anitamaki

Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen den vikarierande personliga assistenten har gått för flera timmar sedan. Hon slutade tidigt, hon skulle till sitt ordinarie arbete, assistenten hade arbetat natt och skulle fortsätta att göra så. Hur kan Din förlängda arm skicka ut nattarbetande assistenter till brukare som behöver assistans under dagtid? Svaret på den frågan är naturligtvis fruktansvärt dålig personalpolitik. Inte konstigt att assistansbolaget ständigt har ont om vikarier. Jag får tydligen aldrig mer må väl i kropp och själ. Precis när jag blivit harmonisk och glad och tycker mig kunna planera dagen kommer en vikarierande assistent och mina planer går om intet. Jag gör en massa saker i mitt liv som jag egentligen inte vill. Men det blev bättre sedan jag bestämde mig för att gå ur SRF.Hur jag än gör med annat så blir det fel. Bara en stilla undran, hur ska jag kunna bygga upp en meningsfull tillvaro? Härmed har bloggskrivaren lättat sitt hjärta för idag. Hon ber att få önska sina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Hej oro! Är du här igen? ska jag åka till Skåne, eller ska jag inte? Men först något helt annat. Wilhelm Ekensten har avlidit i sitt hem 80 år gammal. Han var gravt synskadad och rörelsehindrad. Ekensten grundade bland annat organisationen Antihandikapp. Medlemmarna inom denna organisation ansåg att det är samhället som handikappar människorna och inte tvärtom. Antihandikapp gjorde en tidning vid namnAH-BULLETINEN. Wilhelm Ekensten skrev debattboken På folkets bakgårdar, 1968. 2015 utnämndes han till hedersdoktor vid Lunds universitet. Nu till mer vardagliga händelser. Den här morgonen började alldeles för tidigt med dusch och frukost. Sedan bar det iväg till Porsuddens folktandvård för ett besök hos en mycket trevlig tandhygienist. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och ännu en dag är på väg att falla till ro. Bloggskrivaren ber härmed att få önska sina läsare det bästa i livet. Ha en god tid.

Julen närmar sig med stormsteg och det är likadant varje år, denna högtid ger mig alltid en fruktansvärd ångest. Vart ska jag ta vägen? I år är jag bjuden till min syster i Skåne men dels får jag inte ta med mig någon personlig assistent och dels bor mina anhöriga i ett krångligt hus med trappor och trösklar här och var. Så det blir nog tack men nej tack till erbjudandet, ska fundera tills söndag. Ibland vore det skönt om någon annan fattade alla beslut åt mig. Nej egentligen vill jag inte det bäst att själv fatta sina beslut och sedan stå för konsekvenserna. I skrivandets stund är det tyst och stilla här på förvaringsplatsen, min personliga assistent har lämnat mig för dagen. Hon slutade tidigare eftersom hon var med mig på festmiddagen i lördags. Bloggskrivaren ber härmed att få önska sina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

