anitamaki

En dag fylld av föreningsarbete och träning är snart till ända. Kära läsare ni får gärna fortsätta att följa med mig på min tågresa genom livet. Min första tågresa gick till Tomtebodaskolan i Solna. Jag var fem år och skulle åka på sommarkurs tillsammans med mina föräldrar, jag njöt av att få ha mamma och pappa för mig själv en hel vecka. Resan från byn startade med bil till Pajala och därifrån fortsatte den med landsvägsbuss till Övertorneå och därifrån vidare med rälsbusstill Boden och där väntade ett äventyr, jag skulle få sova på tåg för första gången i mitt liv, oj! vad spännande. När jag blivit lyft uppför de höga trappstegen till tåget gällde det att hitta rätt vagn. Korridoren mellan vagnarna var lång, trång och besvärlig att ta sig igenom. Vi var tvungna att gå genom olika kupéer och vagnar och det var inte det lättaste.Jag ramlade flera gånger under promenaden och pappa fick hjälpa mig upp. Till slut hittade vi vår sovvagn. Jag var glad och fylld av förväntan åtminstone så länge vi gjorde oss i ordning för natten men när vi skulle sova kom hemlängtan över mig. Jag låg vaken en lång stund och tänkte på faster och fabo och alla andra som jag lämnat. Så småningom somnade jag vaggad till ro av tågets gungande rytm. Fortsättningen på denna tågresa genom mitt liv följer förhoppningsvis imorgon eller någon annan dag.

En härlig vårdag går mot kväll. En mild vind smekte min kind när jag tog en rullstolspromenad till apoteket och samtidigt passade jag på att posta ett viktigt föreningsbrev. Annars har jag inte gjort så mycket, vilat, läst tidningen och pratat i telefon. Livet rullar på och det har bråttom, bråttom som tåget jag vill åka med. Vart tar veckorna vägen? Det var flera år sedan jag åkte tåg, närmare bestämt 2014. När jag var liten älskade jag de långa tågresorna mellan både Tomteboda, Ekeskolan och hemmet i Kaunisvaara. Nej, det var inte alls roligt att åka hemifrån och lämna familj, släkt och vänner men det var nödvändigt för att jag skulle kunna gå i skolan. Det var alltid gråt och tandagnisslan när jag kom tillbaka till skolan efter ett lov. Den första tiden var svår jag grät mycket och längtade hem.Det här var ett spännande tema som det finns anledning att fortsätta skriva om men jag slutar för idag. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna tevetittardag är snart över. Jag har sett Välkommen till Köping. Idagens avsnitt fick vi följa med när Åke ordnade svensexa för Mats, det var visserligen efter bröllopet men det gick lika bra. Jag har också sett ett inslag i Nyhetsmorgon. Där pratade Ida Kjos om sin nyligen avlidna tvillingsyster, träningsprofilen Elin. Det kändes fint att få dela sorgen med Ida trots att jag inte alls känner familjen. Jag lyssnade också på en podd med henne även där pratade hon om sin syster. Ida uttryckte sin och familjens tacksamhet till alla som givit Elin så mycket kärlek. Mina varmaste tankar går i denna svåra stund till familjen Kjos. Förutom allt detta har jag varit och handlat mat. Mina tre ordinarie assistenter är mina möjliggörare vad jag kallar en del vikarierande personal för vill ingen veta. Härmed tackar bloggskribenten för idag. Hon önskar sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Månaden mars går mot sitt slut och vi har ställt om klockorna till sommartid, det finns hopp om livet återigen. Snart håller fåglarna gratis vårkonsert för den som vill lyssna. Snart skiner solen och värmer mitt ansikte Snart blommar blommorna och sprider en doft av trygghet och glädje omkring sig, träden och buskarna växer så det knakar. Luften är fylld av förväntan, hopp och glädje inför framtiden. Jag sitter på altanen med en kopp kaffe framför mig. Jag hör barn som leker och skrattar, jag hör grannar som ropar. Kanske säger någon av de ropande grannarna hej. Tänk att vi får uppleva en vår även i år. Det där var söndagens positiva tankar. I skrivandets stund känner jag mig illa berörd eftersom mina föreningskamrater och jag blir anklagade för att hålla på med dårskap men jag kanske inte ska festa mig så mycket vid vad folk tycker. Nej nu märker jag att det bara blir struntprat, bäst att sluta för denna gång. Härmed önskar bloggskribenten sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna marslördag är snart till ända. Jag måste berätta en rolig händelse som inträffade den 24 mars. Träningsbesöket på Inre kraft avslutades med en härlig stund i massagestolen. Den här gamla kroppen fick sig en ordentlig genomgång. Det var skönt när stolen masserade mina fötter. Jag fick en känsla av att gå på rullande kulor. Idag har min möjliggörare och jag beställt sushi vilket var jättegott. Annars har här inte hänt så mycket. de onda krafterna inom handikapprörelsen försöker splittra föreningen Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar, SMYF men de kommer aldrig att lyckas. Vi är åtminstone fem personer som står eniga. "Eniga vi stå och söndrade vi falla". Detta citat har jag tyvärr ingen aning om var det kommer ifrån. Tack för att bloggskribenten har fått lätta sitt hjärta för idag. Hon ber härmed att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna dag går mot sitt slut. Den började med ett besök på hälsocentralen. Där träffade jag en mycket