anitamaki

I skrivandets stund känner jag mig som en grå och obetydlig liten varelse som inte vill märkas, jag vill inte synas eller höras. Där emot vill jag gömma mig längst inne i en rund jordkula. Det är tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Det var främmande händer som hjälpte mig att duscha i morse, främmande händer som tog i min kropp, främmande händer som jag inte hade valt själv. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Efter många om och men lyckades jag komma in på bloggen. Egentligen är jag alldeles för trött i huvudet för att skriva. Dataexperten har varit här och försökt visa mig hur man laddar ner talböcker till en daysispelare och jag klarade det faktiskt. Förövrigt känner jag mig uppgiven och överbliven som en fallfrukt. Den innersta ensamheten är svår att uthärda, tänk att få älska någon kravlöst och att själv bli älskad och sedd för den jag är bortom alla funktionsnedsättningar. Nej nu är det dags att läsa tidningen och så småningom börja på en bok. Jag har inte läst på en vecka, börjar få abstinens. Det kommer nog att fungera bra med min nya personliga assistent men det tar tid innan jag hinner lära känna henne ordentligt. Tack för idag slut för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

När jag avslutade gårdagens berättelse hade jag hunnit fram till lunchen lördagen den tredje maj. Efter maten var det dags att träffa en läkare som ordinerade oss olika behandlingar. Jag fick så kallade salltinhalationer varje dag. Det innebar att jag fick sätta mig i ett rum där det fanns en apparat som gav ånga ifrån sig på något sätt och denna ånga andades jag in, behandlingen pågick under 15 minuter, den var underbar. Ryggmassage och laser för höger höft var andra behandlingar som jag uppskattade mycket. För att inte tala om bassängerna och de varma stenstolarna som vi låg på. På hemfärden åt vi en god tre rätters middag vid ett fint dukat bord på båten. Det var härligt att sitta på en båt och äta och prata med trevliga medresenärer. Sedan följde några trevliga dagar i Röstånga. Där bor storasyster och svåger. Jag passade på att träffa syskonbarnen med familjer. Nu är jag hemma igen och skrivarkursen på Medlefors folkhögskola är avslutad. I skrivandets stund vet jag inte riktigt vad som finns att se fram emot. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Hallå alla eventuella läsare av denna blogg. Det var länge sedan ni hörde av mig men livet snurrar på En av mina personliga assistenter är och har varit sjukskriven en lång tid och den andra vill gå vidare i sitt liv och det varken kan eller vill jag hindra henne ifrån. Det innebär att jag måste hitta nya personer som det tar tid att lära känna. Polenresan är över och den var alldeles fantastisk. Tänk att min syster och jag har hittat tillbaka till varandra efter år av stridigheter som egentligen inte berodde på någon av oss utan på att jag umgicks med en person som styrde och ställde i mitt liv. Polenresan var det jag skulle berätta om. Fredagen den andra maj började med dusch och frukost hemma i bostaden. Några timmar senare blev min personliga assistent och jag hämtade av en mycket trevlig taxichaufför som körde oss till flygplatsen. Där fick jag hjälp med att kecka in bagaget och sedan var det dags att kliva ombord på planet som skulle ta mig till Stockholm och Arlanda flygplats. Efter en stund av väntan fick jag hjälp till nästa plan, nu blev det en flygtur till Sturupps flygplats. Där väntade storasyster och svåger. När vi ätit en varm pastasallad var det dags för storasyster och mig att gå ombord på en buss som tog oss till båten i Ystad. Eftersom rullstolsliften inte var tillgänglig var det lite bökigt att komma ombord men det lyckades till slut. Väl ombord på båten hittade vi snart vår hytt och jag var fylld av glädje och förväntan inför att sova på en båt. Jag kröp ner i sängen mellan rena, sköna och svala lakan och snart vaggades jag till ro av båtens gungande rytm. Följande morgon blev det tidig uppstigning. Till frukost vankades det äggröra med olika korvar. Vid frukostbordet fick vi trevligt sällskap av två kvinnor som vi umgicks med hela veckan. När frukosten var avklarad var det dags att packa ihop våra saker och lämna båten. Under den en och en halvtimme långa bussfärden berättade den mycket trevliga guiden en hel del om det fattiga landet Polen som nu höll på att byggas upp. Snart var vi framme på hotell Sandra Spa. Där blev vi varmt mottagna av en mycket trevlig värdinna. När vi fått kaffe och bakelser var vårt rum klart. Detta visade sig vara en besvikelse eftersom det var svårt att ta sig in i duschen men det löste sig. När vi packat upp våra tillhörigheter och gjort oss någorlunda hemmastadda i hotellets omgivningar gick vi till ett fint dukat lunchbord och tillsammas med Esma och Nadja njöt vi av den goda maten. Nej nu får det räcka för idag. Fortsättning på berättelsen om Polenresan följer förhoppningsvis imorgon. Ha en god tid.Vi hörs och ses någon gång någonstans.