anitamaki

Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och ännu en dag är på väg att falla till ro. Idag har jag varit på talbokskafé tillsammans med föreningskamrater från SRF Luleå, vi fick många bra boktips. Vad vore livet utan böcker? Nu ska jag lägga mig och lyssna på Ljuset vi inte ser. Den är skriven av en fransk författare som jag inte ens tänker försöka uttala namnet på, änmindre stava till.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är en tyst och stilla natt här på förvaringsplatsen och denna dag som har varit fylld av föreningsengagemang avslutades med ett fint telefonsamtal mellan mig och min goda fe. Det gnisslar ordentligt mellan styrelsen i Synskadades riksförbund i Norrbotten och personalen på kansliet, verksamhetsrevisorn är också inblandad. Det känns viktigt att vara engagerad på något sätt men ibland blir det bara för mycket. Jag är absolut inte ute efter makt, ära och berömelse, min önskan är att ha medlemmarnas förtroende och det verkar som om jag har det. Det är kul att mina kunskaper är efterfrågade, idag fick jag till och med ett telefonsamtal från Synskadades riksförbund i Enskede.

 

Nu är det läggdags. Ha en god tid. Vi ses och hörs någon gång någonstans i livet.

Denna oktobermåndag började som vanligt med frukost och där efter bar det iväg till Föreningarnas hus på Storgatan 13 i Luleå för att fira vita käppens dag. Firandet innebar att vi gick tillsammans med politiker den korta promenaden från Storgatan till Smedjegatan och tillbaka till föreningarnas hus. Politikerna fick prova på att gå med vit käpp och bindel för ögonen, de ledsagades av synskadade medlemmar i SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund.

 

Att vara blind och rörelsehindrad innebär att du måste våga erkänna dina svagheter. Du måste våga be om hjälp när du behöver. Svälj stoltheten och försök inte klara dig själv till vilket pris som helst. Våga tala om när du behöver ledsagning eller assistans. Råkar du dessutom vara kvinna måste du med kraft hävda dina starka åsikter annars passar du inte in i samhället, inte ens bland dina likasinnade.

Ibland är verkligheten hård och för att orka leva måste man ironisera över vardagen. Kan inte alla blinda flytta på sig?

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund känner jag mig splittrad eftersom jag håller på att förbereda min hjärna för att följa min kära Haparandafaster till den sista vilan, inombordsgråten bara växer och växer. Samtidigt håller jag på att förbereda mig inför temamötet med SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten. Tillsammans med två föreningskamrater ska vi spela en pjäs som handlar om Cilla som är sju år. Hon är blind och börjar på Tomteboda. Handlingen utspelar sig någon gång på 1960-talet. Det blir spännande att se hur vårt teaterstycke blir mottaget av medlemmarna som förresten också ska medverka eftersom detta är en interaktiv teater. Eftersom jag enligt bokförlagen inte kan skriva en berättelse om en blind flicka som börjar skolan långt hemifrån på 60-talet får jag väl använda Cilla i teatersammanhang, förhoppningsvis lyckas det bättre. Cilla kommer från Oravajärvi, denna by existerar inte i verkligheten.

Oktoberlördagen fick en god start, jag lyssnade på lördag med Lisa. Lisa Syren spelade härlig musik och berättade bland annat att lördagen var den internationella anhörig dagen. Detta innebär att vi ska skänka alla som hjälper någon närstående att klara sig igenom en snårig tillvaro många varma tankar. Musiken som spelades i programmet var i huvudsak komponerad av två stora artister som nyligen lämnat oss. Kim Larssen och Chalers Zarnavo. Jag känner naturligtvis till båda artisterna och sörjer med den övriga världen.

 

Nu är klockan alldeles för mycket bäst att sluta skriva för den här gången.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och känner fredagsfrid i själen, försöker få igång ljudboken men det har inte lyckats hittills. Där emot lyssnade jag på radio SRF och där hörde jag ett intressant inslag om att förbundet äntligen ska börja arbeta med kulturprojekt runtom i landet, skapande verksamhet av olika slag, skrivande, musik, teater , konst och mycket annat roligt. För min del är syftet med ett sådant projekt att göra det intressepolitiska arbetet inom organisationen lite roligare. Ett annat syfte är att få medlemmar engagerade.

 

Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Oktoberkvällen övergår långsamt till natt och dagen har avslutats med ett långt telefonsamtal med min kära vän och tvillingsjäl. Vi planerade ett temamöte med SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten. Tidigare idag har jag skänkt en minnesgåva till cancerfonden. Tankarna virvlar hit och dit ibland är de hos min kära kusin som nyligen förlorat sin man i cancer, denna fruktansvärda sjukdom som släcker alldeles för många liv. När jag tänker på kusinen med familj blir jag naturligtvis ledsen eftersom de drabbats så hårt. Men samtidigt tycker jag att det är underbart skönt att Fridas flickor finns, tyvärr är de bara fyra kvar. Även om det går flera år innan vi träffas vet vi var vi har varandra och vi lättar våra hjärtan.

 

Egentligen hade jag tänkt skriva om hur det känns att falla ner i ett stort mörker. Detta behövdes inte eftersom en god människa lyfte upp mig ur det hemska tillståndet. Vi planerar att spela interaktiv teater på temamötet som äger rum på Sunderby folkhögsskola, det ska bli jätteroligt att spela teater.

 

Tack alla goda människor för att ni alltid lyfter upp mig ur det stora och hemska mörkret.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Hej alla goda människor!

 

Tack för att ni ständigt står vid min sida. Tack för att ni alltid tror på mig. Hur ska jag någonsin kunna återgälda er. Tänk om jag kunde få er att förstå hur mycket er vänskap betyder för mig, utan den vore jag fattig och kände mig värdelös. När jag står där och skriker att alla andra sviker, då fångar ni upp mig med era goda händer, då får jag lätta mitt hjärta för er. Tack för att ni finns, ni goda människor.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.