anitamaki

Denna trevliga septemberfredag är snart till ända, den började som vanligt med dusch och frukost, dagen fortsatte med en härlig vänskapslunch tillsammans med Birga och Ankobill. Vi talade om vad som inträffat i våra liv sedan sist, tiden bara flög iväg. När jag var hemma igen lyssnade jag klart på ljudboken Som i ett vykort av Sofia Rutbäck Eriksson, den kan varmt rekommenderas. För att skaffa mig lite fredagskänsla lyssnade jag faktiskt på hela Finnmix i hopp om att känna någon som ringde till det Tornedalsbaserade programmet men ingen bekant ringde och det spelades dålig musik. Till programmets fördel kan sägas att den manlige programledaren är begåvad med en bra radioröst men idag var han stressad när han pratade med telefonörerna. Det har varit ett skalv i Kiruna-gruvan men om detta vet jag inte mycket mer än att ingen person har kommit till skada. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Konserten med Moonica Mac var mycket bra hon sjöng mina favoritlåtar. Till slutet av augusti, Ibland och Alaska Alaska. Hennes texter går rakt in i hjärtat, efteråt fick vi vänta 1,5 timme på färdtjänsten. Min personliga assistent och jag gick till hotell Clarion.Där tog vi varsin kopp the, jag kunde inte låta bli att ta en macka. Annars har här inte hänt så mycket. Livet fortsätter att bjuda på trevligheter men det återkommer jag till. Det politiska läget är som det är i Sverige jag orkar inte höra på alla spekulationer från radion. Det är bara att gilla läget enligt en känd miljöpartist. Kroppen av Mikael Simonsson är äntligen hittad, skönt för de anhöriga att få ett avslut trots att jag inte kände någon av dem går mina varmaste tankar till Mikaels släktingar. Detta var några reflektioner över vad som hänt sedan sist. Nu börjar magen kurra. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Sommaren är slut och hösten är här med allt vad det innebär. Snart kommer kylan och snön. Vintern är bara till besvär, svårt att ta sig fram med rullstol och man måste klä på sig. Nej tackar vet jag sommaren. Idag bjuder livet på trevligheter, jag ska på konsert berättar mer om den när jag varit där. Nu är det kaffedags.

Mycket har hänt sedan jag skrev, det har varit rörigt med vikarierande assistenter men nu ser det ut att ordna sig. I skrivandets stund är huvudet fullt av tankar omkring valet. Sverige är ett land i gungning ingen vet vem som ska bilda regering men tyvärr lutar det åt det borgerliga hållet och i så fall tycker jag synd om moder Svea. Något jag tänkt mycket på den senaste tiden är att äldreomsorg blandas ihop med handikappomsorg och enligt mig är det två skilda saker men den kunskapen har inte ens våra politiker. Många gånger likställs den personliga assistansen med hemtjänsten vilket inte alls är detsamma. Inom den personliga assistansen får man laga mat, baka och göra vad kunden önskar och detta är idag omöjligt inom ramen för hemtjänsten eftersom personalen inte har tid, annat var det förr. När jag vid 27 års ålder flyttade till Luleå och blev beroende av hemtjänst, de så kallade hemsamariterna tilläts att laga mat och följa med mig till staden för att uträtta ärenden vid behov. Sedan många år tillbaka har jag personlig assistent och det fungerar bättre. Jag har tre ordinarie assistenter som kommer varje dag 12 timmar. Alla borde ha rätt till personlig assistans oavsett ålder och andra förutsättningar. Ja detta var några tankar om hur jag tycker att samhället borde fungera. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.