anitamaki

Ännu en dag är snart förbi och jag har fortfarande inte varit utanför dörren. Däremot har jag lyssnat på en intressant podd med Navidd Modiri den handlade om aktiv dödshjälp, Barbro Westerholm med flera medverkade. För egen del har jag min ståndpunkt klar.Jag anser att om en person lider av en obotlig sjukdom och själv inte vill leva ska han/hon få dödshjälp. Mörkret inom mig har visserligen lättat sedan jag fått mer assistenttid men ibland dyker en hemsk tanke upp, en tanke jag inte vågar sätta ord på. I nästa stund tänker jag att det nog är bäst att fortsätta leva i alla fall. Håll med om att det är en märklig värld vi lever i, vi små, små varelser som kallar oss människor och tror oss veta bäst och kunna mest. Detta var allt för idag. Jag vill de tunga tankarna till trots önska mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.

Den här dagen började med strul. den vikarierande assistenten kom för sent men hon meddelade sig, så det var ingen fara. Problemet var bara att batteriet i min telefon var slut men nu har allt ordnat sig. Jag har ringt kära kusinen som fyller år. I skrivandets stund är jag fortfarande uppfylld av det tråkiga beskedet från igår, Björn Natthiko-Lindeblad tog som bekant sitt liv. Kanske är det egoistiskt att tänka att det var tråkigt, för honom var det säkert en lättnad. Tankarna går alltjämt till de anhöriga. Alla vi som sörjer Björn får tänka att nu är det fest, dans och glädje hos den goda skaparinnan. Härmed vill jag önska mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.

Den 17 januari vandrade glädjen och sorgen hand i hand. På det privata planet hände följande, jag fick oväntat herrbesök. Det var en föredetta taxichaufför som numera arbetar med att byta sim-kort till trygghetslarm. Tack Peter för att du förgyllde min dag hoppas vi ses flera gånger. I morse nåddes jag och många andra av budet att Björn Natthiko Lindeblad lämnat oss efter en lång sjukdomstid i stor sorg och saknad. Jag hade aldrig träffat honom ändå kom han att stå mig nära tack vare sin fantastiska livsberättelse som han ofta och gärna delade med sig av. Björn har lärt mig att vara lite mer ödmjuk inför livet. Man ska se till att vara omgiven av goda människor som man mår bra av men det är viktigt att inte glömma bort sig själv. Mina varmaste tankar går i denna svåra stund till Björns anhöriga, hustrun Elisabeth samt till hans bröder med flera. Tack och farväl Björn. Vila i frid. Med dessa tankar och ord vill jag önska mina läsare och alla andra människor det bästa i Livet. Ha en god tid.

Nätter och dagar, dagar och nätter tiden flyter ihop. Jag stiger upp på morgonen, duschar, äter frukost och borstar tänderna. Lyssnar kanske på någon podd. Skriver en stund innan det är lunchdags, Lägger mig och vilar en timme med benen i högläge, tränar och lyssnar på ljudbok. Assistenterna löser av varandra och snart är det läggdags igen, sover en stund innan nattpatrullen kommer. Pratar i telefonen. Så ser tillvaron ut just nu jag har inga förväntningar på livet. Två år har gått sedan mamma Hilda lämnade oss i stor sorg och saknad. Bara en stilla undran, Vad skulle hon ha tyckt om denna märkliga värld vi lever i.? Vad skulle mamma ha sagt om hon visste att jag fått mer assistenttid, hon hade förhoppningsvis blivit glad. Med denna livsbetraktelse vill jag önska mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.