När jag inte längre är aktiv i föreningslivet ägnar jag tiden åt att se på olika svenska syntolkade teveserier, den senaste är säsong 4 av Bonusfamiljen. Säsongen består av flera avsnitt det har ännu så länge bara visats ett. Serien har hög igenkänningsfaktor, den är rörig, rolig och underhållande. Det fanns en tid när jag levde nära en bonusfamilj. Jag lyssnar på en obehagligt bra bok men den återkommer jag till när jag hört den färdigt. Den syntolkade versionen av Bonusfamiljen kan jag varmt rekommendera. Bloggskrivaren ber härmed att få önska sina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Efter några dagars bloggkrångel kom jag äntligen in. Det får sina konsekvenser att gå ur SRF, Synskadades riksförbund. Vad ska jag göra med den kunskap jag faktiskt bär på? Men kommer tid kommer råd. Hittills idag har jag duschat, ätit frukost, pratat lite inrikespolitik och provat ett par ny-gamla vinterskor som kändes sköna. Skriver mer en annan dag. Härmed ber bloggskrivaren att få önska sina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Hej du kalla, vackra vinterdag! Tack för att jag tillsammans med min personliga assistent har fått vara med på en festmiddag med SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. Maten var god och stämningen trevlig, Vi höll till på lunchrestaurangen Kalaskulan. Rappartisten Einar har blivit skjuten till döds, jag kände knappt till honom, men frågar mig ändå -Vad ska man göra åt detta fruktansvärda gängvåld? Förr slogs man med knytnävarna, idag skjuter man. Nu börjar hjärnan bli trött. Bäst att sluta skriva för den här gången. Bloggskrivaren ber härmed att få önska sina läsare det bästa i livet. Ha en god tid.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och begrundar mina synder. Kvällen håller långsamt på att övergå till natt. Efter flera år fyllda av vankelmod har jag äntligen bestämt mig för att gå ur SRF Synskadades riksförbund. Jag har aldrig känt mig riktigt hemma inom organisationen. Det senaste mötet med nätverket Synskadade med ytterligare funktionshinder var det som var droppen som fick bägaren att rinna över, mina kamrater och jag blev anklagade för att vara kriminella. Tidigare samma dag blev jag kallad till ett arbetsmöte med lokalföreningen av Synskadades riksförbund. Där fick jag det hett om öronen, men jag stod på mig och sa vad jag tyckte. Trots allt känner jag mig stark och fri och tänker fortsätta att kämpa med frågor som rör synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Jag vill också fortsätta att arbeta med intressepolitik och kultur, det är två områden som går hand i hand enligt mig. Det är en styrka att våga visa sina svagheter. Detta var dagens text. Bloggskrivaren ber härmed att få önska sina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Ännu en dag är snart genomlevd. Jag har varit till syncentralen och ansökt om merkostnadsersättning samtidigt passade jag på att prata med kuratorn om mindfulness som jag gärna vill veta mer om, jag fick en bok som jag ska lyssna igenom. Föreningsverksamheten har kommit igång imorgon har jag två möten. Det känns bra men jag ser fram emot att börja arbeta inom branschföreningen Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Jag håller på att bygga upp en egen tillvaro, en tillvaro utan mina föräldrar. Kanske lyckas jag, kanske inte får se vad som händer och sker. Jag har kommit till det stadiet i livet när båda mina föräldrar är borta, de som gav mig kärlek och trygghet, de som gav mig livet. Detta var allt för idag. Bloggskrivaren ber att få önska sina läsare det bästa i livet. Ha en god tid.

Denna historiska oktobermåndag är snart till ända. Idag är branschföreningen Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar bildad. Ordförande Måns Högström, Sekreterare Ulrika Willberg, vice ordförande Anita Mäki. Äntligen finns det en branschförening där jag kanske kommer att känna mig hemma. Pengar, pengar och åter pengar.Alltid denna ständiga oro för ekonomin, den blev inte bättre sedan jag blev pensionär. Tänk om jag hade obegränsat med pengar, eller egentligen inte obegränsat bara lagom mycket så att jag slapp att fundera över vad saker och ting kostar. Slutar mitt skrivande för den här gången. Ber att få önska mina läsare och alla andra det bästa i Livet. Ha en god tid.

