anitamaki

Kvällen håller på att övergå till natt när jag skriver dessa rader. Vil gärna dela med mig av lite vardagspoesi. Dagarna blir korta, får ingenting gjort. Sover för länge och tiden går fort. Dagarna blir korta, får ingenting gjort. Nu är det läsdags, först tidning och sedan bok. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna novembermåndag har varit både bra och mindre bra. Den började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch och frukost. Där efter fick jag hjälp av min personliga assistent med att få igång punktskrivaren. Min textredigerare kunde inte komma idag eftersom det var dåligt väder, Hela dagen har SMHI varnat för halt väglag. Det var meningen att styrelsen inom SRF, Synskadades riksförbund i norrbotten skulle haft ett telefonmöte men det går inte att komma fram på telefon så jag vet inte vad vi ska göra. Jag vill varmt rekommendera min senast lästa ljudbok, Skymningslandet av Marie Hermansson. Handlingen i korthet. Martina arbetar som timanställd hotellstäderska i Göteborg. När hon finner avföring i ett handfat får hon nog och går och sätter sig på ett kafé. Där träffar hon sin tidigare skolkamrat Terés som ber Martina att följa med till hennes jobb. Det gör Martina utan att ana vilkakonsekvkenser detta beslut får. Det visar sig snart att Terés arbetar som hushållerska åt tant Florens som bor på hergården Glimmernäs. Mer om handlingen ska inte avslöjas. Lyssna och njut i fulla drag av Kerstin Anderssons inläsning. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Dagens inlägg ska handla om livets trevligheter. Men jag vill börja med att berätta att jag inte är riktigt nöjd med den här novemberlördagen eftersom jag inte hann stiga upp i tid innan min personliga assistent kom och nu till trevligheterna. Igår var det återigen dags att ta färdtjänsten till Kulturens hus i Luleå. Där lyssnade jag tillsammans med delar av släkten på mammas sida till en alldeles fantastisk konsert med folkmusikgruppen Jord. Några dagar innan konserten var jag tillsammans med min personliga assistent och föreningskamrater från SRF Luleå till Föreningarnas hus. Där hade vår egen matmamma gjort i ordning en mycket god lunch som avslutades med kaffe och anisbröd och sedan blev det lotteriförsäljning med fina vinst och vackert inslagna paket. Stämningen var på topp, det sorlades och pratades vid borden. Det var en kort lägesrapport. Ha en god tid. Vi ses och hörs någon gång i livet.

Idag känns världen lätt att leva i. Det är visserligen mycket att göra inom föreningslivet och det är sådant jag gör i brist på annan, roligare sysselsättning. Därmed var det slut på klagovisan för idag. Där emot kan jag berätta att det gått en vecka sedan jag fick den stora äran att bli tant till en liten flicka, pratade med den nyblivna mamman för en stund sedan. Alla i familjen verkade glada och allt hade gått bra. Jag får glädjas åt att andra får bar när det nu inte blev några för min del. Men jag kan inte låta bli att känna ett litet sting av besvikelse när jag känner hör och luktar på babysar, det doftar så gott om dem när de är rena. Något av det bästa jag vet är när små barn jolrar. Det var dessa tankar jag var uppfylld av idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Idag känns världen en aning lättare att leva i. Den här dagen har faktiskt varit en av de bättre. Jag har fått en hel del uträttat, skrivit och besvarat mail samt stämt träff med en kvinna som eventuellt ska redigera mitt barnboksmanus. Nu är det dags att borsta tänderna och läsa en stund innan John blund kommer och för mig in i drömmens land. Ha en god tid. Vi ses och hörs någon gång någonstans i livet.

Vardagen fungerar någorlunda bra så länge jag befinner mig inom hemmets fyra väggar men så fort jag vill delta i någon samhällsaktivitet utanför hemmet, till exempel gå på teater, göra ett biobesök eller vara med på något föreningsmöte. Genast ifrågasätter Gud och alla människor om jag verkligen behöver hjälp. Jag med mina hjälpbehov kostar alldeles för mycket pengar. Att bära på olika funktionsnedsättningar innebär att vara till besvär dels för proffstyckarna och förstå sig påarna i detta hårda, kalla och människofientliga samhälle och dels inom SRF, Synskadades riksförbund. Nu förstår jag varför jag ibland inte känner mig hemma i organisationen. SRF påstår sig vara en organisation dit alla är välkomna och där alla kan göra sin röst hörd. Detta är en sanning med modifikation. Det får räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Eftersom jag är blind och rörelsehindrad behöver jag hjälp av personliga assistenter för att klara av min vardag. Assistenterna ska vara personer som jag känner mig trygg med och har förtroende för. Tyvärr sade jag upp en av dessa personer i somras och det kom folk som det inte alls stämde med. Nu är den tidigare personliga assistenten tillbaka igen och det känns skönt. Det var allt jag hade på hjärtat idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.