anitamaki

Författaren och kocken Leila Lindholm pratade i sitt sommarprogram om att utanförskap är en drivkraft och jag håller helt med henne, men det dröjde flera år innan jag insåg detta. I min ungdom var jag arg. Livet var fruktansvärt orättvist eftersom jag aldrig fick något jobb och inte lyckades bilda familj. Jag tjatade på Gud och alla människor, jag skulle till varje pris uppfylla mina drömmars mål, annars var jag inget värd. Någonstans i 25-års åldern insåg jag att jag aldrig skulle få något vanligt jobb, jag bestämde mig för att ta mitt skrivarintresse på allvar. Detta har hittills resulterat i tre böcker. Men det är inte det som är det viktigaste, utan det faktum att jag har funnit ro i mig själv och slipper jaga efter jobb och familj. Visst vill jag finna någon att älska och hålla i hand, men händer det så händer det. Drömmen om att få ett riktigt arbete har jag inte gett upp, men den ser annorlunda ut idag. Jag håller på att skriva en bok om mitt liv. Det innebär att jag arbetar hemifrån. Att skriva, läsa och träffa människor som betyder mycket för mig skänker mening åt mitt liv. Tro på dig själv och följ dina drömmar, känn att du bärs framåt. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Kvällen håller långsamt på att övergå till natt när jag skriver dessa rader. Gud och hans änglar har varit på ett uruselt humör, himmelens portar öppnade sig och regnet öste ner. Idag lyssnade jag på sommarprogrammet med Sverker Olovsson. Han talade bland annat om sin tid som programledare för Pluss. Vi fick också höra om det lilla samhällets stora fördelar. Sverker gav avslutningsvis sin syn på hur det var att bli äldre. Jag gillar både rösten och dialekten. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Innan hon lämnade mig för dagen satte hon igång sommarprogrammet med Leila Lindholm, författare, kock, inspiratör och entreprenör. Hon pratade om entreprenörskap, kreativitet och utanförskap. Tidigare på dagen åkte min personliga assistent och jag till Föreningarnas hus i Luleå. Där åt vi en god sopplunch som vår mattant i SRF Luleå hade anordnat. förutom den goda maten informerade ombudsman Karin Sundbaum om vad som var på gång inom Synskadades riksförbund. Resande och psykosociala frågor diskuterades. Nu har jag suttit vid datorn länge. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

När jag var liten trodde jag att en katt var platt, om nu någon skulle undra hur följande ordlek kom till. Nej min skatt sitt inte på din hatt. Den blir platt som en katt. Här finns plats för många goda skratt. I skrivandets stund är jag glad och harmonisk, hur kan någon ha sådant flyt i livet som jag har just nu? Det är bara att tacka den goda skaparinnan. Snart bär det av till Din förlängda arm för personalmöte, träning och massage. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ännu en augustisöndag har runnit förbi och kvällen håller långsamt på att övergå till natt. En stor del av dagen har ägnats åt textredigering. Innan min personliga assistent lämnade mig för dagen satte hon igång sommarprogrammet med Johan Lockström, proffesor i miljövetenskap. Eftersom kvällen är sen får det räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Innan hon lämnade mig för dagen satte hon igång sommarprogrammet med Robbin Paulsson, komiker och programledare för melodifestivalen 2015, tillsammans med Sanna Nilssen. Robbin pratade bland annat om vilka konsekvenser det kan få att skämta med allt och alla. Nu till något helt annat. Jag gillar att reflektera över ord. Augustilördag är ett vackert sammansatt ord. Alla andra hittar någon, alla utom jag. Visst längtar jag fortfarande efter någon att älska och hålla i hand. Men jag är inte längre någon sökare, grubblare eller tänkare som har svårt att hitta mig själv i olika situasioner. Det känns som om det mesta faller på plats. Slut för idag, tack för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna augustidag som varit fylld av aktiviteter lider mot sitt slut. Den började klockan åtta på morgonen med dusch och frukost och sedan bar det iväg till Spökhuset för träning med en trevlig sjukgymnast. Där efter lunch och lite småprat med min personliga assistent innan det var dags att vara med på ett styrelsemöte i Stadsparken med SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. Nu till något helt annat. Idag lyssnade jag på sommarprogrammet med grundaren av spotifi, det var svårt att få grepp om honom och hans musik. Detta var allt för denna gång från bloggskrivaren. