anitamaki

I skrivandets stund känner jag mig lite trött eftersom jag sovit dåligt på grund av värk i höger knä, inte så farligt när jag sitter stilla, men så fort jag ska stödja på benet. Så det där var dagens gnäll nu till något mer positivt. Tänka sig att en grå och obetydlig liten varelse som jag har blivit nominerad till styrelsen iinom Synskadades riksförbund. Det återstår att se om jag blir vald. Förövrigt är luften fylld av en stigande förväntan, hopp och glädje inför allt spännande som är på väg att hända. 90-årsfirande av mamma och medelhavskryssning tillsammans med underbara människor som jag inte behöver förklara så mycket för de känner mig och vet mina behov bättre än vad jag själv gör. De förstår mig och mina tankar tillfullo, sådana vänner växer inte på träd.

Detta var allt för idag. Nästa gång jag skriver har jag förmodligen mycket att berätta eftersom jag då varit på födelsedagskalaset och både sjungit och läst dikt.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Tillsammans med föreningskamrater från SRF Luleå, lokalförening av synskadades riksförbund har jag varit på Norrbottens museeum i Luleå. Där vandrade vi runt en stund och tittade på olika utställningar innan det var fikadags. Tyvärr fick man inte vidröra utställningsföremålen med händerna så min uppfattning om innehållet i de olika utställningarna är ytterst bristfällig. Där emot var chockoladbeskvin med lakritssmak alldeles utmärkt god. Det var meningen att vi skulle gå en promenad på stadens gator men det blåsiga vädret tillät inte detta.

Luften håller långsamt på att fyllas av en stigande förväntan inför kommande trevligheter, födelsedagskalas och resa med underbara människor.

Slut för idag, tack för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna dag började med ett läkarbesök på en av stadens hälsocentraler. Efter en titt på min dubbelnäsa konstaterade doktorn att hon ingenting kunde göra åt saken så det blev ett snabbt besök på sjukhuset. Där fick jag ett mycket trevligt bemötande av två alldeles fantastiska läkare som mycket ingående förklarade vad de gjorde. När jag kom hem från sjukhuset rullade dagen på som vanligt med tidningsläsning, Finnmix och annat. rädslan och oron från i morse har lagt sig tillrätta någonstans på botten av min själ. Doktorn lovade att höra av sig om det var något farligt med dubbelnäsan.

Detta var allt för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna dag började som vanligt med dusch och frukost. Sedan var det dags att lyssna på radioprogrammet Tankar för dagen med Pernilla Josefsson. Programmet handlade om våldet som Pernilla inte kunde släppa. Dagen fortsatte med lunch och träning av allehanda slag. Jag har också lyssnat på Radiopsykologen i p 1. i dagens avsnitt av detta mycket intressanta program medverkade Birgitta hon kände sig som en lerklump som andra formade.

Nu är det dags för kvällsfika och sedan sova eftersom jag ska upp tidigt imorgon. Morgondagen börjar med ett läkarbesök.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna dag har gått i musikens tecken. Efter dusch och frukost lyssnade jag på radioprogrammet Tankar för dagen med författaren och journalisten Lisbet Gustavsson, hon talade om barnets osynliga sår. Där efter var det dags att lyssna på låtar av och med Barbro Hörberg. Hon var en mycket bra artist som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt hennes texter gick rakt in i hjärtat. Senare på kvällen var det tid att sjunga med uoy voice. Körsång har tydligen blivit en folkrörelse i Sverige.

Detta var lite om vad jag sysslat med idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det är en tyst och stilla måndagskväll här på förvaringsplatsen. Påskfrämmandet har åkt för en lång stund sedan och jag lever återigen tillsammans med den ofrivilliga ensamheten. Tystnaden och längtan efter närhet, ömhet, trygghet och kärlek är också mina trogna följeslagare genom livet. Mitt påskfrämmande och jag har umgåtts under fullständigt avslappnade former vi har pratat, skrattat, ätit och druckit gott. På långfredagen kom det ett mycket trevligt telefonsamtal från en närstående, det var lycka det.

Nu har timmarna runnit iväg och jag orkar inte skriva mer idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Det blir aldrig vardag det händer saker och ting hela tiden både på det privata planet och inom ofentligheten. I januari 2017 avled en föreningskamrat och vän. I februari gjorde en släkting det samma. En tid senare gick artisten Sven,Erik Magnusson bort till följd av cancer. Efter ytterligare en tid inträffade en svår bussolycka i Härjedalen den kostade tre ungdommar livet. Torgny Lindgren, en av mina favoritförfattare har tyvärr avlidit. Här på bostadsområdet har det förekommit bombhot detta verkställdes tack och lov aldrig men ändå och nu senast lastbilsattacken i Stockholm. Det verkar som om hemskheterna avlöser varandra. Visst händer det positiva saker också. Jag har köpt en skiva som jag väntar på och 90-årsfirandet av mamma närmar sig och några dagar senare bär det av på kryssning tilllsammans med mina vänner.

Det var tankar om denna oroliga tid. Det är fortfarande svårt att lyssna på Sven-Ingvars och veta att sångaren och frontfiguren Sven-Erik Magnusson är borta. Aldrigheten, sorgen och saknaden efter honom är tung att bära även för mig som inte kände honom. Hur tungt ska det då inte vara för de närmast sörjande. Mina varmaste tankar går också till dem som på något sätt drabbades av den svåra bussolyckan. Lastbilsattacken i huvudstaden var naturligtvis fruktansvärd för de anhöriga till dödade och skadade Men varför skulle Sverige vara förskonat från den här typen av upplevelser när övriga världen inte är det eller hur?

Detta får räcka för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Trots att det bara har gått tre månader av innevarande år kan det med stor sorg konstateras att 2017 var året när två musikikoner lämnade världen. Dansbandssångaren och frontfiguren i dansbandet Sven-Ingvars, Sven-Erik Magnusson och CChac Barri, mannen som gav rockmusiken ett ansikte. Båda dessa ikoner har betytt mycket för mig var och en på sitt sätt. Visst lyssnade jag en del på Chac Barris musik men jag förstod mig aldrig riktigt på rockmusikens storhet. Där emot kom Sven-Ingvars att spela en betydande roll i mitt liv. Sven-Erik Magnusson sjöng sig in i den svenska folksjälen med sin härliga och varma Värmländska dialekt.

Detta var tankarna för dagen.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.