anitamaki

Jag sitter här och reflekterar över tidens gång, försöker lära mig att komma in på bloggen och vem vet kanske lyckas jag en dag. Jag lär mig också hur det går till att lyssna på SRF:s webbradio. Det är spännande med datorer men jag är ingen teknikfreak.

Dagarna och nätterna flyter ihop. Jag vaknar på morgnarna men vill inte komma upp till ytan. Det skulle vara underbart att få sjunka in i drömmens värld för alltid.

Det är så svårt, det känns så tungt att längta efter dig min skatt. Men i drömmen om natten kan jag vara hos dig. I drömmen om natten kommer du till mig. I drömmen om natten finner vi varandra.
Ha det gott.

Kära proffstyckare och förstå sig påare, ska vi byta liv? Vi tänker oss att det är du som är blind och rörelsehindrad och du vill flytta till en annan stad. Du ringer mig för att eventuellt bli beviljad personlig assistent. Jag lovar att undersöka saken men du måste skicka in en ansökan om förhandsbesked. Du gör det med hjälp av din LSS-handläggare. Hon skickar en blankett som du får hjälp att fylla i. Några veckor senare ringer du upp mig för att höra vad som hänt i ärendet. Jag ringer tillbaka när jag fått din ansökan. Det går en tid och du tar kontakt med mig igen, vi kommer överens om att träffas. Mötet blir positivt och du börjar hoppas. En dag ringer telefonen och jag berättar att du inte blir beviljad personlig assistent. Du blir ledsen, arg  och besviken men du skickar in en överklagan till förvaltningsrätten som efter flera månader avslår den. Det känns som om luften gått ur dig men du ger inte upp. Du skriver själv en berättelse om din vardag och sänder den tillsammans med avslaget på överklagan till kammarrätten. Du lever återigen mellan hopp och förtvivlan. Du vill flytta men du får inte. Kära proffstyckare och förstå sig påare försök att tänk dig in i denna situation.