anitamaki

Denna gråvädersmåndag har jag lyssnat på två olika poddar, dels en med Petter Stordalen och dels en med Moonica Mac/Lisa Brolander. och läst tidningen. Det här får vara allt för idag. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och låter tankarna vandra som de själva vill. Efter frukost och dusch gick vi ut en kort promenad eftersom Gud och änglarna verkade vara på bättre humör men det föll några änglatårar i alla fall. Igår lyssnade jag på fredagens avsnitt av Karlavagnen. Programmet handlade om människor som hade valt att leva ett annorlunda familjeliv, det kan varmt rekommenderas. En nyhet som berörde mig var att poeten, visdiktaren och trubaduren Torstein Bergman är död, han blev 79 år. Bara en stilla undran, sörjer T och jag tillsammans? Annars händer här inte så mycket telefonen har varit tyst förutom de samtal jag själv ringt. Den tystnade betydligt sedan jag gick ur SRF, Synskadades riksförbund men det var ändå ett riktigt beslut jag fattade. Det är roligt att Synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar får så många visningar, vi ska försöka bli mer aktiva. Det här får vara allt för idag. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Ingen vårvärme här inte. Gud och änglarna fortsätter att gråta och vara på dåligt humör. Den här morgonen började med att jag lyssnade på Ring så spelar vi för att få lite lördagskänsla. Efter frukosten var det dags att gratulera två födelsedagsbarn. Det är vad jag hunnit med hittills. Begravningen av kusinen närmar sig och det känns lite nervöst men det hör till livet på något sätt. Dödsannonsen finns i dagens tidning. Inte anade jag på mammas begravning att det var sista gången jag skulle få träffa den kusinen. Släkten på mammas sida tunnas långsamt ut och det är trist, så det var dagens vers av Klagovisan, nu är det tid att tänka positiva tankar. Bara tre dagar återstår av min tid på DFA, underbart. Tänk om det bara är en dröm att Birga börjar arbeta här igen. Vikarien är här och vi har inte mycket gemensamt så man kan säga att jag är med mig själv men nu är det snart lunchdags så jag slutar för denna gång. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. vi hörs och ses någon gång någonstans.

Trots att Gud och änglarna gråter och är på dåligt humör är vi på väg mot våren och sommaren. Trots en nära förestående begravning känns det som om luften är fylld av en långsamt stigande förväntan inför framtiden. Det ska bli roligt att träffa en del av släktingarna men det är tråkigt att bara mötas vid sådana tillfällen och jag säger det varje gång till kusinerna. Dagen har varit lugn och stilla. Jag gillar kvällarna och nätterna mellan fredag och lördag. Det spelas mysig musik på radion som människor får önska. Jag får klagomål på att jag skriver alldeles för sorgliga inlägg i den här bloggen men om det är någonstans jag inte tänker låtsas så är det här. I skrivandets stund sitter jag framför min dator och här mår jag bäst, här bland tankarna och orden. Jag är alldeles uppfylld av boken Du är inte längre min dotter av Frida Boisen men den återkommer jag till. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och fortsätter att fundera över det här med personlig assistans. Det är svårt att kommunicera med en vikarierande assistent som knappt hör vad jag säger. Hade jag vetat vad jag vet idag hade J aldrig fått gå i förtid. Nu byter jag ämne. Jag har sett filmen Drömmammor sökes. Den handlar om riksspelmannen Daniel Wikslund som gärna vill bli pappa och väljer att skaffa barn med två lesbiska kvinnor som lever tillsammans. Filmen finns att se på SVT play och kan varmt rekommenderas. Idag gjorde M och jag klart genomförandeplanen och det tog sin lilla tid. Vädret visar sig från sin bästa sida, solen värmer mitt ansikte och fåglarna håller konsert. Men jag gillar inte att prata om väder och vind jag vill ha ett budskap med min blogg. Skolskjutningarna i USA var fruktansvärda, 19 barn dödade och två vuxna inklusive gärningsmannen. Nu blir det träning på mottomed samtidigt ska jag lyssna på en podd av Kristin Kaspersen med Eva Hamilton. