anitamaki

Det har gått några dagar sedan jag skrev. Jag vill gärna berätta om gårdagen. Den började med ett tandläkarbesök. Där efter bar det av till Spökhuset sjukgymnastiken på Björkskatans vårdcentral i Luleå för att träna i bassängen en halvtimme. När denna sköna stund var till ända rullade jag hem och åt lunch. Tack vare min personliga assistent fick jag igång ett program i datorn som gjorde det möjligt att se filmen Den bästa av mödrar. Handlingen är följande. EEro bor tillsammans med sina föräldrar i finland. När hans pappa omkommer i kriget tvingas hans mamma skicka sonen till Sverige. EEro kommer till Signe och Hjalmar i Skåne. Till en början vill Signe inte veta av honom eftersom hon hade hoppats på att få en flicka. Allt eftersom tiden går kommer Signe att älska EEro som sin egen son. Även EEro finner sig väl till rätta med livet på landet. När mamma Kirsti blir kär i en tysk man vill hon att sonen ska få stanna i Sverige för gott. Signe lovar att bli den bästa av mödrar. Men just som EEro aklemattiserat sig i sitt nya land blir mamma Kirsti övergiven av den tyske mannen. Nu vill hon ha tillbaka sin son. Filmen berörde mig starkt. Hur kunde mamma Kirsti först lämna bort sonen till främmande människor för att senare ta tillbaka honom? I rollerna förekommer bland andra Maria Lundqvist och Michael Nyqvist.

Idag har jag haft ledsagarträff med Mariannee och fått massage i nacken och axlarna av Tobbe på Din förlängda arm.

Det var allt för i kväll.

Ha det så bra.

Kvällen är sen och jag har för en stund sedan kommit hem från ett mycket trevligt biobesök tillsammans med Josefina och Ulla. Vi såg Flickan som lekte med elden. Filmen bygger på en bok av Stieg Larsson. Vi får följa Mikael Blomkvist, Lisbeth Zallander och de andra personerna. I filmen blir Lisbeth Zallander misstänkt för morden på frilansjournalisten Dag Svensson och hans flickvän Mia Bergman. Hon blir också misstänkt för mordet på advokat Nils-Erik Bjurman. När Lisbeth Zallander träffar sin pappa råkar hon själv illa ut. Men den här gången räddar Mikael Blomkvist henne.

Det var allt från bloggskrivaren för i kväll.

Ha det så bra.

Det är länge sedan jag skrev på bloggen mycket har hänt och tiden har runnit iväg. Jag har varit på en intressant konferens som anordnades av synskadades riksförbund i Norrbotten och Västerbotten. Konferensen ägde rum på Medlefors folkhögskola, den 16-17 oktober. Konferensen behandlade bemötande och personlig service, utifrån situationen för synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar. Den som är intresserad kan inom kort läsa mer om konferensen på SRF, synskadades riksförbunds hemsida eller i nästa nummer av förbundstidningen Perspektiv.

Jag har också kommit igång med bassängträning och fått massage.

Jag håller på att läsa boken Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, återkommer till den.

Trevlig helg.

Denna glädjens dag började med en tidig nyttofrukost. Där efter bar det av med handikappbuss till synskadades riksförbunds kansli i Luleå. Därifrån gjorde min personliga assistent och jag en vandring tillsammans med några föreningskamrater. Vi promenerade omkring på stadens gator för att se vad kommunen gjort åt enkelt avhjälpta hinder så väl i trafiken som på gatorna. En del förändringar hade man faktiskt åstadkommit sedan förra året. Annat var på gång. Vi passade också på att uppmärksamma att resvärdarna blivit permanenta i Luleå.



Släkten har begåvats med ett oktoberbarn. Äldsta systersonen med sambo har blivit föräldrar till en liten kille. Tänka sig att lillebror plötsligt är storebror. All världens lycka önskas familjen.



Ha det så bra.

I detta inlägg kommer ett ljudbokstips. Men jag börjar med en hälsning till Anna-Lena.



Tack för dina värmande ord. Det vore jättekul om det blev av med jobb inom Röda korsets telefonjour. Men jag måste säga att i skrivandets stund tror jag inte mycket på det. Jag skulle höra av mig i januari. Garnis rehab lämnade jag med stor saknad. Här kommer det utlovade ljudbokstipset.



Under min vistelse på Garnis Rehab i Boden har jag läst Den vita massajen av Corinne Hofmann. Boken kan varmt rekommenderas.



Den Schweiziska affärskvinnan Corinne Hofmann åker med sin sambo Marko på semester till Mombasa Där träffar Corinne en massaj som hon blir blixtkär i. Paret bosätter sig i Massajens hemby oc Corinne öppnar en affär. Efter en tid gifter de sig. Det visar sig snart att massajen är mycket svartsjuk. Trots detta får paret en dotter. Mannens svartsjuka blir om möjligt ännu värre. Corinne som inget hellre vill än att leva tillsammans med sin massaj försöker rädda deras äktenskap genom att flytta tillbaka till Mombasa. Där öppnar hon en souvenirbutik. Men äktenskapet går inte att rädda. När mannen börjar ifrågasätta vem som egentligen är far till barnet bestämer Corinne sig för att lämna honom tillsammans med sin dotter. Inläsare är Katarina Ewerlöf.



Trevlig höstläsning.

Dagens inlägg börjar med ett tack för kommentaren storebror. Nej förbindelserna med Boden har inte varit stängda. Men det är dyrt att ringa från en sjukhustelefon.



