anitamaki

Denna glädjens dag är genomlevd. Efter en jobbig morgon bar det av med handikappbussen till Coop arena i Luleå för att få min första coronaspruta, gissa om det känns skönt? Det var härligt att komma utanför lägenhetsdörren och känna den friska vinterluften. Nu gäller det att ta itu med ett mycket värre problem. Aldrig får man vara riktigt glad. Så, färdig gnällt för denna gång.

Mina läsare och alla andra tillönskas det bästa i livet.

Ännu en dag är genomlevd. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen. Den ena dagen är den andra lik men nu börjar jag kunna se ett ljus i tunneln. Får min första spruta på torsdag, då kanske jag vågar följa med till affären. Jag längtar efter lugn och ro inombords. Jag vill ha tillbaka glädjen, hoppet och framtidstron.

Jag sträcker ut min hand om du vill ta den finns jag här för dig.

Det blev ett blogginlägg trots allt.

Jag önskar mina läsare och alla andra det bästa i livet.

Det har gått alldeles för lång tid sedan jag skrev men livet har varit en enda röra. Jag har haft olika vikarierande assistenter och det känns hemskt att aldrig kunna planera mitt liv på det sätt jag vill.

Du goda skaparinna. Hur länge ska jag orka vara beroende av andra för att klara av vardagen?

Härmed önskar en trött bloggskrivare sina läsare och alla andra det bästa i livet.

Alla hjärtans dag går mot sitt slut och jag har gratulerat tre personer. Jag har också haft den andra sammankomsten i poesicirkeln och det går bättre än jag trodde. Det känns lite snopet att inte föreläsa för deltagarna inom ett nätverk av synskadademed ytterligare funktionsnedsättningar men jag fick för dåligt betalt, så de får skylla sig själva. Jag har äntligen tagit tag i livet på det sätt jag borde. Jag kör med mottomeden samtidigt som jag lyssnar på en ljudbok och det går alldeles utmärkt, träningen blir roligare.

Det var allt jag hade på hjärtat. Nej förresten en sak till, den här dagen borde heta Vänskapen dag. Man borde fira och värdesätta vänskapsrelationer mer än vi svenskar gör.

Nu lovar jag att sluta för den här gången. Mina läsare och alla andra tillönskas det bästa i livet.

En stor del av denna februaridag har ägnats åt att lyssna på radio, dels har jag hört på smittskydsläkare Anders Nystde.Han besvarade lyssnarfrågor om corona. Denna fruktansvärda sjukdom som skrämmer mig. Jag har också lyssnat på radio SRF. Vi fick bland annat vetskap om valberedningens förslag till ny förbundsstyrelse. Det viktigaste som hänt är att jag har fått lila tulipaner av min nära och kära vän. Det var dagens händelser.

Ordet februaridag är vackert. Säg det flera gånger tyst för dig själv gör sedan samma sak högt och du kommer att upptäcka den fina sammansättningen av ordet.

Härmed önskar jag mina läsare och alla andra det bästa i livet.

Det magiska datumet, den 7 februari är över och jag har haft min första sammankomst som poesicirkelledare, det gick över förväntan. Vi diskuterade och analyserade Karin Boyes dikt Härdarna. Vi pratade också om vad poesi är, samt besvarade en del frågor ur boken Att skriva poesi av Mats Söderlund.

Lite valberedningsarbete hann jag också med innan det var dags att prata i telefonen med min nära och kära vän, för henne lättade jag mitt hjärta. Det är tur att hon finns.

Detta var vad jag sysslat med idag. Jag önskar mina kära läsare och alla andra det bästa i livet.

Mottomeden är ett lyft i tillvaron. Tack vare den känns kroppen lättare. Jag har kommit på att det går alldeles utmärkt att lyssna på en ljudbok samtidigt som jag trampar och det har hittills blivit en timme.

Idag och imorgon har jag en vikarierande personlig assistent. Min personliga assistans är sårbar så fort någon av ordinarie personalen är borta får jag vikarieångest. Mina fasta assistenter får ofta ställa upp för varandra och det är fel. Den ordinarie personalen ska i första hand orka med sina egna tjänster.

Dagen har blivit kväll och kvällen håller på att övergå till natt. Jag önskar mina läsare och alla andra det bästa i livet.

Dagen började med att jag lyssnade på en fantastisk konsert med Jon Henrik Fjällgren den väckte många slumrande barndomsminnen till liv.

Följande ord beskriver hur det känns nu i coronatider.

Jag önskar mina läsare och alla andra det bästa i livet.

 

TIDSBEGREPP

 

Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen.

Tappar tidsbegreppen ibland.

Har svårt att skilja mellan dag och natt.

Livet pågår bortom tid och rum.

Idag är det ett år sedan jag åkte från Kaunisvaara och det har aldrig hänt att jag varit borta så länge från byn. Det är livets gång men saknaden och vemodet finns hela tiden. Tack för alla fina minnen som tröstar i svåra stunder.

VIKTIG MEN INTE VIKTIGAST

 Jag har den senaste tiden gått omkring och burit på känslor som jag inte har kunnat sätta ord på. Det är inte sorg, det är saknad, vemod och längtan. Längtan efter alla som nu finns hos den goda skaparinnan. Jag fortsätter att fråga mig själv vad dessa känslor beror på? Vid närmare eftertanke inser jag att jag inte längre är viktigast i världen för någon. Viktig för många men inte viktigast för någon.