anitamaki

Tillsammans med min personliga assistent har jag gjort en 50 år gammal vandring i minnenas värld, vi har gått igenom mina gamla vykort från den tiden, min assistent läste upp korten för mig och jag komm ihåg händelser, människor och saker som jag varit med om. Trots att det gått två dagar sedan genomgången blir jag fortfarande rörd när jag tänker på alla som skrev till mig under min skoltid. Många av dem jag skulle vilja tacka för all omtanke, värme och kärlek finns tyvärr inte längre i livet men andra är ännu med oss och det är jag mycket glad över.

 

Kvällen håller på att övergå till natt och jag är trött så det är bäst att sluta skriva för den här gången.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Våren övergår snart till sommar och ingenting blir som vanligt på grund av den elaka, gamla häxan som man inte borde få nämna vid namn. Jag kan inte åka till byn och träffa familj, släkt och vänner. Det blir inte någon vandring mellan barndomshemmet och storebrors stuga, jag kan inte sitta på stugans altan och njuta av livet med en kopp kaffe framför mig. Det blir inga grillaftnar och inga fotbollsmatcher. Det sorgligaste av allt är att mamma inte finns. Bara en stilla undran hur ska jag förhålla mig till livet nu när båda föräldrarna är borta? Vart ska jag ta vägen? Hur ska jag kunna bygga upp en egen tillvaro när jag lever ensam? Frågorna är många men det finns inga svar att få.

Nu föll en plötslig trötthet över mig så det är bäst att sluta skriva för den här gången.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Äntligen är en långtråkig och innehållslös söndag snart till ända. Trots att vädret visat sig från sin bästa sida har jag inte varit ute. När min personliga assistent hade lämnat mig för dagen lyssnade jag på radio, Bosse bildoktorn. Jag har också läst bok och pratat i telefon. En mycket märklig sommar närmar sig med stormsteg, den kan dra fullständigt åt skogen, precis som den förra, med undantag av veckan i huset tillsammans med min goda fe och hennes familj. Den här sommaren kan ta den elaka, gamla häxan Corona med sig och försvinna för tid och evighet.

Så där nu har jag ondgjort mig färdigt för idag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

En gång för länge sedan läste jag två ord i tidningen som jag tyckte hörde ihop och det var orden skaparglädje och framtidstro. I skrivandets stund är jag uppfylld av skaparglädje eftersom jag dels äntligen har skickat iväg mitt barnboksmanus till flera förlag och dels har kommit igång med att skriva en mammatext som blir bättre än vad jag trodde, mammatexten mynnar ut i en berättelse om min tid på Ekeskolan, kanske blir den något att skicka till förlag. Med skaparglädjen följer hopp och framtidstro. Förutom att jag skrivit, läst NSD har jag varit ute på en härlig rullstolspromenad.

Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Eftersom det är sent och jag är trött ska jag fatta mig kort. Dagen började med att en förhoppningsvis blivande vikarie kom på introduktion. Där efter blev det textredigering och lunch. Sedan skickade jag iväg barnboksmanuset till några förlag nu väntar jag med spänning på vad som händer och sker. Jag har också läst tidningen och pratat i telefon. Jag trivs bäst här vid datorn, bland tankarna och orden.

Ha en god tid. Vi hörs någon gång någonstans i livet.

Denna dag har gått i läsandets tecken. Till min stora glädje har jag faktiskt hunnit med att läsa både tidning och bok. Men dagen började med telefonkrångel när jag skulle kolla dagens e-post var skärmen svart, så jag fick ta hjälp av min goda fe, det är tur att jag har henne. Hon äger den fantastiska förmågan att lyfta upp människor ur mörkret. Är trött så det får vara allt för idag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna mycket speciella dag är snart till ända 15 år har gått sedan pappa Evald lämnade oss i stor sorg och saknad. Den enda trösten i sorgen är att sedan den 11 januari är båda mina föräldrar tillsammans hos den goda skaparinnan. Jag minns som om det vore igår när morbror med fru kom med budet. Tidigare den dagen hade jag varit ute och promenerat tillsammans med min personliga assistent. När jag kom in ringde jag som vanligt hem och pappa svarade. Några timmar senare ringde morbrors fru och frågade om de fick titta in och det gick naturligtvis bra intet ont anande släppte jag in dem. Sedan packades det kläder och jag följde med mina släktingar hem. Det blev inte många timmars sömn den natten, dagen därpå bar det av till byn för att dela sorgen med familj, släkt och vänner. Mycket har hänt sedan den fruktansvärda dagen så väl mamma som morbrors fru är borta. Att mamma inte längre finns är lättare att acceptera eftersom hon var gammal och trött, liten, sliten och nött och behövde få komma till ro. Däremot är det svårare att förstå det faktum att morbrors hustru har lämnat oss i stor sorg och saknad. Men hon var sjukare än jag kunde ana så det var bäst som skedde.