märklig man det påstods att han var läkare men han hade till exempel aldrig sett en elrullstol. Enligt honom var proverna bra så än lever kärringen. Igår när ambulanskillarna kom slogs jag av tanken att vilken fantastisk sjukvård vi har i Sverige. Ambulansen kunde bedöma mitt tillstånd utan att ta med mig till sjukhuset. Bara en stilla undran, varför gnäller folk på vården? I nyhetsprogrammet Rapport ser jag att patienter i Malmö med omnejd får vård i hemmet. Det är visserligen bara på försök men ändå. Jag tror inte att det är genomförbart här i norra delarna av landet med tanke på de långa avstånd vi har här. Nu till ett mycket tråkigt besked som tillhör ämnet sjukvård. träningsprofilen Elin Kjos har lämnat familj, släkt och vänner. Jag kände inte alls Elin men har hört hennes starka livsberättelse vid några tillfällen. Mina varmaste tankar går i denna svåra stund till hennes familj. Den enda tröst som finns i sorgen är att Elin slipper lida mer. Så till dagens andra ämne, att handla. Jag tycker egentligen att det är tråkigt att gå till affären men att handla ingår i vuxenlivet och sedan är det ett bra sätt att komma ut, kanske träffar jag någon bekant på vägen eller inne i butiken. Med detta inlägg ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Ännu en dag är snart till ända. Idag har jag sett Gills veranda och varit till affären. När jag kom därifrån och skulle äta lunch fick jag ont i ryggen och spydde slem men behövde inte uppsöka sjukvård. Däremot kom ett par trevliga ambulanskillar och bedömde mitt tillstånd, krampen i ryggen gav så småningom med sig, ska till hälsocentralen imorgon. Nu är det thedags. Härmed önskar bloggskribenten sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för att denna marsmåndag snart är till ända. Egentligen är jag alldeles för arg och upprörd för att skriva något men jag försöker ändå. En av mina tre möjliggörare är sjuk jag sitter här med en vikarierande assistent som på grund av språksvårigheter har svårt att tillgodose mina hjälpbehov idag. Jag har absolut ingenting emot människor från andra delar av världen men personliga assistenter och annan vårdpersonal måste både kunna och förstå svenska ordentligt innan de blir anställda inom så väl kommuner och regioner som inom privata assistansbolag. Varje gång någon av mina möjliggörare är borta går det hål i min själ. Förhoppningsvis kommer det inte att ske ofta men när det inträffar gör det fruktansvärt ont. Inom föreningsarbetet gnisslar det också, onda krafter försöker splittra föreningen men det kommer de aldrig att lyckas med, åtminstone inte min bästa vän och jag lever och har något att säga till om. Vår förening kan bli något stort inom handikapprörelsen. Jag skulle bra gärna vilja ställa följande fråga till politiker, makthavare och beslutsfattare. Vad är det som gör att jag som brukare och många med mig hellre anlitar privata assistansföretag än kommuner? Politiker gör något för att den personliga assistansen ska bli kommunal. Gör något men gör det nu innan det är för sent. Med detta inlägg har jag ondgjort mig färdigt för denna dag som gått till spillo. Hoppas morgondagen blir bättre. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Så har det åter gått en tid sedan jag skrev men livet börjar fyllas av olika aktiviteter. Jag har nöjet att medverka i flera skrivprojekt pluss att jag är med och startar föreningen Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. I skrivandets stund mår jag väl i kropp och själ. Idag är det fredag och det är gruppträning på Inre kraft som gäller. Det värsta med att vara blind och rörelsehindrad är att jag ofta blir ifrågasatt av Gud och alla människor men det är väl smällar man får ta. Det bästa med att bära på olika funktionsnedsättningar är att jag träffar så många underbara människor som skänker mig glädje och tröst i svåra stunder. Nu är det lunch så jag slutar för denna gång. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu var det alldeles för länge sedan jag skrev något men det händer spännande saker i mitt liv. Tillsammans med några vänner håller jag på att starta upp föreningen Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar, SMYF. Föreningens uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen på bästa möjliga sätt, jag hoppas verkligen att vi lyckas. Onsdagen den 8 mars är det jag som ska hålla i månadsmötet där jag börjar med att läsa en dikt som jag själv skrivit. Sedan presenterar den nya styrelsen sig och där efter håller jag en föreläsning om SRF:s flerhandikappverksamhet. Mitt mål med föreningen är att alla medlemmar ska känna sig välkomna och växa som människor utifrån sin egen förmåga. Detta är bara ett av de områden jag brinner för inom handikapprörelsen. Skrivande är ett annat område som ligger mig varmt om hjärtat men det är intressant med olika former av skapande. Jag medverkar i en intressegrupp som heter Skrivande synskadade och består av sju personer från hela landet, vi träffas varannan vecka per telefon för att diskutera texter som vi skriver och skickar ut så att vi får läsa dem i förväg, gruppen bestämmer olika teman. Nu börjar min högra axel att säga ifrån så det är bäst att sluta för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.