anitamaki

Efter många om och men lyckades jag komma in på bloggen. Egentligen är jag alldeles för trött i huvudet för att skriva. Dataexperten har varit här och försökt visa mig hur man laddar ner talböcker till en daysispelare och jag klarade det faktiskt. Förövrigt känner jag mig uppgiven och överbliven som en fallfrukt. Den innersta ensamheten är svår att uthärda, tänk att få älska någon kravlöst och att själv bli älskad och sedd för den jag är bortom alla funktionsnedsättningar. Nej nu är det dags att läsa tidningen och så småningom börja på en bok. Jag har inte läst på en vecka, börjar få abstinens. Det kommer nog att fungera bra med min nya personliga assistent men det tar tid innan jag hinner lära känna henne ordentligt. Tack för idag slut för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.