Vi som fortfarande vandrar här på jorden måste trots allt se fram emot en ljusare tid.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Jag är trött och tung i huvudet men skriver ändå. Söndagar brukar vanligtvis vara innehållslösa och tråkiga men den här var annorlunda. När morgonrutinerna var avklarade blev det en härlig rullstolspromenad till affären, luften var frisk ochvårvinden var ljum och solen värmde ansiktet. Väl tillbaka från den sköna promenaden var det lunchdags och sedan var det bara att vänta på mina kära gäster. Tillsammans med mina vänner fick jag en mycket trevlig fikastund vi pratade om allt möjligt, Vännerna gav mig en underbar lavendelblomma. När besökarna lämnat mig skrev jag ut mitt barnboksmanus som ska skickas till några förlag.

Det var allt från bloggskrivaren för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Första sommaren utan mamma och det blir tyvärr ingen resa till byn i sommar och det är ditt fel Corona. Ingen tycker om dig när du är dum och det är du alltid. Bara en stilla undran, hur många liv ska du släcka innan du lämnar världen i fred? Hur länge tänker du tillåta att människor som bor på äldreboenden inte får träffa sina anhöriga? Men tack och lov har skolorna i Finnland öppnats efter två månaders uppehåll, det är bara att önska vårt grannland varmt lycka till. Sverige har som bekant inte stängt grundskolorna och vi får innerligt hoppas att gymnasiet snart låter eleverna komma tillbaka till skolan. Jag hörde en radiointervju med en mamma från Finnland. Hon sa, -Skolan är så mycket mer än enbart undervisning. barnen träffar sina vänner och återfinner en stark gemenskap.

 

För egen del kommer jag att sakna sommarens alla aktiviteter i byn. Jag minns med vemod kaffestunderna tillsammans med mamma ute på gården, stunderna som aldrig återkommer.

Nu tar jag helg och lyssnar på Finnmix. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I timmen den sena skriver jag några rader innan det är läggdags. I morse väcktes jag av en blivande sommarvikarierande personlig assistent hon verkade vara en trevlig bekantskap, hon var här för att få en introduktion av min ordinarie assistent. Efter lunchen satte jag mig vid datorn och skrev ett följebrev till Gardinasagan, mitt senaste bokmanus. Annars har det inte hänt något särsskillt utan livet rullar på som det har gjort de senaste månaderna. Konstigt nog vänjer jag mig vid andra vardagsrutiner nu när föreningslivet står så gott som stilla. Ibland när jag tänker på konsekvenserna av Coronavirusets framfart över världen får jag ångest. Nej, nu börjar hjärnan bli trött.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Jag är en gnällig gammal ladugårdsdörr. Ta fram den där rostiga nyckeln som hänger på spiken och öppna mig. Lyssna så ska du få höra hur det låter när den gamla ladugårdsdörren gnäller.

Jag sover dåligt, maten smakar illa och vädret är bara skit, det regnar, haglar och snöar. Inte kan man gå ut någonstans heller eftersom det är Corona-tider och ingen kommer och hälsar på. Det är tur att det finns telefon, facebook och andra sociala medier.

Det var allt från den gnälliga, gamla ladugårdsdörren. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ännu en stilla dag i staden och här på förvaringsplatsen går mot sitt slut. För att få lite lördagskänsla i morse så lyssnade jag på Ring så spelar vi med Christer Lundberg. Han är en mycket bra programledare och det spelades oerhört bra musik. Där förekom många trevliga samtal. När min personliga assistent kom blev det dusch och frukost och sedan var det dags att prata i telefon med olika människor. Därefter blev det lunchdags, tidningsläsning och middag. På det sättet rullade dagen vidare och nu är det natt.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Vi är inne i maj månad och längtan till byn är stark. Men jag vill att allt ska vara som det alltid har varit i Kaunisvaara. Min önskan är att mamma, pappa, faster och fabo möter mig när jag kommer till byn en varm och skön dag alldeles i början av sommaren. Myggorna surrar och suger blod där jag vandrar fram med rollatorn på min barndoms skogsstig. Solen värmer mitt ansikte och fåglarna håller konsert. Den tiden är tyvärr förbi och människorna är borta. Idag ser världen annorlunda ut.

 

En eventeuellt vikarierande personlig assistent har varit här på ett presentationsbesök hon kommer på introduktion på måndag. Hon verkade vara en trevlig bekantskap. Efter besöket blev det lunch innan det var dags att lyssna på Bildhuggarens dotter av Tove Jansson med hjälp av google hoome. Vi läser denna bok i en bokcirkel som jag går tillsammans med några föreningskamrater inom Synskadades riksförbund. Aktiviteten ingår i kulturprojektet Skapa loss, vi deltar på telefon och det är spännande med den nya tekniken. Bildhuggarens dotter är en självbiografisk barndomsskildring av Tove Jansson.

