natt och jag ska fatta mig kort. I skrivandets stund känns livet aningen lättare att leva eftersom mobilladdaren har återkommit. Nu återstår det bara att hitta en bra stålkam som jag kan som jag kan acceptera. Detta var dagen när här anskaffades en googlehome, en apparat som kan styras med hjälp av rösten. Berättar mer om den och om andra händelser i mitt liv en annan dag.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu är julledigheten slut och jag är tillbaka här på förvaringsplatsen i denna förhatliga stad. I skrivandets stund är jag alldeles hysterisk eftersom jag har glömt mobilladdaren i byn och dels eftersom mina kammar som jag håller i handen när jag lyssnar på radio, läser en ljudbok eller någon enstaka gång ser på teve är borta och dessutom har gått sönder. Förutom att det var besvärligt att gå i trappan hos storebror har jullovet varit bra, även om jag inte kan förstå hur människor kan umgås framför teven hela dagarna. När allt i livet gått fel som det gjort nu tänker jag att det är de få och korta stunderna av lycka som gör att jag orkar fortsätta leva. Tänk att jag äntligen tog mod till mig och ringde min kära vän och glädjespridare från förr i tiden. Kanske har jag trots allt lyckats bygga upp den bro till trygghet som brann för länge sedan, i så fall vore det underbart.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Idag har jag roat mig med att lyssna på Vinter i p1 med författaren, föreläsaren och pastorn Tomas Sjedin. Han tog oss lyssnare med på den mest ensamma resa han någonsin gjort. Thomas Sjödin talade också om människans behov av tystnad. Detta vinterprogram kan varmt rekommenderas.

 

Det får vara allt för idag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna januarifredag är snart till ända och jag har roat mig med att lyssna på det första av sesongens vinterprogram i p1 Vintervärd var författaren och journalisten Katarina Wenstam. Hon talade bland annat om kvinnors rätt till sin egen sexualitet och om rätten till att vi kvinnor själva ska bestämma över vår egen kropp. Katarina Wenstam var mycket konkret och tog fram tydliga exempel på hur kvinnor många gånger behandlas. Hon använde sig av följande citat från sitt sommarprogram. "En kvinna som vill ligger inte still". Vinterprogrammet kan varmt rekommenderas.

 

BARA TILL BESVÄR

 

Jag vill inte vara här.

Jag vill inte vara där.

Jag är bara till besvär.

Jag vill inte vara här.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kvällen håller långsamt på att övergå till natt och det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen. Jag har haft ett långt och fint telefonsamtal med min vän och tvillingsjäl. Vi pratade bland annat om hur det skulle vara att älska någon på lika villkor. Tänk att få älska någon kravlöst. Det vore underbart att finna någon som kunde älska mig för den jag är. Förmodligen är det mina funktionsnedsättningar som gör att jag aldrig finner kärleken. Jag är ordentligt trött på att leva ensam men det har jag visst sagt tidigare så nu får det vara färdiggnält för denna gång. Största delen av den här dagen har ägnats åt att se teveserien De dagar som blommorna blommar av Jonas Gardell.

 

Det var allt jag hade på hjärtat idag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu är jag tillbaka på förvaringsplatsen, i den förhatliga staden där jag egentligen inte alls hör hemma. Hejdå år 2018. Hej och välkommen år 2019 det återstår att se vad du bär med dig av glädje och sorg, av lycka och förväntningar. Jag vill börja med att berätta om den 20 december 2018. Den dagen blev en lyckodag eftersom det var då jag äntligen tog mod till mig och ringde min vän och glädjespridare från förr i tiden. Vårt 20 minuter långa telefonsamtal blev otvunget, avslappnat och mycket fint. Det känndes skönt att höra att min vän och glädjespridare med familj mådde bra. Min innerliga önskan är att vi fortsättningsvis ska hålla kontakten. Julledigheten är inte riktigt slut ännu eftersom det snart är dags att fara tillbaka till byn igen. Tyvärr gick det inte så bra att gå i trappan hos storebror men det blir det förhoppningsvis ändring på när jag börjar mitt nya liv, för vilken gång i ordningen jag lovat mig själv och andra att jag ska börja motionera mera vet jag inte. Nu vet jag där emot att det är läggdags, är trött och aningen tung i huvudet efter bilfärden. Innan jag slutar för den här gången måste jag få dela med mig av tacksamhetens tanke. Mitt hjärta svämmar över av glädje, lycka och tacksamhet till min vän och glädjespridare från förr i tiden.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.