Det har gått några dagar sedan jag skrev, har haft ont i knät och varit trött. Regnet som vräkt ner de senaste dagarna har förvandlats till snö. Nu är den här, den förhatliga årstiden. Trots allt gnäll känns livet spännande på många sätt. Dels för att det äntligen håller på att bildas en branschförening av synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar och dels för att kommunmänniskorna äntligen varit här och tittat på lägenheten. Jag väntar också på beslut om mer assistenttid. Höll på att glömma berätta om en positiv händelse som inträffade idag. Lillebror med fru kom på ett spontant besök och det var förstås trevligt. Vi drack kaffe och pratade men gästerna hade som vanligt bråttom hem. När besökarna hade varit och farit satte jag mig och började skriva ett förslag till verksamhetsplan för föreningen Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Nu är det dags för kvällsfika samtidigt som jag dricker min juice och äter mina knäckebrödsmackor ska jag lyssna på samtalspodden Livet med Ulla-Karin Nyberg. Jag ber att få önska mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Idag ska jag inte bli långrandig jag vill bara berätta att kommunmänniskorna äntligen har varit här och tittat vad som ska göras i lägenheten. Nu återstår det att se vad de kommer fram till. Nätverket Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar behöver tydligen mig och mina föreningskamrater. Livet känns spännande, vi har makten i våra händer. Detta blev ett kort inlägg men kvällen har övergått till natt och jag vill gärna sova några timmar. Härmed ber jag att få önska mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Söndagens föreläsning blev lyckad men tyvärr förekom det störande ljud i telefonerna. Föreläsningen handlade om mitt liv , jag höll den på begäran av nätverket för synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Det var fruktansvärt respektlöst att en del lyssnare åt och andra åkte buss samtidigt som jag berättade om mitt liv. Föreläsningen mynnade ut i en debatt dels om organisationsklimatet inom SRF och behovet av specialskolor. Själv är jag av den åsikten att specialskolor måste finnas eftersom kommunerna inte har resurser att hjälpa synskadade barn med ytterligare funktionsnedsättningar. Barn med särskilda behov ska inte ryckas upp från sin hemmiljö som det gjordes under min skoltid. Barnen ska kunna gå i skola på sin hemort med hjälp och stöd av personal från till exempel Ekeskolan i Örebro där jag har varit elev mellan 1965-1974. Vid slutdebatten till kongressen i juni mellan de tre ordförandekandidaterna till förbundsstyrelsen ställdes frågan om specialskolor ska finnas eller inte, alla tre kandidaterna svarade nej, det säger en hel del om SRF:S inställning till synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Medan ni läser och begrundar detta inlägg ber jag att få önska er och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Denna oktoberlördag är snart till ända. Lillebror med fru och hund har varit här, de bjöd Sånglärkan och mig på varma mackor till lunch och vi fick en trevlig stund tillsammans. Sedan blev det träning och lästimme, därefter lite vila innan det var dags för tapaz och ett glas vin. I skrivandets stund är det tyst och stilla här på förvaringsplatsen och dagen är på väg att falla till ro. Tankarna virvlar som de själva vill. De dansar likt snöflingorna utanför mitt sovrumsfönster. Snart faller snön. Snart är vintern här, den är bara till besvär. Mycket kläder och svårt att ta sig fram med rullstol över allt och annat som denna fruktansvärda årstid innebär. Med denna text ber jag att få önska mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Denna oktoberfredag är snart till ända. Jag är alldeles uppfylld av ljudboken jag lyssnar på, Hon hette Esmeralda av Melinda Jacobs, den väcker så många känslor. Jag blir arg, ledsen och förtvivlad över hur socialtjänsten i Norrköpings kommun kunde fatta ett så fullständigt fel beslut, kan inte förstå att man inte såg till flickans bästa. Samtidigt kan jag inte låta bli att glädjas när jag läser om all den kärlek Esmeralda både ger och får. Jag önskar av hela mitt hjärta att Melinda och hennes familj fortsätter att sprida glädje och kärlek omkring sig. Mina varmaste tankar går ofta till dem, undrar hur de har det idag? I tidningen läser jag att KD-politikern Håkan Kero är upprörd över hur smittskyddsläkare Anders Nystedt uttalar sig om religiösa sammankomster nu i corona-tider., det är klart att smittspridningen ökar när det är mycket folk i rörelse. Vid Laestadianmöten och andra kristna tillställningar brukar det vara mycket folk.Heja Anders Nystedt du är bäst. Med dessa mer eller mindre kloka tankar och ord ber jag att få önska mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