 

Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund glider jag omkring i tillvaron och väntar på att lunchen ska bli färdig. Morgonrutirnerna har förändrats en aning sedan jag köpte iphonen. Numera gäller följande, när min personliga assistent kommer klockan 9 blir det dusch och frukost. Där efter är det dags att kolla facebook och mail, tillsammans med morgonkaffet, sedan textredigering och lunch.

Vi är inne i vårmånaden maj och sommaren närmar sig med stormsteg och jag längtar till byn. Men jag vill att allt ska vara som förr. Jag önskar att mamma och pappa, faster och fabo med flera skulle finnas kvar. Förnuftet inser att denna önskan är omöjlig det är hjärtat som inte vill förstå. Hur ska det gå?

 

Det var allt från bloggskrivaren för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet. 

Dagen blev kväll och kvällen övergick till natt. I tidningen stod att läsa ytterligare en artikel om min morbror som har lämnat oss i stor sorg och saknad, det har tidigare skrivits om honom.Jag har också läst taltidningen Insyn. Där fanns bland annat ett mycket bra modereportage. Kvällen avslutades med ett fint telefonsamtal med en nära vän.

 

Jag lever i ett vakum eftersom det är länge sedan jag var ute i friska luften.

Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ja detta liv. Jag undrar fortfarande hur länge den gamla häxan Corona ska få fortsätta sin framfart genom världen, men det gör vi nog alla. Det är i alla fall underbart att ha kommit igång med bloggande och läsande. Det långa uppehållet i mitt bloggskrivande beror på att jag skrivit en Gardinasaga som jag ska försöka få utgiven på något förlag. Idag har jag förberett mig inför kommande studiecirklar inom SRF, Synskadades riksförbund. Både poesicirkeln och bokcirkeln ska genomföras per telefon, hur nu det ska gå? Dagens teknik känns främmande och skrämmande på samma gång. Visst är det fantastiskt att det går att arbeta med hjälp av tekniken men jag tror ändå att det fysiska mötet fungerar bäst. Men i dessa tider gäller det att göra det bästa av situationen och det kanske var det som var meningen med corona-viruset att vi skulle hitta nya mötesformer att genomföra föreningsverksamheten på och det kan nog bli spännande.

 

Just nu lyssnar jag på Mirja Burlins inläsning av Ett jävla solsken, en biografi om Ester-Blenda Nordström. Mirja Burlin har en fantastisk röst. Jag berättar mer om boken när jag läst ut den. Nu är det dags att lyssna på presskonferensen om corona-läget i världen.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

2019 var ett märkligt år men 2020 ser ut att bli sju resor värre. Jag får problem med hälsan men den blir bättre med tiden. En av mina personliga assistenter slutar och jag får en ny och diverse andra tråkigheter inträffar. Det positiva som hänt hittills under innevarande år är att jag för flera månader sedan träffade nära vänner. Om jag nu ska fortsätta att räkna upp allt elände. Sorgen drabbade mig hårt från två håll. Dels lämnade min älskade mamma mig i stor sorg och saknad och dels gjorde en kär morbror samma sak bara för en kort tid sedan och tillroga på allt kommer Corona-viruset och ställer till det för hela världen. Det går inte att finna den där riktiga livsglädjen. En tröst är ändå att alla har det ungefär på samma sätt. Visst är det skönt att våra äldre är borta och slipper uppleva den här tunga tiden. Vi som förhoppningsvis klarar oss undan den gamla och elaka häxan Coronas vassa klor får vara tacksamma.

Bara en stilla undran, hur många fler liv ska hon få ta innan hon försvinner och lämnar världen i fred?

 

Detta var allt bloggskrivaren hade på hjärtat denna tråkiga och regniga majsöndag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu är det alldeles för länge sedan jag skrev men livet är upp och ner-ner och upp grisen gal i granens topp hunden skäller äter karameller. Ja ni vet hur Astrid Lindgren skriver.

Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Bara en stilla undran, hur många liv ska Häxan Corona få ta innan hon försvinner och lämnar världen i fred? Hon är grym, kall, hård och elak. Men låt henne inte ta dig. Håll dig inomhus och träffa så få människor som möjligt så ska du se att det här går bra. Den hemska häxan vågar inte komma fram om vi är många som kämpar emot henne. Tillslut blir hon en grå och obetydlig, liten varelse som ingen vill ha att göra med. Snart blir tant Corona bara en våt fläck och försvinner ut i tomheten och vi som klarat oss undan hennes hemska, hårda och kalla händer med långa, naglar är glada och tacksamma för att vi och våra nära och kära lever.

 

Det var allt bloggskrivaren hade på hjärtat denna annorlunda första maj.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.