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det har återigen gått några dagar sedan jag skrev. I skrivandets stund sitter jag här på förvaringsplatsen och undrar hur jag ska bära mig åt för att finna glädje och harmoni i livet. Livet kretsar omkring min personliga assistans och sorgen efter min nyligen bortgångna kusin. Begravningen äger rum inom kort och jag är den av oss syskon som ska gå. Det känns naturligt, jag är den som bor närmast. Nog sagt om sorgen för tillfället. Äntligen har de rätta sängbenen kommit och jag kan ta mig upp och ner ur sängen på egen hand. Det gick bra att delta i måndagens skrivarwebbenarium som handlade om att skriva självbiografiskt. Visst ser jag fram emot att träffa mina släktingar men det är tråkigt att det bara sker vid begravningar. Tydligen är det jag som får fungera som sambandscentral i familjen när det gäller släktkontakter och det har jag inget emot. Nu närmar det sig byte av assistansbolag och det känns spännande att få lära känna nya människor. Jag har kvar två av de tidigare assistenterna och den tredje känner jag sedan lång tid tillbaka. Jag hörde på nyheterna att flera assistansbolag blir granskade och förhoppningsvis får tillstånden att bedriva verksamhet indragna. Hoppas verkligen att företaget Fiffel och båg åker dit så det smäller om det. Nej nu börjar hungern göra sig påmind. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Att Ann-Christin kusin så fin har lämnat oss i stor sorg och saknad är svårt att förstå. De senaste dagarna har varit fyllda av både glädje och sorg. Dels fick jag dödsbudet tidigt på onsdagsmorgonen och dels kom min nya säng dagen efter och det blev strul eftersom vi fick fel sängben vilket innebär att sängen är lite för hög och dels var försäljaren av det otrevligare slaget följetongen med sängbenen fortsätter. Det är tydligen jag som ska gå på begravningen och det gör jag gärna dels för att själv få ta avsked av Ann-Christin som jag tyckte väldigt mycket om och dels för att få dela med mig av min kärlek till de anhöriga. Det här inlägget blev kanske lite rörigt men det är vad mina tankar har sysselsatt sig med den senaste tiden. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Så har släkten återigen drabbats av sorg. Kusin Annchristin så fin har lämnat oss i oerhörd sorg och saknad. När jag bodde i Piteå tillsammans med min dåvarande pojkvän var det för det mesta Annchristin och hennes make Assar som såg till att vi kunde besöka mina föräldrar men jag har naturligtvis många andra fina minnen av kusinen. Det var lillebror som tidigt i morse väckte mig med ett telefonsamtal. Förutom denna svåra händelse är det pappa Evalds dödsdag. 17 år har gått sedan morbror med fru kom hit och gav mig det fruktansvärda beskedet. Men för att återgå till kusinen, hon hade bukspottkörtelcancer. Denna förhatliga sjukdom som bara rycker bort människor utan någon som helst barmhärtighet. Mina varmaste tankar går i denna svåra stund till maken Assar och barnen med familjer samt till syskonen. Tack och farväl Annchristin. Vila i frid.

Denna dåliga dag är tack och lov snart till ända. Har lyssnat på en mycket intressant podd med Navidd Modiri. Gästen var Bianca Kronlöf. Samtalet handlade dels om feminism och dels om hennes bok Brev till mannen. Jag har också varit till fysioterapeuten, sedan gick vi och handlade. Nu kommer jag ihåg vad dagens inlägg egentligen skulle handla om., Sveriges beslut att gå med i Nato. Jag känner mig kluven inför den frågan eftersom jag inte riktigt vet vad det innebär. Men jag tror att det blir en förhöjd hotbild mot vårt land. Regeringen har tydligen bestämt sig för att ansöka om medlemskap i denna försvarsallians. Nu börjar klockan bli mycket och det är dags för kvällsfika. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Bara 15 dagar återstår av min tid med Fifflarna och ni kan bara föreställa er hur det känns att äntligen få belägg för de onda aningar jag haft flera år men inte vågat uttala. Vad det rör sig om ska inte här berättas. Nog sagt om bytet av assistansbolag, åtminstone för tillfället. I tidningen läser jag att Anders Sevä får 15 års fängelse för mordet i Kitkiöjoki, rätt åt honom. Kvinnan vid namn Paula blir dömd till åtta års fängelse för medhjälp till mord. Det värsta är att jag träffat dessa båda personer. Paula har arbetat inom hemtjänsten i Pajala kommun. Anders har jag till och med kramat om och det känns lite olustigt. Annars har här inte hunnit hända så mycket, dagen rullar vidare, tid att äta lunch