anitamaki

Söndagens föreläsning blev lyckad men tyvärr förekom det störande ljud i telefonerna. Föreläsningen handlade om mitt liv , jag höll den på begäran av nätverket för synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Det var fruktansvärt respektlöst att en del lyssnare åt och andra åkte buss samtidigt som jag berättade om mitt liv. Föreläsningen mynnade ut i en debatt dels om organisationsklimatet inom SRF och behovet av specialskolor. Själv är jag av den åsikten att specialskolor måste finnas eftersom kommunerna inte har resurser att hjälpa synskadade barn med ytterligare funktionsnedsättningar. Barn med särskilda behov ska inte ryckas upp från sin hemmiljö som det gjordes under min skoltid. Barnen ska kunna gå i skola på sin hemort med hjälp och stöd av personal från till exempel Ekeskolan i Örebro där jag har varit elev mellan 1965-1974. Vid slutdebatten till kongressen i juni mellan de tre ordförandekandidaterna till förbundsstyrelsen ställdes frågan om specialskolor ska finnas eller inte, alla tre kandidaterna svarade nej, det säger en hel del om SRF:S inställning till synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Medan ni läser och begrundar detta inlägg ber jag att få önska er och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.