anitamaki

Det är påsklördag och jag sitter i husets mysigaste rum och njuter av att umgås med släkt och vänner. Jag kallar det för att odla släktrelationer. Det innebär att vi diskuterar en hel del, bland annat om musik och vi har inte samma åsikter alltid men det går bra ändå. Trots det vackra vårvädret har jag inte varit utanför dörren sedan jag kom i onsdags men det blir väl ändring på den saken. Där emot har jag köpt en skiva med thehardships, den är verkligen en fullträff som varmt kan rekommenderas. Slutar för denna gång. Ha det gott.

 

Kvällen håller långsamt på att övergå till natt men jag vill ändå dela med mig av mina tankar. Jag vill också gärna berätta om dagens händelser. Dagen började med en tur på motionscykeln och därefter blev det dusch, frukost och textredigering. Senare på dagen bar det av med färdtjänsten till SRF, Synskadades riksförbunds kansli för att vara med om en givande arbetsmarknadsträff, en representant från arbetsförmedlingen medverkade. Tänk om jag fick mer assistenttid. Idag fungerar vardagen någorlunda men ska jag göra något ut över det vanliga måste mina personliga assistenter och jag pusla med tiden så att den räcker till. Detta gäller när jag vill gå på teater, konserter eller liknande. Vid föreningsaktiviteter fungerar det oftast bra eftersom jag vid sådana tillfällen kan nyttja en ledsagare/assistent som föreningen bekostar genom att min medföljare får ledsagararvode. Hemmavid är det inte tal om utevistelse eller promenader. Ha det så gott kära läsare.

 

Den här

Den här dagen började med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch och frukost innan det var dags att gå och handla. När vi kom hem blev det textredigering och lunch. När min personliga assistent hade gått för dagen hann jag vila en stund innan hårfrissan kom på besök. Lycka är att vara påskfin i håret. Ha det gott.

 

Jag vill varmt rekommendera min senast lästa talbok, Helen Kellers värld av Bo Renberg. Helen Keller föddes år 1880 i Tuscambia i Alabama. Hon var dotter till Artur och Kate Keller. När Helen var 19 månader drabbades hon av en sjukdom som gjorde henne både döv och blind. Hennes svåra funktionsnedsättningar innebar ett stort utanförskap och isolering. Vid sju års ålder var det dags för den lilla flickan att börja skolan men eftersom ingen hade möjlighet att ta emot en dövblind elev anställdes privatläraren Ann Sullivan. Den 5 april år 1887 fick Helen klart för sig vad ordet vatten betydde. Från den stunden förstod hon språkets innebörd och en ny värld öppnade sig för henne. Helen Keller avled år 1968. Inläsare av talboken är Eva Verning. Trevlig läsning.

Kvällen håller långsamt på att övergå till natt. I skrivandets stund sitter jag här i lägenhetten och reflekterar över denna dag men framför allt över ett väl genomfört årsmöte med SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. Jag fortsätter att fungera som vice ordförande. Det finns trots allt en vilja att driva föreningen framåt och min förhoppning är att vi ska lyckas. Nog om föreningsarbetet för tillfället. Jag har ingen lust att sitta här i Luleå och bli en bitterfitta som tycker synd om mig själv. Det kan inte hjälpas att jag känner ett sting av avundsjuka när jag tänker på att en del har allt och andra får inget. Det vore underbart att få möjlighet att kunna vistas utomlands en längre tid. Slut för idag, tack för idag. Ha det gott.

 

Idag är humöret förhoppningsvis bättre än igår. Jag har till och med fått en hel del uträttat men vi tar det hela från början. Efter dusch och frukost bar det iväg till Din förlängda arm med färdtjänsten, båda chaufförerna betedde sig på ett mycket märkligt sätt. På Din förlängda arm fick den gamla kroppen välbehövlig träning och massage. Tänk om drömmen om att kunna vistas utomlands en längre tid skulle gå i uppfyllelse. Det där var några tankar om framtiden. Men för att återgå till dagens händelser, när jag ätit lunch ringde jag ett par föreningssamtal och fick faktiskt tag på en kvinna som lovade ställa upp som ombud vid SRF Norrbottens representantskap, SRF Norrbotten står för Synskadades riksförbund i Norrbotten. När jag ringt föreningssamtalen lyssnade jag på NSD:s taltidning. Inläsningen var mycket bra gjord men nyheterna berörde mig inte alls. Nu är det dags att lägga sig och läsa färdigt Helen Kellers värld. Ha det gott.