snart. Med detta inlägg tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Nu återstår endast 17 dagar av min tid med bolaget Fiffel och båg. Fredagen den 13 maj träffade jag nattpatrullen på det för mig nya assistansbolaget. Personalen där verkar trevliga och tillmötesgående, framtiden får väl utvisa vad som händer och sker. Man vet aldrig vad ödet har i beredskap åt en och det är det som är så spännande med livet. M och jag lär känna varandra bättre och bättre vilket jag är mycket glad över. Det är också roligt att Birga kommer tillbaka, det trodde jag aldrig skulle hända men det är meningen att vi ska följas åt genom livet, hoppas att hon orkar och att Birga aldrig mer behöver lämna mig i vredesmod. I veckan har Sverige och världen fått vetskap om två officiella dödsbud, dels Kurt Bergfors, grundare av snabbmatskedian Max och dels den mycket skicklige körledaren Kjell Lönnå, han var bland annat ledare för programserien Sången är din. På radio har till och med jag varit tvungen att delvis lyssna på den spännande hockeymatchen när Luleå tyvärr förlorade SM-guldet till Färjestad. Det var vad som hade hänt sedan sist. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Sedan den 9 mars har nattpatrullen varit indragen vilket innebär att jag måste larma när jag behöver hjälp med att byta blöja och detta sker två gånger per natt. Det betyder att jag ligger vaken och väntar minst två timmar innan kommunens personal kommer. Det är verkligen inte meningen att klaga på dem som utför arbetet. Men kommunen behöver anställa fler duktiga människor. En av orsakerna till att jag byter assistansbolag är att det nuvarande inte kan tillgodose mina behov, en annan anledning är att företaget sysslar med oegentligheter. Min påskresa som inte blev av är bara ett exempel på detta. bara en stilla undran, hur mycket väntar människor med funktionsnedsättningar på olika företeelser i samhället? Vänta på hemtjänst, vänta på färdtjänst. Vänta, vänta och åter vänta. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna majmåndag har bara börjat. Jag har duschat, ätit frukost och delvis lyssnat på en podd med Fredrik Lindström, om svenskhetmen men jag orkade inte lyssna klart. Har också pratat i telefon med min goda fe och en annan nära vän. En journalist från taltidningen Insyn ska komma och intervjua mig angående påskresan som inte blev av, det ser jag fram emot. Nu är det dags att gå ut och ta en vårpromenad. Härmed önskar jag mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag hade tänkt börja dagens inlägg med att skriva snart är våren och sommaren här men idag känns det inte så. Det är kallt och blåsigt, det verkar som om regnet hänger i luften. Dagens betraktelse får handla om det som för tillfället upptar mina tankar. Det är med sorg i hjärtat och stor saknad jag konstaterar att kusinen och vännen Conny Ukonsaari lämnat sambo, släkt och vänner. Jag minns honom som en mycket trevlig och pratglad man varje gång vi var i Kaunisvaara samtidigt frågade han efter mig var jag hemma kom han och hälsade på. Mina varmaste tankar går i denna svåra stund till Connys sambo Ingrid, samt till syskon släkt och vänner. Tack och farväl Conny. Vila i frid.

Det är en lugn och stilla majlördag. Jag sitter här på förvaringsplatsen och fortsätter att fundera över framtiden. Har varit och handlat med K här ska bakas toscakaka och göras paj. Vädret visar sig från sin bästa sida, snart är våren och sommaren här. Jag har kommit på att jag vill skriva betraktelser i stället för romaner och noveller och då är det bättre att blogga och hoppas på att jag når ut med mitt skrivande på det sättet. På radion kan jag höra och i tidningen läser jag att SD-politikern Per Göransson lämnar samtliga uppdrag inom partiet med omedelbar verkan, inte en dag för tidigt. Det här med personlig assistans är inte lätt, assistenterna vill gärna hjälpa till för mycket, till exempel med att ställa fram glas i diskhon och annat som jag mycket väl både kan och ska göra själv även om det tar längre tid. Det spelar ingen roll tid är det enda vi har. Fredagen den 6 maj fick jag mina nyinköpta kläder. Ett par byxor och en blus som hör ihop samt en annan tröja.Det var vad som hänt sedan sist. Härmed önskar jag mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någonstans någon gång.

