anitamaki

kKvällen har övergått till natt, det är faktiskt så att en ny dag har tagit sin början. Sånglärkan har varit här igår, vi mediterade, promenerade och lyssnade på podd. Min födelsedag blev inte som jag hade tänkt mig men Songlärkan och jag får göra det bästa av situationen. Jag har lyssnat på ytterligare ett gripande och sorgligt sommarprogram med en författare och journalist vid namn Patrik Lundberg, hade aldrig hört talas om honom. Troligen spelade han in programmet sittande vid sin mammas dödsbädd. Författaren talade om fattigdom men han berättade också om den villkorslösa kärlek deras ensamstående mamma gav honom och hans lillasyster. Nu får det räcka för den här natten. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

I skrivandets stund är jag trött, har sovit dåligt föregående natt , sprungitt på toa ofta. Det vore underbart att slippa vara beroende av andra personer för att klara av vardagen. Tänk att bara få vara tillsammans med människor jag tycker om. Folk är väldigt bra på att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv och många har synpunkter på vad jag ska göra och vilka jag umgås med. Bara en stilla undran, varför måste människor som bär på olika funktionsnedsättningar alltid slåss för att överleva? Varför blir man ständigt ifrågasatt av Gud och alla människor? En positiv händelse har i alla fall inträffat idag. Tillsammans med min lilla sparv har jag tagit en härlig rullstolspromenad. När vi kom tillbaka lyssnade vi på dramatikern, författaren och riksspelmannens Svante Lindkvists sommarprogram. Han berättade med ironisk humor om sin svåra sjukdom och depresion men lyssnarna fick också höra talas om hur hoppet sakta återvände till honom efter allt han varit med om. Tack Svante vilken tur att du inte dog fyra gånger på väg till Umeå. Hoppas du fortsätter att roa oss länge än med din musik, dina texter och din ironiska humor. Det var allt från bloggskrivaren för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.

Ordningen är återställd, min lilla sparv är tillbaka från semestern och Sånglärkan får den fasta tjänsten. Ändå kan jag inte känna någon riktig glädje i livet, jag kan inte fira min födelsedag tillsammans med min goda fe som det var tänkt. Den elaka, gamla häxan Corona härjar fortfarande i världen. Det är ett hål av besvikelse inom mig. Tänk om jag aldrig mer får träffa min goda fe mer, hur ska jag då klara av tillvaron? Hennes vänskap betyder oerhört mycket för mig, hon lyfter upp mig ur mörkret och ger mig energi. I skrivandets stund längtar jag efter närhet, ömhet, trygghet och kärlek. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.