ADL-bedömningen har kommit och den är skickad till LSS-handläggaren på kommunen, så nu är det bara att vänta och se vad som sker med min ansökan om mer assistenttid. Jag lyssnar på en ljudbok som berör mig starkt . Hon hette Esmeralda av Melinda Jacobs. Boken handlar om Lilla hjärtat som blev familjehemsplaserad hos Melinda och hennes familj när hon var endast sex veckor, den lilla flickans föräldrar hade övergivit sitt barn på BB Esmeralda fick det bra i familjehemmet. Men hennes biologiska föräldrar ville ha tillbaka sin dotter och fick så småningom vårdnaden om henne. Detta beslut ledde tyvärr till Esmeraldas död, de biologiska föräldrarna var missbrukare. Boken kan trots att den är fruktansvärt tragisk varmt rekommenderas. I berättelsen finns mycket ljus, glädje och kärlek. Med denna bokrekommendation ber jag att få önska mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Jag har fått en kommentar av en läsare som säger att hon känner igen sig i det jag skriver och det tycker jag är roligt. Det är syftet med den här bloggen, dels att nå så många läsare som möjligt och dels att läsarna kan identifiera sig med mina texter. Att få kommentarer är naturligtvis jätteroligt och det tackar jag varmt för, jag tar gärna emot synpunkter på texterna. Kvällen är sen och denna oktobertisdag går mot sitt slut. I tidningar, på radio och i teve, ja över allt där nyheter produceras kan vi läsa att konstnären Lars Vilks är död, han omkom i en trafikolycka i Markaryd, även två poliser fick sätta livet till. Mina varmaste tankar går i denna svåra stund till anhöriga, familjer, släkt, vänner och arbetskamrater. Lars Vilks hade livvakt sedan många år eftersom han en gång framställt en profet som en rondellhund i sina målningar. Det var ett exempel på yttrandefrihet vilket vi tack och lov har i det här landet, fler borde göra som Lars Vilks. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och natten är rofylld. Mina läsare och alla andra tillönskas det bästa i livet. Ha en god tid.

Det är söndagsförmiddag och dusch samt frukost är avklarade. Mina varmaste tankar går till en närstående som har det tungt, jag ska försöka finnas till för henne. Tänk att det redan är oktober, tiden springer iväg. Jag läser texter som jag skrivit tidigare det står mycket om ensamhet och att jag inte hör hemma någonstans. I skrivandets stund känns livet annorlunda. Ensamheten är inte lika påtaglig och jag får finna mig i att bo här på förvaringsplatsen, i den här staden som egentligen inte alls är förhatlig, jag har förlikat mig med mitt öde. Men jag skulle bra gärna vilja veta hur framtiden ska bli, har ansökt om mer assistenttid, har ännu inte hört något. Senare idag har vi skrivarcirkel på telefon och det ser jag fram emot. Nu har bloggskrivaren lättat sitt hjärta för idag. Hon önskar sina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

Kvällen är sen och det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen. En ny vikarierande assistent har varit här på introduktion., hon verkade mycket trevlig och inkännande. Igår hade jag ett snabbt men mycket trevligt besök av min goda fe och hennes storasyster. Vi åt middag tillsammans innan vännerna åkte till hotellet där de sov över för att kunna delta vid en begravning idag. Restrektionerna har tagits bort alldeles för tidigt. Enligt jeriatrikprofessorn Yngve Gustavsson kommer vi att få en vinter med flera tusen döda, förhoppningsvis har han fel. Men åtta personer på Talviksgårdens äldreboende i Överkalix har avlidit, så än har den gamla Corona-häxan inte gett sig, men hon ska få vad hon tål, jag lovar. Nu är det dags att kvällsfika och sedan är det sova som gäller. Jag önskar mina läsare det bästa i livet. Ha en god tid.