anitamaki

Tack goda skaparinna för att jag har varit till Din förlängda arm. Där tränade jag på motomeden och sedan fick jag massage med heta stenar på höger höft och vänster axel. Det var underbart med värme jag blev avslappnad i både kropp och själ. Efter lunchen fick jag hjälp med textredigering.

Tack goda skaparinna för att min personliga assistent och jag har ett ständigt pågående samtal som aldrig tycks ta slut, ämnena varierar beroende på sinnesstämning och humör. Dagens samtalsämnen handlade bland annat om politik och hundar. Vi pratade också om att alla människor är speciella på olika sätt . Jag vill vara som alla andra, men hur är alla andra? Vem är normal? Vad är normalt? Vem bestämmer vad som ska vara normalt? Den här diskussionen skulle jag kunna fortsätta hur länge som helst men jag tror det får räcka för idag. Snart är det dags att lyssna på radiopsykologen.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för att jag återigen har de rätta grejerna på rollatorn, kam telefon och trygghetslarm. Tack för att människor från när och fjärran ser att jag har gått ner i vikt. Deras glada tillrop och uppmuntrande ord värmer och sporrar mig till att fortsätta kampen för att överleva.

Ur nyhetsflödet kan vi läsa följande, OK,macken i Pajala stänger och stationen blir obemannad trots att den går med vinst. En av anledningarna till detta beslut påstås vara att macken ligger för nära skolan. Men ojdå! vem har helt plötsligt flyttat skolan? Den har alltid legat där den ligger idag så jag förstår inte. Men det kanske är det som är meningen att jag inte ska förstå.

Tack goda skaparinna för att jag fick lätta mitt hjärta för dig. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för att jag kan sitta här i lägenheten och njuta av att vara hemma efter påskledigheten. Detta är möjligt tack vare mina personliga assistenter som är änglar i min tillvaro. De låter mig själv bestämma vad jag vill göra med min tid. Tänk att själv kunna välja vilka filmer jag vill se och vilka människor jag vill umgås med. Kanske är jag redo för att ta nästa kliv ut i livet det återstår att se vilket det blir.

Dagsversen.
Lova att inte skratta.

Jag sover som en kratta.

O vilken fasa att känna sig som en urvriden disktrasa.

Lova att inte skratta.

Jag sover som en kratta.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Påsken har firats i lugn och ro hemma i byn. Helgen har varit fylld av glädje och gemenskap tillsammans med familjen och en del av den närmaste släkten. Vädret har varit ganska bra. Visst är det lite tråkigt att se att mamma blir gammal men det är livets gång. Under vistelsen i byn har det förekommit diskussioner av allehanda slag det har handlat om att sänka lönerna så att flyktingarna kan komma hit. Eftersom det var påsk pratades det en hel del religion och mycket annat. Slutar skriva för denna gång. Tack goda skaparinna för den här dagen som Började i Kaunisvaara och slutar i Luleå. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Du goda skaparinna hur kan du tillåta attentat av det slaget som hände i Bryssel. I skrivandets stund går mina varmaste tankar till anhöriga till de människor som råkade hamna i vägen för de fruktansvärda terroristerna. Bara en stilla undran, Vart är denna galna och totalt snedvridna värld på väg? Nu till något helt annat. Jag har för en stund sedan kommit hem från kulturcentret Ebernäser i Luleå. Där har jag tillsammans med många andra människor lyssnat till ett fantastiskt författarsamtal mellan författaren Stina Stoor och radiojournalisten Kerstin Vikse. Stina Stoor läste ur sin novellsamling Bli som folk. Hon är uppvuxen i Västerbottens inland och skriver mycket om relationer och människovärde. Stina Stoor var en ny författarbekantskap för mig. Hon var rolig, tänkvärd och mycket läsvärd. Detta var dagens inlägg nedskrivet i all hast. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för denna marsmåndag. Tack för att jag har fått vara med om en härlig sångstund tillsammans med trevliga människor på ett åldringscenter i Luleå. Tack för att jag inte längre behöver känna ångest över det obehagliga telefonsamtalet. Tack för att jag köpte filmen Så och på jorden, uppföljare till Så som i himlen båda filmerna är av Kaj Polack. Så och på jorden tar vid där Så som i himlen slutade. Lena älskar cantry och rock. Men hon tackar ändå ja till att uppföra ett stort körverk i byns tomma kyrka. Båda filmerna kan varmt rekommenderas. Så och på jorden går att få syntolkad. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för denna underbara må bra dag. I morse när min personliga assistent kom var jag trött och grinig eftersom jag hade sovit som en kratta men humöret blev bättre allt eftersom dagen led. Efter dusch och frukost var det dags att redigera textter som ingår i en förhoppningsvis kommande tankebok. Att få lätta sitt hjärta för den goda skaparinnan har en terapeutisk verkan. Min största önskan är naturligtvis att boken når så många läsare som möjligt och att den sprider glädje omkring sig och väcker tankar.


