anitamaki

Den långa och trista gårdagen fick en mycket trevlig avslutning. Syskonsjälen och hennes man sov över här efter en lång resa. Trevligheterna fortsatte idag med ett frissabesök tillsammans med syskonsjälen.

Att bo i den här lägenheten innebär att friheten är instängd i en fyrkantig, liten låda och det tycker den inte om. Friheten vill ut och röra på sig men den får inte. Det finns människor som hotar att kväva friheten.

Ha det gott.

Dagens inlägg ska handla om en fotobok som väcker minnen till liv. Men först ska jag berätta vilket läge jag befinner mig i. Jag är i ett läge där jag inte tycker om att vara, jag har varken någon talbok eller ljudbok. Tidigare ikväll hade jag inget bättre för mig än att lyssna på Finnmix. Nu till dagens ämne. Fotoboken som väcker minnen till liv.

I en liten by som ligger i ett av världens nordligaste hörn levde och verkade en gång en man vid namn Brynolf Lantto. Brynolf levde mellan åren 1931 och 2003. Han var bland annat byns fotograf men han hjälpte också folk med att deklarera samt med annat pappersarbete. Eftersom Brynolf var den enda i byn som hade kamera kallades han ofta till olika evenemang för att fotografera. Han tog bilder vid bröllop, dop och begravningar men även vid barnkalas. Efter Brynolfs död började Östen Rantatalo forska efter byafotografens bilder. Östen fick tag på en av brorssönerna till Brynolf, Lennart Lantto. Tillsammans började de ett arbete med att digitalisera och scanna in bilderna på dator. Arbetet har resulterat i många bildvisningar, bland annat på Folkets hus i Kaunisvaara. Det blev också en mycket uppskattad fotobok som väcker minnen till liv. Fotoboken bär titeln Bilder från Kaunisvaara ur Brynolf Lanttos arkiv. Eftersom jag själv är född och uppvuxen i Kaunisvaara och känner båda författarna tror jag mig veta en del om bokens tillkomst. Men Brynolf har jag tyvärr bara vaga minnen av.

Lycka är att sitta på altanen och njuta av solen.

Ha det gott.

Dagarna flyger all världens väg trots att ingenting av värde blir gjort.

Lycka är att träffa syskonsjälen och hennes mamma.

Du kära vän och facebookkompis som lämnat oss i oändlig sorg och saknad vi ska fortsätta att kämpa i din anda.

I dagens NSD läser jag att vårt kommunalråd äntligen bestämt sig för att sluta, hoppas efterträdaren blir en kvinna.

Därmed har jag lättat mitt hjärta för idag.
Ha det gott

Efter några veckors visstelse i byn är jag tillbaka i Luleå igen och här går livet sin gilla gång. Det känns märkligt att inte ha något att läsa och jag hatar den ofrivilliga ensamheten. Igår när jag satt i bilen och var på väg hem från byn fick jag ett telefonsamtal, det var ett sorgebesked. En vän, föreningskamrat och facebookkompis har lämnat oss i stor sorg och djupaste saknad. Mina varmaste tankar går till hennes anhöriga, själv träffade jag henne ofta på facebook. Tack och farväl kära vän och facebookkompis jag saknar dina trevliga kommentarer, uppmuntrande ord och glada tillrop. Aldrigheten efter dig är svår att acceptera men vi ska fortsätta att kämpa i din anda.

Ett år har gått sedan de ofattbara händelserna i Oslo och på Utöja. Ungdomarna på det socialdemokratiska lägret fick sätta livet till för sitt politiska engagemang. Vi som arbetar inom olika föreningar och organisationer ska minnas de som föll offer för de fruktansvärda dödsskjutningarna på Utöja och bomben på regeringskansliet i Oslo. De människorna ville förändra världen. Vi som är kvar ska fortsätta att kämpa i deras anda.

Ha det gott.

Äntligen kommer jag in på bloggen. Idag har Gud och änglarna varit på gott humör. Mamma och jag har suttit ute och njutit av det mjuka vädret det innebär att det blåser lagom mycket för att myggen ska hålla sig borta .

Det är en lugn och stilla sommarmåndag även Christer har återvänt till sin verklighet. Det är bara mamma och jag i huset och det känns litet trist eftersom jag gillar liv och rörelse.Nu ska jag lägga mig och läsa Blindstyre av Bengt Lindqvist det är en bok som man blir klok av. Bengt Lindqvist är en av de klokaste personer jag vet men jag berättar mer om honom och boken när jag läst den färdigt.

Ha det gott.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i huset. Storebror med fru har åkt på semester och lillebror har gått till sitt det är bara mamma och jag kvar och det känns tomt eftersom det har varit så mycket liv och rörelse här runt omkring. Men det var egentligen inte det jag skulle tala om.

Jag vill varmt rekommendera min senast lästa bok. Jag kan se i mörker av Karin Fossum. Handlingen är följande. Bokens huvidperson Viktor sitter i parken och iaktar människorna runt omkring sig. Han berättar om Miranda som sitter i rullstol. Läsaren får också höra talas om skidåkaren som går genom isen och drunknar utan att Viktor gör något trots att han ser vad som är på väg att hända. Viktor arbetar som sjuksköterska på ett sjukhem han funderar mycket över hur han ska kunna göra patienterna så illa som möjligt och helst vill han ta livet av någon. En dag lär Viktor känna alkoholisten som sitter i parken och dricker. Han bjuder hem sin nya bekantskap men snart blir Viktor bestulen på sin plånbok  och han slår ijäl alkoholisten.Mer om handlingen ska inte avslöjas. Boken är skriven i jagform och språket är enkelt och trevligt.Inläsare av ljudboken är Torsten Wahllund.

Slut för idag, tack för idag. Ha det gott.

Det är andra tider nu jag sitter i Kaunisvaara och reflekterar över tidens gång, vem trodde det här för några år sedan? Under de senaste veckorna har jag odlat släktrelationer. Men jag har också hunnit med att läsa Till offer åt Molok av och med Åsa Larsson. Jag ska försöka återberätta handlingen i korthet. Samuel Johansson står i sitt kök och brer en smörgos när hunden som står bunden börjar skälla allt hätsigare och plötsligt skriker den till. Det är ett skrik som den erfarne gägaren aldrig hört tidigare. När han springer ut för att se vad som står på finner han en björn som tuggar i sig hunden. Med fara för sitt eget liv skjuter Samuel innan han ringer jaktlaget. Mer om handlingen ska inte avslöjas. Lyssna och njut av denna underbara författarinläsning.

Ha det gott.