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Här stundar nya tider, spännande tider. Min ordinarie personliga assistent har äntligen kommit tillbaka. Tillsammans med henne har jag varit på Din förlängda arm och planerat schema för personalen eftersom jag fått mer assistenttid, jag hann också få massage. Idag lyssnade jag på ett sommarprogram med en förintelseöverlevare som suttit fången i Auschwitc. Hennes berättelse var gripande men hon gav inte mycket av sig själv. Förintelseövarlevaren talade om sina föräldrar som gasats ijäl. Hon berättade också om sitt starka band till sin lillasyster. Nu till något helt annat. Tack goda skaparinna för att jag har underbara personliga assistenter som gör allt de kan och lite till för att jag ska få ett meningsfullt liv. Detta var allt från bloggskrivaren idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Jag har fyllt år och varit på sommarfest tillsammans med den semestervikarierande personliga assistenten som slutade igår, vem vet förhoppningsvis kommer hon tillbaka när det behövs. Sommaren är över, skolor och arbete börjar. Jag är lycklig över att äntligen ha kommit igång med ett stort redigeringsarbete. När min personliga assistent hade gått för dagen roade jag mig med att i efterhand lyssna på sommarprogrammet med konstnären och serietecknaren Nina Henningsson. Lyssnarna fick följa med henne på en hundpromenad. Programmet handlade om pennor, hårdrock och romantiska fantasier. Detta var allt bloggskrivaren hade att berätta idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Detta var dagen när min personliga assistent och jag knappt han med någon textredigering eftersom telefonerna ringde flera gånger. Det var också dagen när jag lyssnade på sommarprogrammet med psykologen, hjärnforskaren och nobelpristagaren Edvard Moses. han talade om sitt och hustruns intresse av nevrovetenskap, tillsammans har de fått nobelpris i detta spännande ämne. Edvard Moses hade en varm och trygg röst och en härlig dialekt. Jag vill ta tillfället i akt att rekommendera min senast lästa ljudbok, Hjärnblod av Liza Marklund. Handlingen mycket kort. Kvällstidningsjournalisten Annika Bengtzon får veta att pappersupplagan av tidningen Kvällspressen ska läggas ner. Hon och hennes kollegor blir arbetslösa, vad ska de göra? Läsaren av denna sista bok får också veta att Annika Bengtzon lider av panikångest. Boken kan ses som en sammanfattning av Annika Bengtzons liv. Läs den gärna eller lyssna på Marie Rickardssons underbara inläsning av ljudboken. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Den här augustidagen lider mot sitt slut. Den började med dusch och frukost innan det bar iväg till öppenvården på Björkskatans hälsocentral i Luleå. Där träffade jag en sjukgymnast som gav mig träning för ben och rygg. Väl hemma igen fick jag besök av assistentsamordnaren från Din förlängda arm. När hon hade gått var det dags för min personliga assistent och mig att redigera text. Innan hon lämnade mig för dagen satte hon i gång sommarprogrammet med Liza Marklund, författare till kriminalromanerna om Annika Bengtzson, journalist på tidningen Kvällspressen som i denna sista bok är på väg att läggas ner. Liza Marklund har skrivit om samma karaktär sedan år 1997. Det tog lång tid eftersom livet kom emellan. Dagens inlägg avslutas med en rättelse från igår. Skådespelerskan Saga Becker arbetar inom en ideell organisation som förebygger självmord. Detta var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Denna augustidag lider mot sitt slut, den har till stor del ägnats åt redigeringsarbete. Innan min personliga assistent gick för dagen satte hon igång sommarprogrammet med Saga Becker. . Hon är skådespelerska och har fått guldbaggen för bästa kvinnliga roll i filmen Någonting måste gå sönder. I sitt sommarprogram berättade Saga Becker om sitt liv som transperson. Hon arbetar idiellt i en organisation som försöker förebygga självmord. Hon