anitamaki

Detta har verkligen varit en intensiv nyhetsdag. Dels brinner det i skog och mark på olika håll i landet och dels startar gruvverksamheten i Kaunisvaara på nytt, klockan 14 idag sprängdes den första symboliska salvan. Det känns spännande den som lever får se vad som händer och sker. Värmen och torkan ställer till det för många. Brandkor och räddningstjänster får jobba som aldrig förr eftersom skogsbränder rasar på olika håll i länet, bland annat i Jokkmokk.

Med detta inlägg önskas alla läsare en glad sommar. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I denna varma och sköna sommarkväll sitter jag här i tystnaden och stillheten på förvaringsplatsen och undrar när denna skitsommar ska ta slut. Förhoppningsvis blir resan till Helsingfors rolig. Ändå är jag besviken på det mesta här i livet. Jag hade sett fram emot att få odla både släkt och vänskapsrelationer och telefonen fortsätter att krångla. Nu går det inte att skicka sms med hjälp av telefonboken. Besvikelsen känns som ett stort, mörkt hål inom mig.

Trots allt önskar jag er alla en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Här i natten den sena sitter jag och ska försöka göra bokslut över denna julilördag som snart är genomlevd. Så här års brukar jag roa mig med att lyssna på de olika sommarpratarna i p1. Hittills har jag hört Clas Monsson, Bianca Ingrosso, Kaj Linna, Anna Serner , Mark Levengood och Eva Rydberg. Mark Levengood och Eva Rydberg är de jag lättast har kunnat identifiera mig med men även Clas Monsson och Anna Serner var värda att lyssna till. Det känns märkligt att besöka förvaringsplatsen under några dagar och sedan ge sig iväg till byn igen. I skrivandets stund funderar jag mycket över det politiska läget i vårt land. Hur kan någon människa rösta på Sverigedemokraterna? Jag blir fruktansvärt rädd och ställer mig ofta frågan vart är vi på väg? Vad är de som röstar på främlingsfientliga partier så missnöjda med? Samtidigt skulle det vara intressant att höra vad till exempel en Sverigedemokrat anser om andra avvikande grupper än invandrare och flyktingar. Vid närmare eftertanke vill jag inte höra talas om den otäcka människosynen de har eftersom jag anser att alla människor är lika mycket värda oavsett var de kommer ifrån, vilken läggning de har eller om man har någon funktionsnedsättning. Nej nu börjar jag bli trött den här diskussionen måste jag fortsätta någon annan gång.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I denna sena sommarkväll sitter jag här på förvaringsplatsen och tänker på hur det var när jag kom till byn den 25 juni, ingenting blev som jag tänkte. Först var handväskan borta och i den låg kammen som jag håller i handen när jag lyssnar på en bok, ser på teve eller hör på radio och det blev naturligtvis panik. Men det skulle bli värre. När handväskan och kammen var återfunna bestämde sig min nyinköpta telefon som jag tycker så mycket om för att lägga av. Efter lite krånglande och diverse telefonsamtal hit och dit fick jag låna försäljarens telefon och den har jag fortfarande eftersom min är ivägskickad på reparation. Men tro för all del inte att eländet slutade där. En vecka senare var det dags för marknad i Pajala och jag hade länge sett fram emot att få träffa mina vänner och besöka marknaden tillsammans med dem. Men det blev tyvärr inte så eftersom vännerna hade bråttom till tåget, jag blev förståss både ledsen och besviken , men det är ingenting att göra åt saken nu. Jag missade tyvärr också att träffa pappas kusiner som betyder oerhört mycket för mig. Så hittills har det varit en skitsommar men förhoppningsvis blir den väl bättre när jag snart återvänder till byn , denna gång för att odla syskonrelationer.