anitamaki

Torsdagen den 21 september var ingen vanlig torsdag. Det var dagen när jag skulle åka till Vänersnäs för att vara barnvakt tillsammans med min fantastiska väninna. Taxiresan från bostaden till flygplatsen gick bra och chauffören var mycket pratsam och trevlig. Även flygresorna gick bra trots två byten. Där emot gick taxifärden till Vänersnäs sämre. Chauffören var otrevlig och synnerligen oförskämd. Han varken lyssnade eller svarade på frågor. Det var flera människor som försökte beskriva vägen till den plats jag skulle. Till slut kom jag i alla fall fram, den oförskämda typen visade sig vara från Taxi Kurir. Väl framme på den 200 år gamla prästgården väntade min nära och kära vän och hennes barnbarn på mig. När jag klappat den underbart lockiga pudeln Milla var det dags att äta kvällsmat och sedan fick jag känna på de sex veckor gamla små valparna, där efter var det läggdags. Nästa dag började med frukost och en härlig hundpromenad. Dagen fortsatte med umgänge, samtal, och sköttsel av valparna små de behövde matas och få rent omkring sig. Det var roligt att träffa barnen som jag bara hade hört talas om, pojken hade jag faktiskt träffat tidigare när han var liten. Det var skojigt att höra hur de små valparna levde där i sin hage, de gnydde och gnällde, knuffade och buffade på varandra för att få uppmärksamhet. Jag har också handlat kläder, två par jeans och två olika tröjor, en stickad med lång ärm. Jag älskar mina Överbykläder och kommer förmodligen att vilja använda dem varje dag. Men det bästa med hela vistelsen var att få umgås med min nära vän och hennes barnbarn. Veckan på Vänersnäs gick alldeles för fort behöver det sägas att den har varit magisk?

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är en lugn och stilla septembermåndag och jag har varit hos frissan. Men det är den intensiva helgen som jag vill berätta om. Årets temamöte med Synskadades riksförbund i Norrbotten var mycket lyckat, det ägde rum på Sunderby folkhögskola och det handlade om färdtjänst och kamratstöd. Lördagen ägnades helt åt färdtjänstfrågor, och vi fick besök av Henry Frej, författare till en handbok om det aktuella ämnet. Efter lunchen grupparbetades det för fullt. På söndagen diskuterades medlemsvärvning och kamratstöd. Från Synskadades riksförbund medverkade Karin Hjalmarsson. Alla var mycket engagerade och diskussionens vågor gick höga vilket de ofta gör när medlemmar från Synskadades riksförbund i Norrbotten träffas. Vid måltider och fikastunder fanns det tid att umgås och prata om allt möjligt.

Detta var allt som bloggskrivaren hade på hjärtat idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ännu en dag är på väg att långsamt falla till ro. Den började med dusch och frukost och fortsatte med utskrivning av en låttext. Sedan blev det inte mycket mera gjort, jo förresten det bokades teaterbiljetter till kabare på Norrbottensteatern i Luleå. Sedan var det dags att lyssna på Finnmix.

Det känns som om jag har förlikat mig med mitt öde. Jag bor här i denna stad där jag aldrig har funnit mig riktigt tillrätta, det gäller att göra det bästa av situationen. Denna tanke ska utvecklas en annan gång. Ska upp tidigt imorgon, temamöte med SRF Norrbotten, Synskadades riksförbund i Norrbotten.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Detta var dagen när jag besökte hjälpmedelsmessan i Luleå för att se om där fanns någon bra mobiltelefon men tyvärr hittade jag ingen. Telefoner och framför allt olika ringsignaler är något som farchinerat mig i alla tider. Eftersom jag inte ger upp så lätt ska jag söka vidare, den som söker hon finner, annars får det bli en punktdisplay. När jag kom hem knallade jag min dagliga promenad runt gården och sedan var det dags för ett långt och trevligt telefonsamtal med en god vän. I skrivandets stund är jag ganska trött men jag känner mig lugn och harmonisk inombords.

Det här får räcka för idag, det återstår att se vad morgondagen för med sig.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kvällen glider långsamt in i natten och jag har kommit hem från körsången för en stund sedan. Det är underbart, härligt och roligt att sjunga med hörkören Joyvoice Luleå. Lördagen den 9 september gjorde denna fantastiska hörkör ett mycket lyckat framträdande på Kulturens hus i Luleå, vi framförde låten, Pride. Att ta ton tillsammans med andra skänker verklig glädje och harmoni i vardagen som i skrivandets stund känns meningsfull. Jag går mina promenader så ofta tillfälle ges, jag skriver och läser och snart bär det av till Vänersnäs för att umgås med en nära vän. Men innan dess blir det temamöte med Synskadades riksförbund i Norrbotten. Detta temamöte äger rum på Sunderby folkhögskola, strax utanför Luleå. En tid senare kommer lillebror på besök. Så det finns mycket att se fram emot den här hösten. Denna årstid som i vanliga fall brukar kännas vemodig och trist. Temamötet som jag talade om tidigare handlar om färdtjänst och kamratstöd. SRF, Synskadades riksförbund talar hela tiden om hur viktigt det är att ge och få kamratstöd när man blivit synskadad i vuxen ålder. Den som varit synskadad sedan barndomen har ofta svårt att göra sin röst hörd inom organisationen. Detta gäller tyvärr även om man är synskadad med någon ytterligare funktionsnedsättning, till exempel blind och rörelsehindrad.

Detta får vara allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.