anitamaki

Tack goda skaparinna för att jag fick ett härligt måndagsbad på öppenvårdsrehab. Tack för att jag får må väl i kropp och själ. Tack för att jag lyckades göra något positivt av min envishet.

Det här blev ett kort inlägg men jag kommer faktiskt inte på något mer att skriva om. Slut för idag, tack för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Jag hade dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig någonsin se teveprogrammet Så mycket bättre. Men jag blev tvungen att ändra mig sedan jag hört Jill Jonsson sjunga OOpen your hart, hennes tolkning av Tommy Nilssons Öppna din dörr, Jill sjöng den på engelska behöver jag säga att det var fantastiskt? Lördagens värd var Magnus Carlsson, sångare i Wipingwilloos. Även hans låtar framfördes på ett mycket skickligt sätt av de andra artisterna. Teveprogrammet fick mig faktiskt att upptäcka hur bra Wipingwilloos är, jag måste nog börja lyssna på deras musik mer.

I skrivandets stund är jag trött. Det här får räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna oktoberlördag fick en bra start, den började klockan sex på morgonen. Jag slog på radion och lyssnade på Lördag med Lisa, Lisa Syren spelar härlig musik som väcker slumrande minnen till liv. Där efter fortsatte dagen med Ring så spelar vi och sedan kom min personliga assistent och det blev dags att kliva upp ur sängen. Efter 45 minuters motionscykling var det tid för dusch och lunch. Sedan blev det en härlig oktoberpromenad i strålande sol men aningen kyla. Den sköna promenaden gick jag fram och tillbaka till sophuset.

Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Och detta var dagen när jag hade en ny vikarierande personlig assistent eftersom min ordinarie är sjuk. Hon har varit borta hela veckan och blir så imorgon. Men på fredag är hon förhoppningsvis tillbaka. Den vikarierande personliga assistenten var en mycket trevlig och kreativ kvinna. Det känns ändå lite olustigt att okända människor går omkring i mitt hem. Det värsta är att jag får duschjälp av främmande händer som tar på olika ställen i min kropp, händer som jag inte själv har valt.

Detta var också dagen när jag åkte till sjukhuset och gick på öppenvårdsrehab. Där tränade jag roddmaskin och körde med mottomeden. Detta var också dagen när NSD:s taltidning inte fungerade. Den har uteblivit två dagar. Enligt Taltidningshjälpen tar apparaten inte emot någon uppdatering.

Nu får det vara färdiggnällt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Detta var dagen när jag åkte till sjukhuset och gick på öppenvårdsrehab och träffade arbetsterapeuten med elev, tränade i roddmaskinen. Det var underbart att höra ljudet av brusande vågor, längtade till havet. En stund senare var det dags att träffa sjukgymnasten för att få bassängträning. Gissa om jag njöt av att röra mig i det varma vattnet?

Tack goda skaparinna för denna dag som faktiskt blev mycket roligare än jag trodde i morse när jag vaknade. Jag var trött och frusen och ville inte alls stiga upp. När jag väl kommit ur den sköna sängvärmen blev det dusch och frukost. Där efter träffade jag en eventuell vikarierande personlig assistent och sedan blev det textredigering, lunch och sedan bar det av till öppenvårdsrehab på Sunderby sjukhus. Där tränade jag med roddmaskinen och detta var en ny och positiv upplevelse för mig. Jag fick sitta på en stol som rörde sig fram och tillbaka när jag drog i roddmaskinen, i en behållare fanns vatten som skvalpade mina ben satt fast i maskinen, det kändes precis som att sitta i en båt och ro i Areajokki. När rodden var avklarad blev det gångträning med bälte och bock, sjukgymnasten och assistenten fanns med som stöd.

När jag kom hem fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal från en nära vän som jag inte haft kontakt med på länge. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, vi ventilerade och diskuterade stort och smått precis som förr i tiden. En stund senare ringde dottern till min väninna och undrade vad jag tyckte om en berättelse som hon skrivit. Till saken hör att jag aldrig träffat flickan. Det var roligt att jag fick dela med mig av mina författarkunskaper.

Detta var vad som hänt idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för att jag har fått uppleva en alldeles underbar Stockholmshelg tillsammans med mina kära vänner och tack för denna oktobersöndag som började i huvudstaden och slutar här i Luleå, staden där jag inte alls vill bo. Men jag kommer mig inte för att fråga om möjligheten att få personlig assistent i någon annan kommun, eller rättare sagt jag vågar inte ta tag i livet på det sätt som jag borde.

Nu ska jag berätta om Stockholmshelgen. Fredagsmorgonen började klockan sex med de vanliga morgonbestyren och sedan var det dags att äta frukost innan det bar av med färdtjänst till flygplatsen. Efter en timmes flygresa fortsatte min personliga assistent och jag färden med taxi till hotellet,där väntade mina vänner. Det blev naturligtvis ett mycket kärleksfullt återseende med kramar, glada tillrop och skratt. Sedan tog vi en promenad i storstaden, folk människor och bilar vart än man gick och stod. Överallt pratedes det många olika språk. Kulturer från hela världen krockade med varandra. Det var många spännande upplevelser att ta in. Orkar inte skriva mer idag.

Tack goda skaparinna för att jag fick en trevlig helg tillsammans med min barndomsvän. Vi åt, drack och pratade om allt möjligt. I skrivandets stund är det tyst och stilla här i lägenheten. Trots allt är livet fyllt av glädje, hopp och förväntan inför framtiden. Snart bär det av till huvudstaden. Där ska jag roa mig tillsammans med två av mina goda vänner, människor som jag har det största förtroendet för. Vi tre lär inte ha svårt att hitta samtalsämnen. Du goda skaparinna varför går tiden alltid så fort när man har roligt? En dag när min personliga assistent och jag var ute och gick såg hon en taxibil utanför affären. Vi slogs båda av samma tanke, tänk om det är han som vi tycker så mycket om och det var det mycket riktigt. Min vän och glädjespridare som tyvärr inte längre finns bland oss var här på tårtkalas tillsammans med sin hustru bara några veckor innan han dog. Det måste finnas en mening med allt som sker. Detta var några tankar i tystnaden denna oktobersönda som är på väg att rinna bort. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.