Jag börjar bli trött på det här, har inte varit utanför lägenhetsdörren sedan den 21 december då jag besökte tandläkaren. Idag är det 24 grader kallt, så det blir ingen utevistelse. I skrivandets stund är jag fortfarande uppfylld av två telefonsamtal som jag fick från en man med mycket god kunskap om min hemby Kaunisvaara. Dagen jag aldrig trodde skulle komma har för länge sedan kommit och gått, dagen när föräldrarna inte längre finns i livet och det gör att jag inte kan vara där på samma sätt som tidigare. Naturligtvis saknar jag den gemenskapen som fans i Kaunisvaara på mina föräldrars tid. Men sedan de där historielektionerna känns det som om jag fått en annan sorts samhörighet med byn och det är jag stolt, glad och tacksam över. Jag vill med denna hyllning till byn önska mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev men tiden bara flyger iväg. Jag känner mig trygg och avslappnad. Nu var det inte detta dagens inlägg skulle handla om. Den här veckan har två mycket trevliga herrar förgyllt mina dagar, dels datapedagogen från syncentralen i Norrbotten, han hjälpte mig att uppgradera min skärmläsare, Jaws. Och dels Lennart Lantto en man med mycket stor kunskap om Kaunisvaaras historia, jag fick två fina lektioner i ämnet, varmt tack Lennart. Nu är det lunchdags. Jag önskar mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.

Jag sitter här på förvaringsplatsen och grubblar över meningen med livet, i natt fick jag bara göra ett toabesök, en del av personalen i nattpatrullen borde inte få arbeta inom vården. Sådär nu var det färdigklagat för idag, nej en sak till, i den stunden när jag bara fick gå på toa en gång kändes det som om jag hade förlorat en del av mitt människovärde men det ordnade sig i morse när min ordinarie assistent kom tillbaka. Men det var inte nog med att det bara blev ett toabesök, täcket i sängen var blött och nattpersonalen hittade bara ett tunt täcke så jag fick försöka sova med det tunna täcket och en filt, gissa om jag frös? Nej, nu får det vara slut på klagovisan för denna gång. Det positiva som hänt hittills idag är att jag tillsammans med min lilla sparv har sett det fina naturprogrammet Resan längs älven Vindelälven. Med detta inlägg har jag lättat mitt hjärta för idag. Jag önskar mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid.

Paketen är öppnade, all den goda maten är uppäten. Kakor och bullar finns fortfarande kvar. Förväntningarna har dalat, vad finns nu att se fram emot? Söndagen den 2 januari fick jag ett tråkigt besked. Vännen och föreningskamraten Astrid Hammarberg har lämnat oss i stor sorg och saknad. Mina varmaste tankar går i denna svåra stund till maken Sölve med barn och barnbarn. Farväl Astrid och tack för den värme och glädje du alltid spred omkring dig. Vila i frid. För Astrids anhöriga börjar en svår och lång vandring på sorgens väg men någon gång ska de se ljuset i tunneln. För oss andra går livet vidare. Alla har vi vårt bagage att bära. Nu är det dags att återgå till dagens skrivarbete. Jag önskar mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.

I nyårsnatten satt jag ensam och lyssnade på Christofer Murray när han som vanligt talade stämningsfullt till svenska folket och önskade alla ett gott nytt år, detta gjorde han tyvärr för sista gången. Nu ligger ett blankt blad i livets bok framför oss och det känns spännande att inte ha den blekaste aning om hur framtiden ser ut. Vilka människor finns kvar i min omgivning när den sista dagen av innevarande år kommer? Kommer jag att lära känna nya människor under kommande år? Frågorna är många men var finns svaren? Frågorna om livet är också många och på dem finns inte heller några svar. Var kommer jag ifrån? Vem är jag? Och vart är jag på väg? Ingen vet. Det enda jag med säkerhet vet är att det kommer en dag när jag inte längre får vara med men dit är det förhoppningsvis långt ännu. Det är mycket jag vill hinna med. Jag vill skriva den där boken och slå världen med häpnad. Jag vill ha den där skrivarstugan på Gotland och jag vill ha en större lägenhet i Luleå med omnejd. Nu är jag trött och hjärnan behöver vila så jag vill önska mina läsare och alla andra det bästa i livet. Ha en god tid.