anitamaki

När jag var på kurs förra helgen medSRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten och Västerbotten, hade vi bland annat en mycket intressant föreläsare som arbetar på Röda korsets diskrimineringsbyrå. Han talade om etik, moral och bemötande. Vi diskuterade kränkning, vad är kränkning? Vi delade upp oss två och två och sedan gick diskussionens vågor höga. Min personliga assistent och jag kom fram till att kränkning är en i allra högsta grad subbjektiv känsla. Här följer ett exempel. När jag träffar LSS-handläggare som säger "Du är så duktig som kan sitta vid köksbordet". LSS är en förkortning som betyder lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. När jag råkar ut för det åvannämnda exemplet känner jag mig kränkt, tillplattad och fullständigt tillintetgjord. eller när någon försöker göra sig lustig på min bekostnad, till exempel hånskrattar åt att jag inte kan skriva mitt namn på seende stil. Nu har mysteriet med datakablarna löst sig. Jag har tydligen fått min lillebrors batteriladdare till datorn. Så det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här i lägenheten och tankarna får vandra fritt. Det var meningen att arbetsmarknadsgruppen skulle ha ett avstemningsmöte men alla kunde inte så jag fick litet tid över som jag inte vet vad jag ska göra med. Idag har jag varit hos mamma som bara blir bättre och bättre för varje dag. Där emot har kanslisten på SRF, Synskadades riksförbund tydligen för hög arbetsbelastning, hon känner sig stressad och det är tråkigt. Min livssituation är på väg att förändras en del. Även när mamma kommer hem har hon nog med att klara sig själv och det innebär att jag inte längre kan vara i byn på samma sätt som tidigare, jag trodde att jag hade vant mig vid den tanken men tydligen inte. Igår hade jag en träff som handlade om medlemsvärvning till SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten. Vi får se hur det går. Det får vara allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för den senaste tidens händelser som jag gärna vill berätta om. Fredagen började med dusch och frukost innan det var dags att bege sig med färdtjänst till Sunderby folkhögskola strax utanför Luleå. Där skulle jag tillsammans med föreningskamrater från SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten och Västerbotten få vara med om en mycket trevlig arbetsmarknadskonferens och funktionärsutbildning. Vi var ett härligt gäng som samlades. Konferensen inleddes med en presentationsrunda av medverkande och deltagare. Bland de inbjudna gästerna var en av de viktigaste personerna i mitt liv. När presentationen var avklarad Berättade representanterna från arbetsförmedlingen kort om vilken hjälp vi kunde förvänta oss av dem. Sedan fick vi ett antal grupparbetsfrågor och där efter följde en mycket intressant paneldebatt som handlade om arbete. Tiden bara försvann och allt för fort blev det dags att krama om min gode vän och säga hejdå till honom och det känns alltid lika tråkigt. För min del avslutades dagen med ett sjukbesök hos mamma som blev jätteglad. Nästa dag fortsatte konferensen med ämnet föreningskunskap som en lärare från Sunderby folkhögskola höll i. Denna mycket trevliga samverkanskurs med folkhögskolan avslutades med ett oerhört innehållsrikt pass som handlade om etik, moral och bemötande. Vi diskuterade också skillnaden mellan diskriminering och kränkning. Vid detta pass medverkade en medarbetare från Röda korset. Även denna dag avslutades med ett sjukbesök. Det får räcka för idag nu är det läsdags. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för denna långa dag som har varit fylld av möten. Den började med dusch, frukost och sedan bar det iväg med färdtjänsten till Kulturens hus i Luleå för att diskutera taltidningsfrågor med redaktörerna för Taltidningen Insyn. Mötet började med att vi gav beröm för innehåll och utformning av brochyren Utsikt som landstinget ger ut fyra gånger om året., brochyren var mycket bra inläst. Vi talade även om möjligheten att göra ett reportage där redaktörerna tar upp vad syncentralen kan göra för att underlätta användandet av smarta telefoner för synskadade. Detta och en hel del annat pratade vi om. Där efter vandrade min personliga assistent med mig i rullstolen till Föreningarnas hus. Där åt vi lunch innan det var dags för styrelsemöte med SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. Efter en lång dag är jag hemma igen och mamma är opererad, hon Verkade förhållandevis pigg när jag fick tillfälle att säga några ord till henne. Slutar skriva för denna gång. