anitamaki

 

Denna regniga aprildag började klockan sju på morgonen med tidningsläsning. Det var en fröjd för öronen att lyssna på NSD:s taltidning dels var inläsningen utmärkt gjord och dels var innehållet i tidningen mycket intressant. Förstasidesnyheten handlade om de hungerstrejkande affganerna i Boden. Enligt migrationsverket kan de åka tillbaka till sitt hemland men enligt männen själva väntar döden och de avlider heldre här än i Iran. Det är fruktansvärt inhumant av migrationsverket att behandla människor på det sättet, myndigheten borde skämmas. Jag hoppas att migrationsverket tar sitt förnuft till fånga och ändrar avvisningsbeslutet. Ha det gott.

 

Det är en tyst och stilla söndagskväll i april och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Jag sitter här i lägenheten och tänker på att livet är en resa för somliga lång, för andra kort, för en del till och med mycket kort. Det blev fallet för den 23-årige skidåkaren från en by i Norbotten. En stilla undran, vad menade den goda skaparinnan när hon hastigt ryckte bort honom från familj, släkt och vänner? För en vän och föreningskamrat blev resan mycket längre hon gav upp andan vid 87 års ålder. Det känns märkligt att hon är borta, konstigt att aldrig mer få höra hennes röst. Aldrigheten efter min vän och föreningskamrat är tung att bära. Men förhoppningsvis

vänder vinden efter sju sorger och åtta bedrövelser. Ha det gott.

 

Denna lugna och stilla aprillördag började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch, frukost, textredigering samt gummibandsträning av axlarna. När min personliga assistent hade gått för dagen satte jag igång med att valberedningsarbeta. Jag lyckades faktiskt få tag på ytterligare ett ombud till SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten. Därefter blev det tidningsläsning. I dagens NSD står att läsa om en svårt funktionsnedsatt flicka som inte får plats på något gruppboende i Luleå. Hon bor hemma hos föräldrarna som börjar bli till åren komna. Det är inhumant av kommunen att behandla folk på det sättet, socialnämnden borde skämmas. Nu är det dags att lägga sig och läsa färdigt boken om Thomas Quick. Ha det gott.

 

Oj!oj oj vilken vecka det har varit. På måndagen ringer jag en föreningskamrat för att höra hur hon mår. Brorsdottern svarar att min väninna ligger på Axlagården och jag blir fruktansvärt ledsen eftersom jag mycket väl förstår att min vän inte har långt kvar. Följande dag tar jag kontakt med min massör för att boka en tid. Massören berättar att hans svärfar gått bort i en skoterolycka som jag hört talas om på radio. Jag blir återigen ledsen och mina varmaste tankar går till massören med familj. Dagen därpå ringer min mor och undrar om jag läst tidningen vilket jag faktiskt har den aktuella morgonen. Mamma frågar om jag inte har läst om den 23-årige skidåkaren som föll ihop och dog, även detta bekräftar jag. Mamma undrar om jag inte reagerade över namnet på killen men det hade jag inte gjort. Jag får veta att skidåkaren var Jim Åhl. Jag är kusin med Jims mamma. Sorgen och chocken är ofattbar, jag ringer min syster för att dela den fruktansvärda händelsen med henne. Hon bara gråter och förstår ingenting. Storasyster känner Jims mamma mycket bättre än jag. Den goda skaparinnan är inte rättvis. Varför måste gamla människor ligga på långvården och lida år ut och år in? och varför blir unga människor hastigt bortrykta från familj, släkt och vänner? Slut för idag, tack för idag. Ha det gott.

 

 

Denna aprilmåndag började klockan sju på morgonen med en tur på motionscykeln. En halvtimme senare var det dags för dusch och frukost och sedan bar det iväg med färdtjänsten till Rödlundska gården i Luleå för att vara med om måndagsträffen tillsammans med mina föreningskamrater från SRFLuleå.När jag kom hem fortsatte dagen med ett telefonsamtal till en ombudsman på SRF, Synskadades riksförbund. Nu säger axeln ifrån. Bäst att sluta skriva för denna gång. Ha det gott.