Jag står vid ett vägskäl i livet. Inom en mycket snar framtid byter jag assistansbolag och det ska bli spännande men samtidigt lite skrämmande, man vet vad man har men inte vad man får. I skrivandets stund känner jag mig frustrerad eftersom jag inte kommer in på bloggen själv. Kan det bero på att det är länge sedan jag skrev. Mycket har hänt sedan sist. Att jag ska byta assistansbolag har tydligt framgått så det tänker jag inte ödsla tid på att prata om. Däremot ska jag berätta att min assistent som arbetat här 17 år har slutat hon blev arbetsledare på mitt nuvarande assistansbolag som jag lämnar om 25 dagar. Att skriva detta inlägg tog längre tid än vad jag hade tänkt eftersom sidan krånglade. Förhoppningsvis går det bättre en annan dag. Härmed önskar jag mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och funderar över livets gång. Denna dag borde män, kvinnor och barn gå man ur huse för att ta strid för sin sak. Tillsammans borde vi kämpa för att få fungerande vård, skola och omsorg. Det måste finnas mer personal inom vården, fler behöriga lärare inom skolan. Höj lönerna för personliga assistenter och stoppa privatiseringen för denna yrkesgrupp. Säger jag som själv står i begrepp att byta från det privata assistansbolaget Fiffel och båg till ett annat privat bolag. Åsikten att stoppa privatiseringen kan tyckas motsägelsefull. Men den beror på att fifflarna inte kan tillgodose mina behov och att det förekommer oegentligheter inom företaget. Fördelen med privat personlig assistans är att jag själv har större inflytande över min vardag. Jag kan också själv i viss utsträckning bestämma vem och när hjälpen ska utföras. Nackdelen med privat assistans är att bolagen går med vinst och kan utsätta kunder för vad VD för bolaget anser vara lämpligt. Tyvärr inträffade en händelse som gör att jag starkt ifrågasätter om jag någonsin mer vågar resa med assistent. Några dagar har gått och jag sitter fortfarande här på förvaringsplatsen och funderar över livets gång. Hittills idag har jag sett avsnitt 13 av teveserien Välkommen till Köping, tyvärr är serien inte syntolkad. Nu återstår endast 27 dagar av min tid i assistansbolaget Fiffel och båg. Den tillfälligt arbetande assistenten gör det hon ska men efter. frukost och dusch följer hon varje steg jag tar när jag vandrar omkring med rollatorn här på förvaringsplatsen och jag känner mig obehagligt iakttagen. När jag borstat tänderna och är färdig med toalettbestyren slår vi oss ner på varsin stol och det uppstår en tystnad mellan oss. Assistenten frågar vad jag vill ha till lunch, jag framför mitt önskemål och sedan blir det tyst igen. Den tillfälligt arbetande assistenten hör fruktansvärt illa. Fifflarna bryr sig tydligen inte om vilka som blir anställda. Bolaget arbetar sannerligen inte utifrån kundens önskan. Funderingarna över framtiden fortsätter, nu återstår endast 27 dagar. Onsdagen den 4 maj fick jag mitt ständiga behov av tårta tillfredsställt åtminstone för den dagen, R var här på besök. Vi fick en trevlig pratstund vi växlade språk mellan svenska och meänkieli, något vi kväner ofta gör. Torsdagen den 5 maj var dagen när här anskaffades en ny höj och sänkbar säng, därefter blev det lunch på Subway. Bara 26 dagar kvar innan jag slipper Fifflarna.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och funderar över livets gång. Denna dag borde män, kvinnor och barn gå man ur huse för att ta strid för sin sak. Tillsammans borde vi kämpa för att få fungerande vård, skola och omsorg. Det måste finnas mer personal inom vården, fler behöriga lärare inom skolan. Höj lönerna för personliga assistenter och stoppa privatiseringen för denna yrkesgrupp. Säger jag som själv står i begrepp att byta från det privata assistansbolaget Fiffel och båg till ett annat privat bolag. Åsikten att stoppa privatiseringen kan tyckas motsägelsefull. Men den beror på att fifflarna inte kan tillgodose mina behov och att det förekommer oegentligheter inom företaget. Fördelen med privat personlig assistans är att jag själv har större inflytande över min vardag. Jag kan också själv i viss utsträckning bestämma vem och