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten, telefonen har ringt ett antal gånger. Alla vill höra hur det är med min mamma som förhoppningsvis ligger på Sunderby sjukhus och väntar på operation, byte av axelparti. Jag hade tänkt ut en bra början på det här inlägget men berättelsen fick ett eget liv och sprang iväg åt ett helt annat håll, ingen idé att hålla fast den. Efter lite tvekan har jag bestämt mig för att inte ställa in kommande kurser och möten trots att det blev som det blev med mamma, jag kan ändå inget göra åt situationen. Slog mig ner i min sköna tevefotölj med tillhörande fotpall, både fotpall och stol är tillverkade av skinn. Det var inte detta jag skulle berätta. Utan tala om varför jag satte mig tillrätta i skinnfotöljen och lade upp fötterna på fotpallen, för att se Jills veranda. Kvällens gäst skulle vara Christian Gidlund. Lillebror talade om att programmet utgick eftersom det var grammisgala. Bäst att sluta skriva strunt för i kväll. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Kvällen håller på att övergå till natt när jag skriver dessa rader. Jag har knappt hunnit återhämta mig från sorgen efter min innerligt, innerligt älskade faster innan ett nytt orosmoln dyker upp på min himmel. Alla andra har pratat med mamma utom jag och det är till mig folk ringer för att få besked om hennes hälsa. Äntligen har jag tagit tag i medlemsvärvningen inom SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten. Jag ska arbeta tillsammans med två andra kvinnor i denna fråga. Mina varmaste tankar går i skrivandets stund till min mamma som ligger i Gällivare och väntar på operation. Hoppas det går bra att söva henne och att hon vaknar upp. Nu ska jag njuta av att lägga mig och läsa en bok, det är bästa stunden på dagen eller rättare sagt natten. Ha en god tid önskar Nattvarelsen.

Tack goda skaparinna för denna februarimåndag som började så bra. Jag hann uträtta ärenden och träffa bekanta, dessutom fick min personliga assistent och jag åka med en trevlig taxichaufför. När jag kom hem från staden fick jag ett obehagligt telefonsamtal från hemtjänsten i Areavaara. Det visade sig att min mamma hade ramlat och slagit vänster axel, hon har gjort sig illa i den högra tidigare. Enligt den senaste lägesrapporten ligger hon i Gällivare för obbservation. Mamma får morfin så hon bara svamlar. För min del är det förmodligen snart slut med resorna till och från byn. Det känns vemodigt men det går lättare att vänja sig vid tanken nu när ingen lägger sig i hur jag ska leva mitt liv. Det var allt för idag nu är det läsdags. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för att denna platta och långtråkiga söndag äntligen snart är genomlevd, den har till stor del ägnats åt omskrivning av en kongressmotion som handlar om att synskadade kräver högre sjukersättning. De flesta människor tittar och lyssnar på OS, det gör inte jag men så är jag väl litet konstig. Folk får tycka vad de vill jag är inte alls sportintresserad. Det är tur att det finns bra böcker att läsa och god musik att lyssna på. Visst är det roligt att det går bra för svenskarna i skidor men folk blir alldeles galna och kräver att jag ska vara intresserad. Men jag kan inte med bästa vilja i världen inte uppbåda ett stort intresse för Charlotte Kalla, Markuss Hellner eller vad de nu heter. Imorgon är det dags att börja bokariksfärdtjänst till Malmö inför Polenresan som närmar sig med stormsteg. I skrivandets stund har jag mycket att se fram emot. Kommande helg blir det arbetsmarknads och funktionärsutbildning på Sunderby folkhögskola. Helgen där efter bär det av till Medlefors folkhögskola för att delta vid det nästsista kurstillfället av Skrivkraft, det känns litet vemodigt när jag tänker så. Den sista träffen är i maj och dit är det långt kvar, så bort med er vemodiga tankar. Inom en snar framtid får jag träffa en person som betyder mycket för mig och det ska bli roligt. Så småningom blir det Skåne, Polen och Skåne och sedan blir det förhoppningsvis en sommar igen, första sommaren utan faster hur den nu ska gå? Klockan börjar bli mycket och det är dags att lägga sig och läsa. Kvällen och natten är min bästa tid. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för denna februarilördag som snart är genomlevd. Dagen började med dusch och frukost. En stund senare bar det av till SRF:s kansli för att vara med om ett väl genomfört styrelsemöte med SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten. En fråga som ligger mig varmt om hjärtat är medlemsvärvningen. Annars är det tankarna på hur jag ska bära mig åt för att få ut mitt bokmanus som snurrar i huvudet. Är egentligen alldeles för trött för att skriva, men lyckades tråtts allt få ihop till detta korta inlägg. Nu är det dags att läsa 438 dagar av Martin schybbye och Johan Persson. Berättar mer om boken när jag läst den färdigt. Med detta önskar jag mina läsare och alla andra en god natt.