Denna härliga vårsöndag började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch, frukost och textredigering. Därefter promenerade min personliga assistent med mig i rullstolen till affären. Hockeyfebern fortsätter här i staden. När min personliga assistent hade gått för dagen tänkte jag lägga mig och lyssna på den andra hockeymatchen mellan Luleå och Skellefteå som spelades i Luleå men jag somnade ifrån matchen. Jag har senare fått reda på att Skellefteå vann med 4-2. Visst är det otroligt att till och med jag smittas av hockeyfebern? Ha det gott.

 

Det är en lugn och stilla aprilkväll här i Luleå och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Dagen har ägnats åt att läsa tidningar och lyssna på radio. Det råder hockeyhysteri här i staden. Skellefteå och Luleå spelar bäst av 7 matcher i elitserien och Skellefteå vann den första matchen med 1 0 i förlängning. Men vi får väl se hur det går. Jag tycker det är roligt att lyssna på Christian Olsson och Lars-Gunnar Jansson som kommenterar matcherna i radio, även om jag inte alls är sportintresserad. Slut för idag, tack för idag. Ha det gott.

 

Tänk dig att det är söndagen den 7 april.

Min personliga assistent och jag åker taxi till Kulturens hus i Luleå. Det visar sig snart att stora salen är fullsatt och jag njuter i fulla drag av stämningen, tänk dig själv att höra alla de sorlande rösterna. Konserten börjar med att Erik Sättervall framför fyra låtar innan det är dags för kvällens huvudatraktion, rockbandet Mando diao att framträda. Deras tolkning av Gustaf Frödings dikter är mycket personlig men sannerligen värd att lyssna till. Ha det gott.

 

Denna njutningsfulla aprilfredag började klockan sex på morgonen med att jag lyssnade på NSD:s taltidning. Förstasidesnyheten handlade om att Gustav Usihannu kandiderar till kommunalrådsposten i Luleå kommun men jag tror att han är för ung och oerfaren än så länge. När jag läst tidningen var det dags att ta en tur på motionscykeln och där efter blev det dusch, frukost och textredigering. Sedan såg jag den syntolkade versionen av den svenska teveserien Mot alla odds, jag såg första delen men jag tänker fortsätta att följa serien via internett eftersom jag där kan få den syntolkad. Syntolkningen var mycket skickligt gjord. Serien går ut på att 10 personer med olika funktionsnedsättningar ska ta sig till stilla havet. Tyvärr tvingades en av deltagarna lämna expeditionen eftersom hon blev sjuk. Slut för idag, tack för idag. Ha det gott och på återhörande.

 

Eftersom det ännu inte finns mycket att berätta om denna första aprildag som började klockan sex på morgonen med att jag lyssnade på Sverigeresan med Peje Johansson, se där det fanns något att berätta i alla fall. Men jag skulle tala om gårdagens fantastiska skoterfärd som jag gjorde tillsammans med Tommy och Birgitta. Det var med skräckblandad förtjustning som jag lät mig placeras i en skoterkälke men skräcken gick snart över och förvandlades helt och hållet till förtjustning. Det var härligt att känna vinden blåsa i ansiktet samtidigt som solen värmde skönt och vårlikt. En aning av rädsla fanns ändå kvar inom mig eftersom jag krampaktigt höll mig i kälkens båda sidor. När jag sitter och åker i en skoterkälke tänker jag att den här byn kanske inte är en gudsförgäten, liten håla som bara blir mindre och mindre. Byn gör sannerligen skäl för sitt namn Kaunisvvaara eller Vackra berget. Efter skoterfärden hann jag vila en stund innan vi åkte till Pajala för att hälsa på Kent och Sonja som hade åkt till Kaunisvaara för att träffa oss. Nu gör sig värken i axeln påmind igen, bäst att ta en paus. Ha det gott.