När vi redigerat en stund var det dags att äta lunch och där efter tog vi oss en vårpromenad i det vackra vädret. Det var lite för mjukt underlag för att köra elrullstol, den gled en aning men min personliga assistent lyckades manuvrera den på ett skickligt sätt förbi en stor vattenpöl, denna vattenpöl är ett säkert vårtecken. Tack goda skaparinna för att vi går mot ljusare tider.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för denna marsmåndag som började klockan halvsju på morgonen eftersom jag skulle vara på ett läkarbesök två timmar senare. Vid detta doktorsbesök konstaterades att jag hade frusen skuldra. Dagen fortsatte med en härlig sångstund. Alla sjöng av hjärtans lust. På dagens repertoar fanns bland andra låtar Börja om från början.

Det är underbart att själv kunna välja vilka filmer jag vill se och vad jag vill göra. Tack vare mina personliga assistenter har jag sedan några år en väl fungerande vardag. På 1970/talet talades det mycket om den goda vardagen. Ibland har jag ställt frågan "Vart tog den goda vardagen vägen"? Idag har jag svaret. Min goda vardag innehåller större frihet att själv kunna bestämma över mitt liv. Tidigare kändes det som om friheten var instängd i en liten ask och kunde inte röra sig. Den där lilla asken som friheten låg i blev mindre och mindre med åren och till slut var jag tvungen att säga ifrån ordentligt för att en person skulle förstå att det inte gick längre, men personen ville inte förstå och då är det svårt. Men den tiden är tack och lov över nu.

Nej nu vill min högra axel inte att jag ska skriva mer idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Även denna dag började klockan sex på morgonen men det var inte detta jag skulle tala om. Jag vill gärna berätta om filmen Nånting måste gå sönder. Filmen bygger på romanen Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, av Eli Levéns. I huvudrollen som Eli ser vi Saga Becker. Hon berättar på ett mycket skickligt sätt om livet som transperson. Elli som är pojke men vill vara flicka träffar Andreas och de inleder ett förhållande. Mer om handlingen ska inte avslöjas, filmen kan varmt rekommenderas.

Tänk så mycket ensamhet det finns, i den här staden, i det här landet och i den här världen. Du goda skaparinna vad ska du göra åt detta? Men nu till något helt annat.

I morse vaknade jag till en dag fylld av längtan efter dig. Denna gnagande känsla tycks aldrig gå över, inte förr än jag fattat mod och vågat ringa dig. Dagen blev inte alls som jag tänkte. Jag hade planerat att gå och fredagshandla men det blev inte av eftersom jag väntade på ett telefonsamtal som fortfarande inte har kommit. Nu är det hög tid att gå och lägga sig. Det återstår att se vad morgondagen bär i sitt sköte.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för att detta var dagen som började med ett besök på Din förlängda arm, där tränade jag på motomeden och fick massage. Dagen fortsatte med att jag gick till frissan och gjorde hål i öronen, något jag haft för länge sedan men de fick växa igen eftersom det var jobbigt att hålla hålen rena. Den där synen på infektionsrisken har tack och lov förändrats till det bättre. Idag ska man bara låta örhängena/ öronklippsen vara och hittills känner jag inte ens att jag har dem på mig. Jag är bara otroligt glad över att drömmen om att ha guldklipps i öronen äntligen har gått i uppfyllelse.

