anitamaki

Denna regniga onsdag är snart genomlevd och telefonen har inte ringt en enda gång. Där emot har jag lyssnat på radioprogrammet Puls som idag sändes från Jokkmokk. Man pratade bland annat om turistnäringen i kommunen. Lyssnarna fick också klart för sig att den nuvarande skolchefen i Luleå kommun, Sture Bryggman slutar vid årsskiftet. Han återvänder till Jokkmokk. Där han bott hela tiden. Men det var inte innehållet i programmet som var intressant. Jag gillar programledaren, Maria Lindgrens röst.

Var har jag mina rötter?
Var hör jag hemma?
Du har dina rötter i en liten by som ligger i ett av världens hörn.
Du hör hemma över allt och ingenstans.

God läsning.

Jag hade tänkt skriva något om hur viktigt det är med etik och moral så väl på nätet som i verkliga livet. Men det har hänt andra saker som jag gärna vill berätta om. Eftersom jag har en muskelinflammation i höger höft blev det inget bad idag. Josefina och jag passade på att gå på restaurang istället. Nu har jag träffat alla Josefinas hundar. Idag var det collien Ally som var extra assistent.

Ha det gott.

Vi är varken svenskar eller finnar, vi är tornedalingar, vi är ett sökande folk. Vad letar det sökande folket efter? Det sökande folket söker efter sin identitet.

Ännu en dag är på väg att falla till ro. Jag har prövat mig fram på facebook. Det är roligt att umgås med människor på det sättet. Det är intressant med sociala medier. Om facebook, bloggar och twitter används på rätt sätt är det utmärkta kontaktmöjligheter. Men man måste komma ihåg att inte göra andra illa och att inte låta sig luras av mindre nogräknade personer.

Tack goda skaparinna för denna regniga dag som snart är genomlevd.

Sommaren närmar sig med stormsteg och jag har haft en trevlig dag tillsammans med syskonsjälen och hennes familj. Vi grillade korv sedan var det ett nöje att lyssna på hur det gick till när syskonsjälen och hennes sambo rustade huset, målade och rev tapeter. När yngste sonen följde mig hem höll vi inte på att komma in i lägenheten eftersom låset kärvade. Det lyckades till slut med hjälp av syskonsjälen och en god granne. Varmt tack för hjälpen vill jag framföra till syskonsjälen och den goda grannen. Dagen avslutades med ett telefonsamtal till faster. Vi kommenterade en bekants bortgång.

Livets hårda skola har lärt mig en del om kärlek och svek.

God natt och sov gott.

Det som inte får hända händer ändå. Vid lunchtid på tisdagen inträffade en dödsolycka vid Vitåforsgruvan i Malmberget. Två män fick sätta livet till när en hisskorg lossnade och föll rakt ner i ett gruvschakt.
Du goda skaparinna vad var det för mening med den tragiska olyckan? Bussolyckan i Stockholm var också en tragisk händelse, en person omkom.

Nog med dåliga nyheter för tillfället. En dröm har gått i uppfyllelse. Jag har blivit inbjuden att delta vid en författarkväll i Pajala. Det ska bli roligt men gissa om jag är Nervös?

Igår hade jag en trevlig dag i Boden tillsammans med mina vänner. Jag vill på det här sättet framföra ett varmt tack till mina glädjespridare.

Det var en del av vad som hänt sedan jag skrev sist. Jag håller på att lära mig facebook men det går inget vidare.

Slutar för den här gången. Ha det gott.

KOLLEKTIVT SJÄLVMORD

Döden väger tyngst här i livet och inte ens den väger särskilt tungt, folkligt talesätt. Med detta folkliga talesätt inleder Arto Paasilinna sin bok Kollektivt självmord.

Enligt författaren är finnarnas värsta fiende svårmodet. Men det finska folket ger sig inte i första taget. På midsommaraftonen släpper man lös, då är det fest och glädje över allt i landet. Direktör Onni Rellonen som firat midsommaraftonen ensam i sin sommarvilla går följande morgon in i en lada för att skjuta sig eftersom han misslyckas med allt han företar sig. Det visar sig snart att direktören inte är ensam i ladan. Där finns också överste Hermani Kempainen som är i full färd med att hänga sig men direktören räddar översten i sista stund. De båda männen lär känna varandra. De kommer fram till att det måste finnas fler människor som på ett eller annat sätt vill ta livet av sig i Finnland. Männen vill gärna göra något för dessa stackare. De sätter in en annons i tidningen och får 612 brev till svar. Männen ordnar ett möte på en restaurang. Till detta möte kommer deltagare från när och fjärran. För att kunna besvara alla brev blir herrarna tvugna att skaffa sig en sekreterare och så småningom bildas föreningen Dödslänkarna. Föreningens medlemmar bestämmer sig för att resa runt i landet och plocka upp eventuella självmördare. Mer om handlingen i denna tokroliga bok ska inte avslöjas. Arto Paasilinna skriver om ett mycket allvarligt ämne på ett humoristiskt sätt. Inläsare är Frej Lindqvist.

Mycket nöje med läsningen av denna bok.

Det har varit ännu en härlig vårdag här i Luleå Tillsammans med Josefina har jag gått årets första promenad. Vädret var lagom skönt och jag är nöjd med mig själv.