var en ny och intressant bekantskap för mig. Det var allt bloggskrivaren hade på hjärtat idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Augustisöndagen lider mot kväll, den har till stor del ägnats åt redigeringsarbete. Dagen avslutades med att jag fick besök av morbror med fru samt av mina två mostrar. Tänk om vindarna är på väg att vända nu när jag fått mer assistenttid. Det vore underbart om jag med hjälp av mina personliga assistenter kunde skriva en bok och slå världen med häpnad. Saken skulle inte bli sämre om jag fann någon att älska och hålla i hand. Det var några av alla drömmar jag bär inom mig. Nu är det dags att läsa Hjärnblod av Liza Marklund innan det så småningom blir sovdags, imorgon börjar föreningsarbetet på allvar med planering inför ett kommande temamöte. Hoppas grannarna inte stör friden. Det får räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Detta var dagen när jag blev ett år äldre. Bara en stilla undran, vad kommer detta mit femtinionde levnadsår att innebära? Här har inte varit så många gäster men folk har hört av sig på olika sätt. Nog sagt om min födelsedag. I det senaste numret av reportagtidningen Panorama hörde jag en mycket intressant intervju med författaren Margit Sandemo, hon som skrivit Sagan om isfolket. Tyvärr har jag inte läst de böckerna men det ska bli ändring på det. Mobilen plingar hela tiden och meddelandena fortsätter att strömma in, kul att man är efterfrågad. Bäst att se efter vad människorna vill. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Augustikvällen håller långsamt på att övergå till natt och det är tyst och stilla i lägenheten. Denna dag började med dusch och frukost innan det bar iväg till frissan för att få håret klippt och färgat. Det är vad som hänt idag men jag vill gärna berätta om den trevliga stund jag fick tillsammans med Rödakorskvinnan igår. Hon bjöd på paj och gav mig en flaska vin. Jag passade på att skänka bort ljudböcker som jag läst till Röda korset. Rödakorskvinnan och jag blir säkert mycket goda vänner med tiden, synd bara att hon ska flytta. Hennes ärende var att lämna tillbaka mitt manus. Nu känner jag att det börjar bli läggdags och kanske också dags att fortsätta läsa Hjärnblod av Liza Marklund. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Sommaren lider mot sitt slut och det känns alltid lika vemodigt när hösten kommer. Kanske har det med barndomens skolstarter att göra, vad vet jag. I morse när jag slog på radion hörde jag att det är alla systrars dag, har naturligtvis ringt och gratulerat min syster, hon gjorde det samma. Förövrigt har det inte hänt något särskilt, jo förresten jag har haft ett uppföljningssamtal med min lektör. Hon ska få titta på berättelsen som heter En resa i minnenas värld. Snart får jag besök av rödakorskvinnan som skulle titta på barnboksmanuset men hon tyckte sig inte ha tillräckliga kunskaper för att göra något åt saken. Min personliga assistent har bakat kakor och drömtårta. Rödakorskvinnan ringde och meddelade att hon är på väg. Bäst att sluta skriva för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Sedan jag kom tillbaka från byn har jag roat mig med att lyssna på alla sommarprogram som hittills varit. Idag hörde jag modebloggaren Klara Henry. Hon gav mig inspiration att skriva i min egen blogg, något som jag inte gjort på länge. Allt och inget har hänt sedan sist. En dag i början av juli ringde min mobil. Det var från assistansbolaget som jag anlitar. Jag hade äntligen fått mer assistenttid, detta firades med champanj. Förövrigt har sommaren inneburit både glädje och sorg. Det var roligt att gå med storasyster och brorsdotter på konsert med Willy clay band. Där emot var det mindre trevligt att vara på en begravning men det tillhör livet. Åter till min vardag som blivit bättre, ändå är jag inte riktigt nöjd. Visst är det bra att de sommarvikarierande personliga assistenterna kan baka, laga mat, städa och tvätta. Men ingen av dem har tillräckliga datakunskaper för att kunna hjälpa mig med textredigeringen det gör en av de ordinarie assistenterna alldeles utmärkt. Detta var allt för idag, jag blev stressad när telefonen ringde mitt i bloggandet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.