anitamaki

Denna nyårsafton firas i  ensamhet här på förvaringsplatsen. Året som gått har varit tungt och fyllt av svåra förluster. Mamma, morbror, moster och andra bekanta har lämnat oss i stor sorg och saknad. Visst har det funnits stunder av glädje också. I början av juni kom Sånglärkan in i  mitt liv och det är jag evigt tacksam för. Trots att den gamla häxan härjar runt i  världen har jag haft besök av nära vänner, några av syskonen har jag träffat sedan begravningen. Ytterligare ett glädjeämne är att jag ska bli gammelfaster till sommaren. Vilken tur att det finns bra böcker att lysna på och skaparglädjen tar aldrig semester. Jag har precis lyssnat klart på Hon, han och döden av och med Sven Wolter, den kan varmt rekommenderas även om det kändes svårt att höra hans röst. Ett fint minne av denna fantastiska skådespelare är när jag tillsammans med andra föreningskamrater från Synskadades riksförbund i  Luleå skulle se en pjäs där han medverkade. Vi hade möjlighet att träffa skådespelarna innan föreställningen och Sven presenterade sig vid namn men han sa -Ni känner nog igen min hesa röst. Han förklarade att han hade lungcancer. När föreställningen var slut höll han upp dörren för mig och min personliga assistent. När Sven berättade om sin sjukdom skojade han

-Än håller gubben.

Med detta inlägg önskas mina läsare och alla andra ett gott nytt år.

Ännu en mellandag går mot sitt slut och jag har lyssnat på Patricia Tudor/Sanddal, hon pratade om åldrande i sitt vinterprogram.

I  dessa coronatider finns det faktiskt något att glädjas åt, jag ska bli gammelfaster till sommaren. Även Klas Elsberg och Lisa Nilsson var bra vintervärdar Kattis Ahlström och Ulf Jansson berörde mig inte alls.

Nyårsaftonen står för dörren och precis som för en vecka sedan är livet trots allt uppfyllt av en stigande förväntan inför framtiden och snart får vi förhoppningsvis vaccin mot corona, tänk då kan man börja umgås med släkt, vänner och bekanta igen. Det är inte utan att jag längtar efter mina syskon som blivit viktigare för mig sedan mamma försvann, mina syskon med familjer är föremål för min längtan.

Nu är det dags att lägga sig och tänka igenom denna mellandag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i  livet.

Dagen började med dusch och frukost och sedan såg jag den syntolkade versionen av programmet, Lars Lerins Sommarö. I  avsnit 5 träffade Dennis journalisten Fredrik Viking och i det sista avsnittet fick Jessica träffa rapparen Erik Lundin. Hela programmserien kan varmt rekommenderas.

Julen knackar på dörren och vill komma in men den får vänta tills imorgon. Tänk om alla människor som idag sitter i karantän kunde träffas och fira en gemensam jul. Denna högtid skulle vara fylld av glädje och gemenskap. Vi skulle äta gott och umgås och alla skulle ha med sig en liten pryl från livets billighets fasad. Jul och nyårsfirandet skulle äga rum i ett stort hus med många rum, naturligtvis ute på landet. På den stora gården skulle det finnas hundar, katter, hästar och andra djur som vi skulle pyssla om.

Härmed vill jag önska läsarna en riktigt god och fridfull jul.

Denna decembermåndag går mot sitt slut, det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen och paketen blir bara fler och fler. Trots dessa dystra tider måste jag försöka göra det bästa av situationen. Under den gångna helgen har min personliga assistent och jag bakat fina lussebullar och rullat julköttbullar. Jag har faktiskt lyckats se alla åtta delarna av teve-programmet Så mycket bättre. Bra artister men varför ska det finnas allkoholmed i inspelningen av programmet? Bara en stilla undran, är inte Så mycket bättre familjeunderhållning? Det innebär att det förmodligen finns barn som tittar. Reklamen borde också utgå den är oerhört störande, skäms teve4.

Så nu har proffstyckaren sagt vad hon anser om saker och ting.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i  livet.

Trots dessa dystra tider är luften fylld av en stigande förväntan inför de kommande helgerna. Restriktioner och rekommendationer är ord som ofta förekommer i  dagens språkbruk, ord jag knappast hade hört talas om tidigare men man får väl vänja sig.

Igår lyssnade jag på Radio Norrbottens rimsmedja och rimmarna var som vanligt mycket duktiga. Nu är det bara att vänta på tomten för det är klart att han finns. Han tittar in genom fönstret för att se om jag varit snäll och det har jag tydligen eftersom det ligger paket gömda någonstans här i lägenheten.

Nej jag vet naturligtvis att tomten inte existerar men det är en rolig tradition. Nu till en annan trevlig återkommande händelse. Min Sånglärka och jag ska äta sushi till lunch och sedan ska hon hålla konsert. Det här får räcka för idag.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i  livet.

En ny dag har tagit sin början med dusch och frukost. Det känns trots allt spännande med jul och nyår, nej nu går jag händelserna i  förväg. Idag är det Rimsmedja på radio Norrbotten och den ser jag fram emot. Likaså gör jag med lunchen som blir smörgåstårta. För övrigt har det inte hunnit hända så mycket. Jag har lyssnat på smittskyddsläkarens frågestund i p4 Norrbotten och jag måste säga att jag känner mig en aning orolig för covid-19, men vi får väl hoppas på det bästa för nära och kära och alla andra.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i  livet.

Julen närmar sig med stormsteg och denna högtid brukar vara fylld av glädje och gemenskap med nära och kära. Tyvärr blir det annorlunda på många sätt i år eftersom den gamla häxan som inte får nämnas vid namn fortfarande ställer till med elände. Här i staden har flera personer på ett äldreboende drabbats hårt och i söndags avled fem människor samma dag, grymt. Men det var inte detta jag skulle tala om. En av mina yngre bröder och jag firar julen ensamma på varsitt håll och det tycker jag är det värsta, tänk om vi åtminstone kunde vara tillsammans. Jag har visserligen personlig assistent men sedan när hon gått hem och stängt dörren efter sig kommer ensamheten och tankarna.

I början av pandemin hade jag ångest och var rädd men nu orkar jag inte. Det återstår att se vad som händer och sker.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Nu är det länge sedan jag skrev något och det har hänt en del. Drömmen om en annorlunda jul tycks gå i uppfyllelse  den gamla häxan, ni vet hon med den långa näsan och de fula händerna med de vassa naglarna härjar fortfarande runt i världen, Corona heter hon visst. Det här blir min första jul i  Luleå och det är första julen utan mamma. Man får försöka göra det bästa av situationen bara jag får god mat och fika och lyssna på radio Norrbottens rimsmedja så spelar det ingen roll. Årets första julklapp är redan öppnad. Det var Muminmuggar från Din förlängda arm. Idag är det åtta dagar tills chokladasken som jag fick av två Kiruna-tomtar får öppnas.

När jag äter choklad blir jag snäll och glad.

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.