anitamaki

Tänk vad fort tiden går det är redan en månad sedan vår älskade mamma lämnade oss i stor sorg och saknad. Men livet har gått vidare på något sätt. Det har inträffat trevligheter av allehanda slag. Min goda fe har varit här på besök och vi fortsatte att utforska stadens restauranger. Vi hade många goda samtal om livet, vi skrattade och skämtade. Enligt min goda fe heter jag Gardina och det är ett roligt namn som jag gärna tar till mig. Min goda fe heter egentligen något annat men för mig är hon alltid en god fe.

Idag hade lillebror vägarna förbi och det var roligt att träffa honom. Sex föräldralösa syskon håller kontakten genom att ofta ringa till varandra. de försöker att träffas så ofta som möjligt. Det känns som om mammas död har fört de sex syskonen närmare varandra de pratar mer öppet om glädje och sorg , samt om praktiska ting. Syskonkärlek när den är som vackrast.

 

Dagen har åter blivit kväll och kvällen håller långsamt på att övergå till natt. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här februarifredagen började som vanligt med dusch, frukost och småprat om allt möjligt vid köksbordet. Därefter besvarades facebookkommentarer och sedan var det lunchdags. Efter lunchen fortsatte min goda fe och jag att umgås och ha roligt. Hon är en härligt underbar och rolig människa som du inte kan låta bli att tycka om. En stund senare bar det iväg med färdtjänsten till Quality hotell i Luleå.Där bjöd SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund på en after work-kväll med bbq-tema. Tyvärr fanns det bara kötträtter på menyn, synd om dem som är vegetarianer. När vi kom hem lyssnade vi på veckans radio SRF. Programmet handlade om rekreation på Almåsa. Karin Hjalmarsson rekreationsansvarig handläggare medverkade. Hon berättade om verksamheten. I veckans avsnitt av radio Srf fanns även ett inslag om hästhoppning när man inte ser.

 

Här har anskaffats en ny dator idag. Jag har ännu inte fått den, så livet känns spännande just nu.

 

Det här får vara allt för idag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det har gått några dagar sedan jag skrev eftersom jag har kärt besök av min goda fe blir det inte så mycket gjort vi pratar och umgås. Min goda fe kan verkligen konsten att lyfta upp mig ur mörkret inom mig. Igår, den fem februari besökte vi favoritfiket, Lilla skafferiet. Idag blev det pizza från cooprestaurangen på Björkskatan. Bara en stilla undran, vad har jag gjort för att få en sådan vän som min goda fe? Att hon står ut med mig är ett under.

 

Så nu har jag lättat mitt hjärta för idag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu har vi tagit farväl av vår älskade mamma. Hilda Karolina Mäki hon lämnade oss i djupaste sorg och saknad den 11 januari 2020. Onsdagen den 29 januari följde vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn henne till den sista vilan. Vi samlades hemma och tog ett sista farväl. Det blev en mycket stämningsfull och varm högtid trots det kalla vädret. Begravningsstunden inleddes med musik och där efter berättade officianten Mats Bodmark om mamma som person. Sedan blev det ytterligare sång och musik innan alla gick till Folkets hus som var fylld av härliga minnestal, sång och musik samt läsning av telegram och minnesgåvor. Det serverades mat, kaffe och tårta. När den trevliga tillställningen var över tog min svägerska, min brorsdotter och jag en kort kvällspromenad hem. Det var den värsta dagen hittills i mitt liv. Min kära kusin uttryckte det mycket bra. Hon sa, "Nu är det över nu är det bara framåt som gäller.

 

Dagens inlägg avslutas med en dikt.

 

En saknad så stor i mitt hjärta bor.

Den är större än du någonsin tror.

Jag har mist min mor.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.