Den här dagen började på Garnis rehab i Boden och slutar här i min lägenhet. Jag ska försöka att berätta om den senaste veckans händelser. Efter en stressig måndagsmorgon bar det iväg till Garnis rehab. Där väntade min personliga assistent. Jag duschade och bytte om till badkläder här skulle minsann tränas. När jag tränat färdigt för dagen stod det social information på chemat. Det innebar att kurratorn berättade om olika myndigheters funktion i samhället. Hon berättade om hur det går till att söka pengar ur olika fonder. Kurratorn talade också om LSS,lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Där efter återstod lunch och vila med tidningsläsning. Nästa dag var det dags att åka på rekryteringsintervju till Röda korset i Luleå. Intervjun gick någorlunda men jag vågar inte vara för optimistisk. När vi kom tillbaka till boden bar det av till Retrokafe`. Där inne var det trångt och mysigt. Där var mycket folk och det spelades bra musik. Det goda fikabrödet är inte att förglömma. Dagen där på började jag med att träna på land. Innan lunch fick vi en lektion om sömnens betydelse. Senare på kvällen hade vi spelhörna. Torsdagen var en händelserik dag. Jag tränade på land, träffade kurratorn och pratade ergonomi med en arbetsterapeut. Denna sista dag av min tid på Garnis rehab har jag haft vattengymnastik, samtalat med min kontaktperson och ätit en gemensam lunch. Där efter var det dags för avslutning och uppbrått. Jag höll på att glömma berätta att vi under veckan har sett två filmer, Jordgubbar med mjölk och eviga Ögonblick. Jag har ochså fått masage av en mycket gullig undersöterska. Det kändes vemodigt att skiljas från alla härliga människor. Vem vet om jag någonsin träffar dem igen.
Jag vill på detta sätt framföra mitt varma tack till alla människor som jag haft nöjet att lära känna.



Nu börjar jag bli trött. Bäst att sluta skriva för idag.



Ha det så bra.

Det är en lugn och stilla söndag. Jag har inget särskilt att skriva om. Men skriver några rader ändå. Imorgon bär det av till Garnis rehab igen. Det ska bli spännande att se vad som händer under denna sista vecka.



Ha det så bra.

Äntligen kom jag in på bloggen ordentligt, skam den som ger sig.



Jag hoppas att mitt förra inlägg gick iväg. Den här dagen har inte varit ofrivilligt ledig. Jag har för en stund sedan kommit hem från Malmgården. Där har jag varit och ätit surströmming med SRF Luleå. Vi var 18 medlemmar som deltog. förutom att vi åt mat och drack kaffe hade vi lotteriförsäljning. Jag vann en handduk.



Här följer ytterligare några reflektioner över tillvaron på Garnis rehab. När jag ser hur en del av mina kurskamrater har det, tänker jag att jag är lyckligt lottad. Vilken tur att språket och orden finns och tänk att jag kan använda dessa verktyg.



Nu börjar jag bli trött. Bäst att sluta skriva för idag.



God natt och sov gott.

Jag har varit på en mycket trevlig surströmmingsfest med SRF Luleå. Vi var 18 medlemmar som deltog.



Bäst att sluta skriva för idag. Punktdisplayen vill inteh

Att vara på Garnis rehab är som att ligga på sjukhus men ändå inte. Här följer en kort redogörelse för vad jag varit med om den senaste veckan. Måndagen började med bassängträning. Det var underbart att röra kroppen i varmt vatten. Nästa lektion hette skaparglädje. Detta ämne tilltalade mig inte alls. bara för att ha något att göra tillverkade jag en schal. Efter lunch och vila spelade vi trivialpersiuw. Sedan gick vi en tipspromenad i skogen. Dagen avslutades med middag och filmkväll. Vi såg Så som i himlen.



Tisdagen började med träning på land. Nästa pass hette i vardagens sysslor. Vi pratade med en arbetsterapeut om innehållet i en bra dag. Sedan var det lunch och vila. Vilket innebar att jag lyssnade på NSD:s radiotidning. Där efter blev det middag, kvällsfika och läsning.



På onsdagen var det återigen dags för vattengymnastik. En stund senare träffade jag kurratorn Tillsammans med henne diskuterade jag min framtid. Denna diskussion har hittills lett till att jag är kallad till Röda korset i Luleå. På rekreteringsintervju för att arbeta inom verksamheten juorhavande medmänniska. För att jag ska kunna utföra detta arbete väl måste en del praktiska saker lösas. Eftermiddagen ägnades åt att grilla korv och äta pinnbröd utomhus. På torsdagsmorgonen blev jag inkallad till kurratorn för ett samtal om min familjesituation. Vi fick också en lektion i ämnet minne och koncentration. En arbetsterapeut gav oss tips på hur vi kan göra för att komma ihåg olika saker. När vi ätit lunch och vilat gick vi på konstutställning. Även torsdagen avslutades med middag, kvällsfika och läsning.



På fredagen var det återigen bassängträning som gällde. Där efter kontaktsamtal med min kontaktperson och samtal om viktminskning och kost med en sjuksköterska tilllika hälsovägledare.



Det är viktigt att ha mål för en rehabiliteringsperiod. Men tyvärr är det lätt att bli anonym, institunationaliserad och söndervårdad.Trots detta känner jag mig lyckligt lottad när jag ser hur människor har det.



Jag berättar mer om vad som händer på Garnis rehab nästa vecka.



Ha det så bra.