anitamaki

Jag som påstår mig vara ateist har tittat på en gudstjänst där Marcus Birro medverkade. Han talade om sorgen efter sina förlorade barn, Marcus berättade på vilket sätt den hade påverkat honom. Han pratade också prästen om sin relation till Gud. Poeten och författaren påstod att Gud är ständigt närvarande. Det kan man tycka vad man vill om. Jag tror på den goda skaparinnan.

Sommaren är den tid på året när man brukar besöka släkt och goda vänner. Det är vad jag kommer att göra den närmaste månaden. Därför önskar jag er en glad sommar.

I gårdagens inlägg som handlade om boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein, glömde jag att framföra mitt varma tack till författarinnan. Dels för en mycket bra bok, dels för ett lärorikt och intressant sommarprogram. I boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva får läsaren en god inblick i hur det är att leva med bipolär 2. I sitt sommarprogram talade Ann Heberlein om begreppet normal. Hon undrade vem som är normal, vad som betraktas som normalt. Ann frågade sig också vad som händer om man visar sig svag i ett samhälle där behovet av kontroll och styrka styr tillvaron. Ann talade också om hur det kändes att vara psykiskt sjuk och ifrågasätta ifrågasättandet.
Änn en gång varmt tack Ann. Jag ser fram emot att få läsa din nästa bok och att få lyssna till flerradioprogram med dig. Ann Heberleins bok kan varmt rekommenderas.



Ha det så bra.

Min senast lästa bok heter Jag vill inte dö, jag vill vara inte leva. Av Ann Heberleein.
Den framgångsrika frilansjournalisten Ann Heberlein är född och uppvuxen i Skåne där hon fortfarande bor. I sin bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva berättar hon om hur det är att leva med en psykisk sjukdom. Vid 14 års ålder får hon diagnosen bipolär 2 vilket innebär manodepressivitet, dödslängtan och stark ångest. Under sina bättre perioder inser Ann att hon inte kan dö ifrån sin man och sina tre barn som hon älskar och som älskar henne trots allt hon utsätter familjen för. Ann Heberlein talar med värme om den behandling hon får på Sankt Lars mentalsjukhus i Lund. Hon berättar för en av läkarna om sina planer på att dränka sig. Hon åker ut till det hus där familjen bodde en gång i tiden. Hon slår sig ner i kökssoffan, hon gråter och grubblar över varför hon är värdelös. Men får hjälp av en god vän som är psykiatriker. Han talar om hur viktigt hennes friska liv är. Till slut kommer Ann på bättre tankar. Vid 21 års ålder gör Ann sitt första och enda självmordsförsök genom att svälja tabletter. Men hennes bror hittar henne i sista stund.



Språket i boken är ångestladdat och fyllt av svordomar. Inläsare är Marie Rikardsson.



Ha det så bra.

Julimorgonen började med en tidig frukost tillsammans med storebror och hans fru. Efter en kopp kaffe fortsatte de sin färd söderut. För min del bar det av till frissan för att håret skulle få en sommarklippning.



Ha det så bra.

Jag skriver några rader i väntan på besök av storebror med fru som är på väg till Uppsala för att hälsa på sina barnbarn.



Den här dagen har varit fylld av härlig gemenskap med goda vänner. Vi har ätit mat och pratat om livets sorger och glädjeämnen. Vi diskuterade också blommor.



Slut för idag. Tack för idag.



Ha det så bra.

Idag är jag ofrivilligt ledig. Berättelsen om rehabilitering och hjälpmedel är färdig och iväg skickad. Det återstår att se vad som händer med den.



Tack för kommentaren Anna-Lena. Det är roligt att höra din juva stämma på radiotidningen. För övrigt tycker jag att det är bra inläsare av tidningen. Det kan du hälsa dem.


Ha det så bra.

Igår hände det roliga saker. En kvinna från Sverige-finska synskadeförbundet ringde och undrade om en journalist från deras taltidning kunde få göra ett reportage om mig och mitt författarskap jag ställde naturligtvis upp. Kvinnan hade läst om mig och mina böcker i nyhetsbrevet Kvinnosyn. Hon undrade också om jag var intresserad av att bli medlem i Sverige-finska synskadeförbundet. Det ville jag. Kvinnan frågade också om det var möjligt att översätta mina böcker till finska även på denna fråga svarade jag ja. Det blir spännande att se vad som händer och sker.



Moster har varit här och skrapat trisslotter tillsammans med mig. Vi vann pengar till en ny lott.



Det får vara allt för idag.



Ha det så bra.

Idag virvlar tankarna hit och dit. De senaste dagarna har inte varit ofrivilligt lediga. Jag har skrivit en berättelse om rehabilitering och hjälpmedel till synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Berättelsen är skickad till en god vän. Han arbetar som ombudsman på Synskadades riksförbund. Det är roligt och nödvändigt att få dela med sig av kunskaper och erfarenheter.



En åldrande släkting är inne i livets slutskede. Låt honom få en värdig vård den tid han har kvar, låt honom få stanna på vårdcentralen.



Ha det så bra.

Tro det eller inte men igår och idag har den ofrivilligt lediga förtidspensionären faktiskt gjort nytta. För en tid sedan blev jag tillfrågad om jag ville medverka i ett intervjuprojekt som handlar om rehabilitering av synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar, det ville jag naturligtvis. igår fick jag några frågor som jag har besvarat efter bästa förmåga. Hoppas de kommer till användning.

Nu är det läsdags.
Ha det så bra.