Hjälp mig du goda skaparinna! Vad ska jag ta mig till nu när livlinan har brustit?

Ha det gott.

Tack goda skaparinna för denna härliga vårdag. Jag har ätit frukost ute på altanen för första gången i år. Vårens ankomst firades med en potatisbakelse. Idag har Josefina varit här tillsammans med sin hund Malla.
I gårdagens inlägg förekommer några stavfel som jag ber om ursäkt för. Det är Plannja basket som vill att alkohol ska serveras under deras matcher. VD:n på Ekfors kraft bor i Övertorneå. Han har begått skattebråt och inget annat.

Det är tråkigt att inte längre ha någon att tänka på om kvällarna innan jag somnar.
Du goda skaparinna ta hand om vännens själ och vårda den ömt.
Låt vännen få vila i frid i din närhet.

Ha det gott tills vi möts igen.

Dagen började med dusch, frukost och en alldeles underbar blåbärspaj. Där efter läste jag tidningar och lyssnade på Finnmix. I tidningen läste jag bland annat om VD:n på Ekfors kraft i Övertorneo som dömdes till näringsförbud och fängelsestraff eftersom han återigen har begått skattebrått vilket han naturligtvis nekar till. Hur dum får man vara? Jag läser också att Luleå hockey och Planja basket vill servera alkohol under sina matcher i Cop aréna och i Pontushallen. Alkohol och idrott hör inte ihop.

Tack goda skaparinna för att alla mina vänner finns.
Tack för människor jag möter under livets gång.
Inneslut dem alla i din trygghet och kärlek.

Ha det gott.

Kära läsare!

Här kommer en rättelse till inlägget med rubriken Pragblogg. Den aktuella meningen lyder som följer. På måndagen blev det zoo för hela slanten.

Livet går åter sin gilla gång. Jag har varit på Din förlängda arm och fått massage och träning. Jag har suttit på den mekaniska hästen för att öva upp balansen. Även armarna och axlarna fick sig en välbehövlig träningsomgång med hjälp av gummiband och handtag.Tack sjukgymnast och masör.

En bro till trygghet har brunnit.
Ett hopp och en livlina har försvunnit.
Du goda skaparinna kommer jag någonsin att bli lycklig?

Ha det gott.

Det hände sig en dag att reskamraten, hennes dotter och jag for till den vackra och stämningsfulla staden Prag.
För att känna historiens vingeslag.
Våra sinnen fylldes av välbehag.

Det får räcka för i kväll. Ha det gott.

Lördagen avslutades med en mycket trevlig middag och pubkväll tillsammans med mina vänner. Jag dansade utan rullstol så det stod härliga till. Jag vill på det här sättet framföra ett varmt tack till mina vänner för den trevliga kvällen.

Du finns någonstans bortom sorgen och glädjen, bortom medvetandets gräns.
Du behöver inte längre gå omkring med dåligt samvete.
Din tid räcker till för allt du vill.

Det var allt för idag. Ha det gott.

Valborgsmässohelgen började i Luleå och slutade i Prag. Kvällen innan valborgsmässoaftonen kom mitt ressälskap. Efter några timmars sömn bar det av med taxi till Flygplatsen i Luleå. Därifrån fortsatte vår resa till Arlanda. Några timmar senare tog vi flyget till Prag. På flygplatsen väntade en mycket trevlig chauför som körde oss till hotellet som tyvärr inte alls motsvarade mina förväntningar när det gällde handikapanpassning. För att komma till hissen var man tvungen att gå några trappsteg. Urkorkat byggt tycker jag eftersom jag tror att det skulle gå att bygga en ramp vid sidan av trappan. För övrigt var hotellfrukosten tråkig och receptionisterna oengagerade. Men de flesta människorna var hjälpsamma över allt vart vi än kom fanns det alltid någon som var beredd att räcka ut en hand eller lyfta upp rullstolen.

När vi hade installerat oss på det största hotellrum jag någonsin sett gick vi på restaurang och åt en god middag. Där efter vandrade tre trötta flickor tillbaka till hotellet och sov i 11 timmar. Dagen där på gick vi den ultimata turen. Det innebar att vi gick från hotellet till en gata som jag varken kan skriva namnet på, än mindre uttala. När den trevliga engelsktalande guiden berättat om Ryddarplatsen var det dags att åka båt på floden Moldau. En timme senare var vi framme på en restaurang. Där åt vi en tre räters lunch innan det var dags att ta spårvagnen till ett av världens största slott. En stund senare var turen slut och vi vandrade tillbaka till hotellet. Nästa dag promenerade vi runt på egenhand i de judiska kvarteren. Efter många om och men kom vi faktiskt in i en synagoga.Den tredje Pragdagen blev det so för hela slanten. Vi såg och hörde alla möjliga djur. Tigrar, lejon och antiloper.Följande dag var det dags att lämna den vackra och stämningsfulla staden Prag. Problemen med trappor, trotoarkanter och annat löste sig tack vare att reskamraten är så stark. Det var också krångligt att stå i duschkabinen. Men Gissa om jag blev glad när jag upptäckte att jag faktiskt klarade det. Varmt tack och kram till reskamraten och hennes dotter.

Ha det gott.