 

Denna marsmåndag började med ett telefonsamtal från en föreningskamrat, vi pratade valberedningsarbete. Det är tydligen valberedningens uppgift att få fram ombud till SRF norrbottens representantskap den 27 april. Jag måste sätta igång med det arbetet imorgon eftersom jag är alldeles för trött för att göra något mer idag föregående natt blev en läsnatt. Spisen har gått sönder så jag måste äta mikromat. Blodtrycket är alldeles för högt och jag tycker att livet känns orättvist. Du goda skaparinna varför får en del allt och andra får inget? Jag slutar gnälla för denna gång och önskar mina läsare allt gott. Hoppas jag är på bättre humör nästa gång jag hör av mig.

 

Torsdagen den 14 mars samlades sex medlemmar från SRF Luleå på Norrbottensteatern i Luleå för att se en syntolkad föreställning av Kaus i kulissen. Syntolkningen var skickligt gjord av Lotta, Pjäsen var förvirrad och rolig men klart sevärd. Det får räcka för idag eftersom jag egentligen är alldeles för trött för att skriva. Ha det gott

 

Den här dagen började klockan sex på morgonen med tidningsläsning, men det är ingen bra idé att lyssna på

tidningen på morgonen eftersom jag somnar. Dagen fortsatte med dusch och frukost. Därefter tog min personliga assistent och jag färdtjänsten till Din förlängda arm och där blev det hård träning och massage. Träningen började med att jag satt på en mekanisk häst, detta för balansens skull. Sedan fick armarna och axlarna en ordentlig dos styrketräning när jag drog i olika band med vikter. belöningen kom till slut när den gamla kroppen fick välbehövlig massage. En stund senare bar det av med ännu en färdtjänstbil till Konsum. Efter lunchen ringde jag några

föreningssamtal. Men nu är det bäst att jag slutar skriva för idag annars blir det bara fel. Ha det gott.

 

Denna dag började som de flesta andra dagar med en tur på motionscykeln. En halvtimme senare bar det iväg med färdtjänsten till  SRF Norrbottens kansli, Synskadades riksförbund i Norrbotten. Där medverkade jag vid dagens styrelsemöte med SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. Därefter blev det mat, vila och ett telefonsamtal till en föreningskamrat. Det var allt för idag. Ha det gott.

 

Denna alldeles vanliga marsmåndag började klockan sex på morgonen med tidningsläsning men tyvärr var det en dålig inläsning av NSD:s taltidning. Det gjorde att jag somnade ifrån en stor del av innehållet. Förstasidesnyheten handlade i alla fall om en brand någonstans i länet. När tidningsläsningen var avklarad fann jag det bäst att kliva upp ur den sköna sängvärmen eftersom jag skulle iväg på måndagsträff till Rödlundska gården i Luleå tillsammans med mina föreningskamrater från SRF Luleå, lokalförening av Synskadades riksförbund. Vid träffen avhandlades olika ämnen. Vi pratade mycket om flytten till föreningarnas hus. Vi hann också med att lyssna på boken, Kaffe med ron, av Carina Ingelman- Sundberg. Boken handlar om några åldringar som bor på servicehuset Diamanten men deras tillvaro är tråkig och de bestämmer sig för att begå ett brott eftersom de hoppas på att hamna i fängelse. Hur det går ska inte avslöjas. Inläsare är Helge Skog. Personligen tycker jag inte att han passar att läsa den typen av böcker det beror på att jag är van vid att höra honom läsa Per-Anders Fågelströms bokserie som handlar om Stockholm. Efter lunchen skrev jag ner en del av mina tankar i dagboken och sedan blev det att vila och lyssna på radio. Nu får det räcka för idag.

 

Denna marssöndag har gått i musikens tecken. Men den började som vanligt med en tur på motionscykeln och fortsatte med dusch, frukost och textredigering. Sedan var det melodifestival för hela slanten. Jag såg den svenska uttagningen till finalen, låten som vann går väl an men jag tror inte den har någon chans i Europa. Jag har lyssnat på the hard ships, ingen dålig skiva de släpper, kul att det går bra för grabbarna. Nu får det räcka för nu. Hejdådå som radioapan brukar säga.