när hjälpen ska utföras. Nackdelen med privat assistans är att bolagen går med vinst och kan utsätta kunder för vad VD för bolaget anser vara lämpligt. Tyvärr inträffade en händelse som gör att jag starkt ifrågasätter om jag någonsin mer vågar resa med assistent. Några dagar har gått och jag sitter fortfarande här på förvaringsplatsen och funderar över livets gång. Hittills idag har jag sett avsnitt 13 av teveserien Välkommen till Köping, tyvärr är serien inte syntolkad. Nu återstår endast 27 dagar av min tid i assistansbolaget Fiffel och båg. Den tillfälligt arbetande assistenten gör det hon ska men efter. frukost och dusch följer hon varje steg jag tar när jag vandrar omkring med rollatorn här på förvaringsplatsen och jag känner mig obehagligt iakttagen. När jag borstat tänderna och är färdig med toalettbestyren slår vi oss ner på varsin stol och det uppstår en tystnad mellan oss. Assistenten frågar vad jag vill ha till lunch, jag framför mitt önskemål och sedan blir det tyst igen. Den tillfälligt arbetande assistenten hör fruktansvärt illa. Fifflarna bryr sig tydligen inte om vilka som blir anställda. Bolaget arbetar sannerligen inte utifrån kundens önskan. Funderingarna över framtiden fortsätter, nu återstår endast 27 dagar. Onsdagen den 4 maj fick jag mitt ständiga behov av tårta tillfredsställt åtminstone för den dagen, R var här på besök. Vi fick en trevlig pratstund vi växlade språk mellan svenska och meänkieli, något vi kväner ofta gör. Torsdagen den 5 maj var dagen när här anskaffades en ny höj och sänkbar säng, därefter blev det lunch på Subway. Bara 26 dagar kvar innan jag slipper Fifflarna.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och funderar över livets gång. Denna dag borde män, kvinnor och barn gå man ur huse för att ta strid för sin sak. Tillsammans borde vi kämpa för att få fungerande vård, skola och omsorg. Det måste finnas mer personal inom vården, fler behöriga lärare inom skolan. Höj lönerna för personliga assistenter och stoppa privatiseringen för denna yrkesgrupp. Säger jag som själv står i begrepp att byta från det privata assistansbolaget Fiffel och båg till ett annat privat bolag. Åsikten att stoppa privatiseringen kan tyckas motsägelsefull. Men den beror på att fifflarna inte kan tillgodose mina behov och att det förekommer oegentligheter inom företaget. Fördelen med privat personlig assistans är att jag själv har större inflytande över min vardag. Jag kan också själv i viss utsträckning bestämma vem och när hjälpen ska utföras. Nackdelen med privat assistans är att bolagen går med vinst och kan utsätta kunder för vad VD för bolaget anser vara lämpligt. Tyvärr inträffade en händelse som gör att jag starkt ifrågasätter om jag någonsin mer vågar resa med assistent. Några dagar har gått och jag sitter fortfarande här på förvaringsplatsen och funderar över livets gång. Hittills idag har jag sett avsnitt 13 av teveserien Välkommen till Köping, tyvärr är serien inte syntolkad. Nu återstår endast 27 dagar av min tid i assistansbolaget Fiffel och båg. Den tillfälligt arbetande assistenten gör det hon ska men efter. frukost och dusch följer hon varje steg jag tar när jag vandrar omkring med rollatorn här på förvaringsplatsen och jag känner mig obehagligt iakttagen. När jag borstat tänderna och är färdig med toalettbestyren slår vi oss ner på varsin stol och det uppstår en tystnad mellan oss. Assistenten frågar vad jag vill ha till lunch, jag framför mitt önskemål och sedan blir det tyst igen. Den tillfälligt arbetande assistenten hör fruktansvärt illa. Fifflarna bryr sig tydligen inte om vilka som blir anställda. Bolaget arbetar sannerligen inte utifrån kundens önskan. Funderingarna över framtiden fortsätter, nu återstår endast 27 dagar. Onsdagen den 4 maj fick jag mitt ständiga behov av tårta tillfredsställt åtminstone för den dagen, R var här på besök. Vi fick en trevlig pratstund vi växlade språk mellan svenska och meänkieli, något vi kväner ofta gör. Torsdagen den 5 maj var dagen när här anskaffades en ny höj och sänkbar säng, därefter blev det lunch på Subway. Bara 26 dagar kvar innan jag slipper Fifflarna.