anitamaki

Ännu en dag är snart genomlevd och kylan fortsätter att hålla Norrbotten i sitt järngrepp, minus 35 grader. B och jag känner oss avskärmade från omvärlden. Idag har jag lyssnat på ett intressant författarsamtal mellan Kerstin Wixe och Karin Smirnoff men det är allt jag gjort, så det här får räcka för den här gången. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna tredje januaridag 2024 är snart till ända. Tidigare idag lyssnade jag på en intressant författarintervju som radiojournalisten Kerstin Wixe gjort med författaren Håkan Nesser. Intervjun är inspelad på Kontex en litterär scen i Luleå. Annars har jag vilat, läst tidningen och tränat med mottomeden, samt lyssnat på ljudboken Vitt ljus av Kerstin Wixe men det var inte det dagens inlägg skulle handla om. Jag är viktig för många personer i min omgivning men inte längre viktigast för någon. Förhoppningsvis betyder jag något för människorna som finns omkring mig, de betyder i alla fall mycket för min fortsatta existens. De personer jag var viktigast för var mina föräldrar som tyvärr är borta sedan många år. Jag känner mig fortfarande vingklippt sedan mamma dog för fyra år sedan. Den känslan blir värre vid storhelger, jul, nyår och påsk. Vart ska jag ta vägen? För att nu tala om vardagligheter så är det fruktansvärt kallt ute, minus 35 grader. Det blev ingen rullstolspromenad idag heller. Dagen lider mot sitt slut och det är snart dags för kvällsfika och därefter fortsätter jag att höra på ljudboken som Anna-Maria Käll läser. Bloggskribenten ber härmed att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna kalla januaridag är snart till ända och jag har inte gjort något särskilt kylan tillät ingen rullstolspromenad. Jag frågar mig själv hur i all världen det kan bo folk här uppe? Förövrigt har jag fått tag på en bra vikarieassistent hon har arbetat här för länge sedan och vi fick fin kontakt. Det känns som om jag kastas bakåt i tiden, både en tidigare arbetsledare och en vikarieassistent är tillbaka i mitt liv, det gäller förresten den idag arbetande assistenten också. Nej, nu är det träningsdags. Vi får väl se hur länge de goda föresatserna att blogga och träna varje dag under det kommande året håller i sig. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

På bordet framför mig ligger en tjock bok, den heter Livets bok och är 67 år gammal. Varje år vid den här tiden vänder jag blad i denna stora bok. I skrivandets stund ligger ett blankt och oskrivet blad uppslaget. Med denna berättelse vill jag göra en tillbakablick över året som gått. Jag ska försöka minnas vad som hänt både i världen och privat. Kriget i Ukraina fortsätter och tyvärr har det utbrutit krig mellan Israel och Gaza Om det finns en god Gud varför tillåter han krig? Eller är Gud en han? Vem vet om han/hon ens finns, inte jag i alla fall. Jag tror på den goda skaparinnan men den historien kan vi ta en annan gång. Nu var det en sumering av det gångna året som skulle göras. Här i Sverige ökar gängkriminaliteten och jag frågar mig varför? Vad är det för mening med att människor skjuter ihjäl varandra och andra oskyldiga offer? På det personliga planet har följande händelser inträffat. Tillsammans med en personlig assistent fick jag möjlighet att vara med på en svägerskas 60-års fest i Pajala och jag höll tal. Under sommaren träffade jag också mina syskon i Kaunisvaara. Det var trevligt att besöka hembyn men jag blev nostalgisk och det kändes konstigt att föräldrarna inte fanns men enligt min tro finns de och alla andra som gått före hos den goda skaparinnan, hon tar hand om dem. Samtidigt som hon hjälper mig att fatta svåra beslut och vägleder mig genom livet. Annars har assistenter kommit och gått genom tillvaron men även på den fronten ser det ut att ordna sig. Det här blev ingen ordentlig tillbakablick, texten började leva sitt eget liv som mina texter ofta gör men läsaren får hålla tillgodo. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid Vi hörs och ses någon gång någonstans.