 

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och min personliga assistent har gått för flera timmar sedan. Jag har lyssnat på NSD:s taltidningoch jag fann till min stora glädje att inläsningen var mycket bra gjord. Förstasidesnyheten i tidningen handlade om att fyra sjuksköterskor vid dialysmottagningen vid Gellivare sjukhus sagt upp sig eftersom det är svårt att få vikarier vid sjukdom. Landstinget i Norrbotten borde bli bättre på att ta hand om sin personal, skäms på er. I tidningen stod också att läsa om älgkalven Lill Johan som bosatt sig på en gård i Överkalix. Men det viktigaste av allt var Duo nöje lördag där stod följande rubrik Solsken för the hardchips. Reportaget handlade om popp, rock och blusebandet som kommer från Kiruna men har rötterna i Tornedalen. Bandet består av följande medlemmar, Anton Björkenvall, bröderna Emil och Daniel Kreivi samt av Johan Mäki. Under vingetten Linas lördag läste jag om en liten oskyldig knöl, artikeln var mycket bra skriven. Härmed slutar dagens blogginlägg. Ha det gott.

 

 Denna dag började klockan sex på morgonen med tidningsläsning. Inläsningen av dagens taltidningsversion av NSD var mycket bra gjord. Förstasidesnyheten handlade om den internationella kvinnodagen. Jag har också läst reportagtidningen Panorama den inleddes med ett reportage från den första deltävlingen av melodifestivalen. Lyssnarna fick följa med en reporter som besökte Karlskrona. Vi fick höra intervjuer med en del artister. Även tävlingsfrågorna handlade om melodifestivalen. Men nu till ett helt annat ämne. En föreningskamrat har fått en praktikplats på Synskadades riksförbund i Norrbotten och troligtvis leder den till ett arbete. Visst är det bra och roligt men en del har allt och andra får inget. Du goda skaparinna ibland känns livet fruktansvärt orättvist, kan det vara för att personen ifråga är en man? Till sist vill jag försöka rätta till ett fel från gårdagens inlägg. Ordet det handlar om stavas skiljsmäsa. Ha det gott

 

Tack goda skaparinna för denna lyckodag som började med tidningsläsning, tyvärr var inläsningen avNSD:s taltidning anskrämligt dåligt gjord. Men förstasidesnyheten handlade om att bostadsföretaget Luleå-Bo vill ta bort förturen på lägenheter för människor som är i skilsmässa och där det finns barn inblandade, det är bra eftersom det är bostadsbrist här i staden. Tack goda skaparinna för att jag äntligen fick svar från en av mina vänner som jag tänkt på. Tack för att jag fick tag på en av mina tidigare personliga assistenter. Nu ska jag lägga mig och läsa om Helen Kellers värld. Ha det gott.

 

Denna marsonsdag började som vanligt med en tur på motionscykeln och sedan blev det dusch och frukost innan det bar av med färdtjänsten till Stadsvikens vårdcentral i Luleå för att vara med om en mamografiundersökning. Färdtjänstresorna till och från Stadsvikens vårdcentral blev mycket trevliga. Jag kan inte nog lovprisa Sexans taxi i Luleå för deras goda bemötande när det gäller mig som färdtjänstkund. Jag är egentligen alldeles för trött för att skriva, bäst att sluta för denna gång. Ha det gott.

 

Dagen började som vanligt med en tur på motionscykeln och sedan blev det dusch och frukost innan det bar av med färdtjänsten till affären, chauffören var mycket trevlig. När handlingen var avklarad bestämde min personliga assistent och jag oss för att promenera till appoteket men det var förenat med vissa svårigheter eftersom rullstolen hela tiden fastnade i snön. Vi blev tvungna att ta färdtjänsten hem och även den chauffören var mycket trevlig. Efter lunchen var det en fröjd för öronen att lyssna på NSD:s taltidning, inläsningen var mycket bra gjord. Kvällen har ägnats åt tråkigt föreningsarbete. Jag har också pratat med pappas kusin som jag tycker så mycket om. Bäst att sluta för denna gång innan det blir allt för många fel. Ha det gott.