Tack goda skaparinna för denna tidningsläsardag som snart är genomlevd. Dagen började med en tur på motionscykeln, den fortsatte med dusch, frukost och handling. Efter lunchen och när min personliga assistent hade gått för dagen såg jag på Jills veranda, ett teveprogram där Jill Hjonson bjuder in artister till sin veranda i Nachwill. Artisterna får umgås med Jill och berätta vad de vill göra under tiden de är i USA, programmet består av sex delar. Där förekommer naturligtvis mycket god cantrymusik. När programmet var slut lyssnade jag på taltidningen Insyn. Insyn innehöll bland annat ett reportage med en synskadad kvinna som såg men hjärnan kunde inte tolka bilderna, kvinnan förstod inte vad hon såg. Där efter läste jag landstingstidningen Utsikt som kommer ut med fyra nummer i år. Tidningen är mycket informativ och bra. Den innehöll bland annat en artikel som handlade om att 65-åriga männ i Norrbotten har möjlighet att undersöka bristningar i stora kroppspulsådern. I tidningen fanns också en krönika av Arne Hasler, krönikan hade rubriken Vad händer om doktorn skojar? Hasler tar upp betydelsen av humor i svåra situationer. Nu är det dags att lägga sig och lyssna på NSD. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Livet är en resa för somliga lång för andra kort, för en del till och med mycket lång. För min innerligt, innerligt älskade faster blev livets resa 94 år och 10 månader. Min tro på att jag en gång ska få träffa pappa, faster, fabo, Nisse och alla andra som är i gott bevar hos den goda skaparinnan bär mig igenom saknaden efter faster. Guldkedjan som jag fick hjälper mig att starkt känna hennes närvaro. Man kan älska på många olika sätt men det kommer aldrig att finnas någon som jag älskat så innerligt som min faster. I hennes hjärta av godhet fanns rum för oss alla, jag vågar påstå att jag hade en speciell plats och det var ömsesidigt. Min innerligt, innerligt älskade faster hade och har även efter sin död en särskild plats i mitt hjärta. Nu är det dags att lyssna på musik. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Viktiga valfrågor vård, skola och omsorg. Rösta rätt rösta rött. Nu till dagens ämne. Idag har livet bjudit på trevligheter. Jag har kommit hem från ett besök i grannstaden. Där träffade jag goda vänner. Vi fick en trevlig stund tillsammans, vi åt surströmming och till efterrätt blev det glass med fruktsallad. Vi hann också med att prata en hel del, samtalsämnena ville aldrig ta slut. Dessutom hade mina goda vänner den lugnaste hund jag någonsin träffat. Färdtjänstresan till grannstaden blev mycket trevlig dels eftersom den var sambokad med en bekant och dels var taxichauffören mycket trevlig. Jag fick till och med sälja en bok till henne. Det var allt för idag. Ha en god tid vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för att jag fick en lugn och skön hemmadag tillsammans med min personliga assistent. Det var meningen att jag skulle åkt till Din förlängda arm och tränat men färdtjänsten hade lagt beställningen på fel dag, så det blev ingen träning. Istället redigerade min personliga assistent och jag förordet till min berättelse, I minnenas värld som jag äntligen är klar med. När assistenten hade gått för dagen blev det tidningsläsning, den går till på följande sätt. Jag slår på en spelare som jag fått av Polarprint. En syntetisk röst läser upp innehållet i den dagstidning jag prenumererar på. För min del läser jag nyheter, ledare, kultur. Det tar ungefär två timmar att lyssna på tidningen. Tänk att synskadade som kämpat för att få tillgång till dagstidningar i dess helhet efter flera år vunnit kampen, det lönar sig att kämpa. Rösten som läser tidningen kunde varit bättre det blir tråkigt och monotont att lyssna länge. Nu är det dags för kvällsfika. