anitamaki

Jag har ingenting att skriva om men skriver ändå. Den senaste tiden har det känts som om livet har gått på tomgång men förhoppningsvis är det på väg att ordna sig med den personliga assistansen så att jag kan få lugn och ro i själen, lugn och ro behövs för att kunna skriva. Problemet är att det är svårt att få tag på bra vikarierande assistenter varje gång någon är borta. Idag täcker assistenterna upp för varandra men man kan inte alltid räkna med att en sådan lösning fungerar. Inte heller idag blev det någon rullstolspromenad på grund av kylan, jag har läst tidningen och lyssnat på en spökpodd. I skrivandets stund mår jag väl i kropp och själ eftersom jag har kommit igång med träningen, jag kör med mottomeden, den är roligast och min filosofi är följande, träningen ska vara rolig annars kan det kvitta. Ojdå jag hade ju faktiskt något att skriva om men nu börjar hjärnan bli trött så jag slutar för denna gång. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag skrev och mycket har hänt bland annat är ytterligare en proffstyckare avverkad och en kär vän har börjat arbeta som personlig assistent, tillsammans med henne har jag haft två underbara dagar vi har lagat mat och bakat men framförallt har vi pratat om livet. På juldagen ringde jag Esom fyllde år även med henne fick jag ett fint samtal. Idag hade jag tänkt gå ut och handla men kylan tillät inte mina lungor att ta någon rullstolspromenad. Nu är det dags att kvällsfika enligt min kära assistent. Skriver mer en annan dag hoppas det inte dröjer allt för länge. Härmed ber bloggskribenten att få önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.