Du goda skaparinna låt mig få lätta mitt hjärta för dig och tala om vännen jag saknar så mycket. Det blev tyvärr som jag trodde våra vägar skijlides.
Jag öppnar en dörr och går in i mitt skapande. Stänger in mig i en läs och skrivbubbla för att slippa tänka, för att slippa känna denna längtan och saknad som gör så fruktansvärt ont.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Jag som aldrig tidigare gillat måndagar ser numera med glädje fram emot dem eftersom det är sång på gång. Förutom att vi sjunger träffas vi och dricker kaffe tillsammans. Sångstunden äger rum på Sundsgården, ett åldringscenter i Luleå.

Ändå känns det som om jag inte riktigt har hittat hem här i livet. Jag drömmer mig ofta tillbaka till den gamla goda tiden när jag umgicks mycket med en av mina nära vänner. Idag vet förnuftet att jag inte längre har någon rätt att ta hans tid i anspråk men hjärtat vill något helt annat. Hjärtat och förnuftet talar inte alltid samma språk.

Tack goda skaparinna för att du tålmodigt lyssnade till dagens tankar. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för att jag i skrivandets stund är fri som fågeln och kan flyga bort med vinden. Tack för att jag kan flyga när jag vill och vart jag vill. Tack för att jag aldrig behöver sitta still.

Bara en stilla undran, du goda skaparinna vad ska jag ta mig till med saknaden efter en nära vän? Min nära vän som jag saknar så oerhört mycket lever men han har av olika anledningar försvunnit ur mitt liv. Det ska också betonas att jag absolut inte är kär i honom på något sätt. Men eftersom han har gjort så mycket för mig är jag skyldig honom varmt tack och detta vet jag inte hur jag ska kunna framföra.

Det här var tankarna för dagen. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Idag är jag trött och grinig eftersom jag sovit dåligt på grund av en värkande axel. Men jag är fortfarande mycket glad och tacksam över den hjälp jag får med textredigeringen den tar upp en stor del av min tid med mina personliga assistenter., de betyder oerhört mycket för mig. Mina personliga assistenter är verkligen engagerade i allt jag vill göra, till och med att gå på SRFmöten vilket jag inte tycker är särskilt roligt. Assistenterna tar mitt författarskap på stort allvar och det är jag oerhört glad över. Kanske blir det två olika böcker eftersom jag har två skrivprojekt på gång. Men saknaden efter en av mina vänner är tung att bära.

Detta var några korta tankar. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för att livet är fyllt av tacksamhet, hopp och förväntan inför framtiden. Livet är fyllt av tacksamhet eftersom jag får hjälp med att redigera texter. Jag är också tacksam över att själv kunna bestämma vad jag ska göra med min tid. Ingen kan förstå hur det känns att själv kunna bestämma över sin dag. Tänk att få umgås med vilka människor jag vill. Jag är oerhört glad över att jag tog mod till mig och vågade fatta det svåra beslutet som skulle visa sig bli livsavgörande. I efterhand inser jag att beslutet inte alls var svårt att ta. Det var som att kliva över en hög tröskel, glädjen och lättnaden över att äntligen ha lyckats var obeskrivlig. Tack goda skaparinna för att luften är fylld av förväntan inför framtiden. Vad som helst kan hända.

Detta var mina tankar en vanlig marsonsdag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tack goda skaparinna för denna marstisdag, nej usch det var inget fint ord. Men tack i alla fall. Dagen började med dusch, frukost och fortsatte med ett läkarbesök. Min doktor och jag hamnade i en diskussion angående bassängträningen. enligt läkaren får man inte vara ensam med assistent i bassängen. När min personliga assistent och jag talade om att vi vattentränat på egenhand blev vi misstrodda. Det värsta med att tillhöra en avvikande grupp är att man ständigt blir misstrod och ifrågasatt av Gud och alla människor.

Idag är det supertisdag i USA, många av delstaterna håller primärval. De väljer president.

I tidningen läser jag att Josefin Nilsson är död. Hon bildade tillsammans med sin syster Marie sångarduon Einbusksingers. Syskonen framförde bland annat låten Älska mig. Josefin Nilsson blev 46 år. Även om jag inte alls kände Josefin går mina varmaste tankar i skrivandets stund till hennes anhöriga. Tack goda skaparinna för att Josefin Nilsson är överlämnad i dina händer och hos dig fortsätter hon att sjunga sina vackra texter som gick rakt in i mitt hjärta.

Det får räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.