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag glider omkring på tillvarons glashala golv och undrar hur det kommer sig att jag fick en så fin julklapp av en god vän. Idag skulle min innerligt, innerligt älskade faster ha fyllt 95 år men det är två månader sedan hon avled och en månad har gått sedan vi begravde henne. Hon finns fortfarande med mig i allt jag säger och allt jag gör. Men det är en tröst att veta att faster är i gott bevar hos den goda skaparinnan. Den här februarimåndagen började med ett trevligt frissabesök, äntligen blev håret klippt och färgat, jag känner mig som en ny människa. Tack goda skaparinna för att jag har fått lätta mitt hjärta för dig. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det är tur för en sporthatare som jag att det finns bra böcker och god musik att lyssna på och läsa i dessa OS-tider. Det är tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Jag har ringt några telefonsamtal och läst igenom den färdigskrivna berättelsen En resa i minnenas värld. Morgondagen ska ägnas åt att skriva ett förord till den. Annars har det inte hänt särsilt mycket idag. Det här inlägget avslutas med en dikt. Hon förlorade två av sina närmaste inom en kort tidsrymd. Du goda skaparinna hur mycket sorg finns det i världen? Kommer glädjen någonsin tillbaka? Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Vet inte om jag berättat att jag äntligen läst färdigt Analfabeten som kunde räkna men den var verkligen inget att rekommendera, den var bara för mycket. Det som var bra med boken var inläsningen som gjordes av Björn Granat. Igår när jag skulle åka taxi till Mediamarkt i Luleå för att köpa en högtalarkabel, var det kaus på Sexans taxi eftersom de har för få bilar. De vågar inte skaffa fler så länge ingen vet hur det blir med färdtjänsten. För min del får Sexans taxi gärna behålla den. Jag har för det mesta fått ett mycket gott bemötande av både telefonister och chaufförer, synd att jag inte kan säga det samma om Luleå taxi. Nu har jag reflekterat färdigt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Idag är jag arg och besviken eftersom jag fortfarande inte har fått tag på någon högtalarkabel så att jag kan lyssna på musik via datorn, hur svårt kan det vara? Förövrigt har den här dagen ägnats åt föreningsarbete. Först var det lunch med SRF Luleå,lokalförening av Synskadades riksförbund. Måltiden bestod av en alldeles underbar korvgryta samt kaffe och kaka allt detta hade föreningens matmamma bakat och lagat. Vi diskuterade också kommande aktiviteter. Några timmar senare var det dags för ett telefonmöte med SRF, Synskadades riksförbund i Norrbotten. I skrivandets stund känner jag mig trött och grinig. Berättar mer en annan dag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

KVÄLLSBLOGG
Tack goda skaparinna för denna dag som började med födelsedagsfirande av min personliga assistent och fortsatte med personalmöte med SRF , Synskadades riksförbund i Norrbotten. Jag har äntligen läst färdigt Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson men den var verkligen inget att rekommendera, den var bara för mycket. I skrivandets stund känns det destruktivt att arbeta inom SRF, Synskadades riksförbund både i Norrbotten och inom den lokalförening jag tillhör. Jag hör inte hemma i organisationen. Tack goda skaparinna för att jag fick lätta mitt hjärta för dig. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Hurra hurra vad jag är bra. Jag lyckades ta mig in på bloggen helt på egen hand. I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. I mitt hjärta finns rum för alla människor som betyder mycket för mig, de kommer och går som de själva vill. Nycklarna till deras rum hänger på en krok utanför dörren. En decembernatt fick jag nyckeln till ditt rum. Jag höll den i handen en lång stund och försökte förstå vad som hänt. Långsamt tog jag in de faktum att du var borta, du som sett mig när jag föddes. Jag fick inte närvara vid din dödsbädd. Oh hur gärna jag hade velat hålla dig i handen i ditt sista livsögonblick. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.