 

Denna marsmåndag började med dusch och frukost och sedan bar det av med färdtjänsten till Rödlundska gården i Luleå för att vara med om måndagsträffen tillsammans med mina föreningskamrater i SRF Luleå, lokalförening av synskadades riksförbund. Vid träffen berättade jag om gårdagens upplevelse av den syntolkade filmen men jag talade också om min besvikelse över att det bara var två medlemmar som såg filmenn. Det känns trist att arbeta inom organisationen när det är så få medlemmar som kommer till aktiviteterna som anordnas. Punktdisplayen har lagt av så det är väl bäst att jag gör likadant. Ha det gott.

 

 

 

Dagens inlägg ska bland annat handla om ett biobesök men först kan jag inte låta bli att tala om för världen att jag känner mig som ett barn på julafton eftersom jag dels kan både skicka och ta emot sms på min nya mobiltelefon och dels har jag äntligen lärt mig hur den omgjorda bloggsidan fungerar. Men nu till dagens trevligheter. Marssöndagen började som de flesta andra dagar med en tur på motionscykeln, men idag lyssnade jag faktiskt på Vasaloppet i radio samtidigt som jag tränade. Jag tycker det är roligare att lyssna på skidtävlingar över huvudtaget i radio än att se på teve. Eftersom radiokommentatorerna inte bara pratar om sporten utan också verkar ha roligt tillsammans. De pratar även med folk vid sidan av själva tävlingarna, exempelvis arrangörer av Vasaloppet. När jag hade lyssnat på sportradion en stund var det dags att göra sig i ordning för dagens stora begivenhet, nämligen biobesöket på Filmstaden i Luleå. Där såg jag en syntolkad föreställning av filmen Små citroner gula som bygger på en bok av Kaijsa Ingemarsson, boken och filmen har samma namn. Syntolkningen var skickligt genomförd men jag är besviken på handlingen i filmen, kanske beror det på att jag läst boken. Det var allt bloggskrivaren hade att berätta idag. Ha det gott.

Denna marslördag började klockan sex på morgonen med att jag lyssnade på NSD:s taltidning, idag var inläsningen ganska bra gjord. Dagen fortsatte med en tur på motionscykeln och sedan blev det dusch, frukost och textredigering och därefter lyssnade jag på taltidningen Insyn. Där fanns bland mycket annat intressant ett reportage om en blind och autistisk flicka som bara kan uttrycka sig med hjälp av musiken. Eftersom flickan inte själv kunde förmedla vad hon kände, tänkte och tyckte till omvärlden fick journalisten kommunicera med mamman men flickan gav ifrån sig förtjusta utrop under samtalets gång. Jag har också lyssnat en stund på P4-Extra. När jag ätit lunch lyssnade jag på NSD:s taltidning ytterligare en gång eftersom jag läste den slarvigt i morse. Tänk att leva i en så sluten värld som den blinda och autistiska flickan gör. Hon har absolut gehör. Det måste vara underbart för henne att kunna uttrycka sig med hjälp av musiken. Även hennes lärare medverkade i reportaget. Nu ska jag äta tunnbrödsrullar med lax och colslaosallad och sedan fortsätter jag att läsa om Helen Keller. Ha det gott.

 

Denna marsfredag började med en tur på motionscykeln och sedan blev det dusch, frukost och årets första semla som var mycket god men jag är egentligen ingen semmelälskande person. Däremot gillar jag bullar, kakor och annat godis. Men nu var det inte det jag hade tänkt tala om, utan berätta vad jag gjort eller rättare sagt inte gjort denna dag. En stor del av dagen har ägnats åt föreningsarbete som jag egentligen inte alls vill göra. Jag skulle vilja lämna den förening jag hamnat i och göra något annat bara för min egen skull till exempel sjunga i kör. Men jag måste ha assistent med mig så snart jag ska göra något utanför hemmets väggar och den assistenttid jag efter flera års tjat fått mig tilldelad räcker inte till för allt jag vill. Nu är det dags att läsa NSD:s taltidning Reportagetidningen Insyn ligger ute i brevlådan eftersom posten komm precis när min personliga assistent hade hunnit gå och jag har ingen möjlighet att ta in reportagetidningen Insyn just nu. Ha det gott.