anitamaki

Hurra hurra vad jag är bra. Jag lyckades ta mig in på bloggen helt på egen hand. I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. I mitt hjärta finns rum för alla människor som betyder mycket för mig, de kommer och går som de själva vill. Nycklarna till deras rum hänger på en krok utanför dörren. En decembernatt fick jag nyckeln till ditt rum. Jag höll den i handen en lång stund och försökte förstå vad som hänt. Långsamt tog jag in de faktum att du var borta, du som sett mig när jag föddes. Jag fick inte närvara vid din dödsbädd. Oh hur gärna jag hade velat hålla dig i handen i ditt sista livsögonblick. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.