anitamaki

Temamötet med SRF, synskadades riksförbund i Norrboten är över för i år. Vi höll till på Quality hotell i Luleå. Mötet började lördagen den 28 november med att Staffan syk från hjälpmedelsföretaget polarprint i Luleå informerade om sin verksamhet. Polarprint säljer datahjälpmedel och daisyspelare för synskadade. Vi fick också en visning av olika hjälpmedel. Jag tittade på en liten och enkel daisyspelare. När Staffan hade informerat klart var det optimistkonsult Ingalill Enbom som tog vid. Hennes uppgift var att försöka få oss att tänka positivt. Efter lunchen talade Bertil Sköld från synskadades riksförbund om FN-konvensionen. Där efter blev vi informerade om folkhälsorådet. Även landstingsrådet Britt Vesterlund medverkade. Anita Granstöm talade om en kommande massörsutbildning. Dagen avslutades med en trevlig festmåltid och underhpållning. Söndag förmiddag ägnades åt medlemsrekrytering. På eftermiddagen talade Landstingsrådet Kent Ögren om bildandet av en storregion.

Mina egna reflektioner över årets temamöte var följande. Jag träffade mamman till en mycket svårt sjuk pojke. Berättelsen om den svårt sjuke pojken berörde mig starkt. Mamman verkade jätteglad och trevlig. Ordföranden i SRF Norrbotten har bestämt sig för att avgå vid repskapet vilket jag tycker är mycket tråkigt. därför ska jag lämna organisationen.

Det var allt för i kväll. ha det så bra.

Dagens inlägg blir en bokrecension men jag vill börja med att framföra ett varmt tack till Marianne som gav mig boken.

BARA VANLIGT VATTENav Kajsa Ingemarsson.
Författaren Stella Friberg är framgångsrik och har mycket pengar. Hon lever ett lyxliv och rör sig i finare kretsar. Stella har gjort succé med sina nio böcker om Franciska Falke. När hon nu håller på att skriva den tionde och sista boken i serien får hon en läcka i badrummet och det förändrar hennes inställning till livet i grunden. I boken skildrar Kajsa Ingemarsson på ett mycket trovärdigt sätt en författares vedermödor och glädjeämnen i vardagen. Boken tar också upp fördelarna och nackdelarna med kändisskapet.

Läs den gärna och lyssna till den som ljudbok. Inläsare är Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander. Bokens titel är Bara vanligt vatten.

Lycka till med läsningen.

Jag har ingenting att skriva om men skriver ändå. Hade tänkt berätta om pjäsen som jag var och såg tillsammans med min personliga assistent och några föreningskamrater från SRF, synskadades riksförbunds lokalavdelning i Luleå. Vi såg måsen av Anton Scetjov. Jag ber om ursäkt för stavningen av författarens efternamn. Tyvärr var det svårt att få grepp om handlingen i pjäsen. Där emot kan jag berätta att vi fick träffa skådespelarna vilket jag uppskattade. Vi fick en utförlig beskrivning av skådespelarnas kläder och uteende. I rollerna förekom bland andra Mikael Odhag och Frej Lindqvist.

Kvällen är sen som vanligt. Bäst att sluta skriva innan det blir allt för många stavfel.

God natt och sov gott.

Eftersom jag brinner för att arbeta med frågor som rör synskadade med ytterligare funktionsnedsättningar vill jag gärna berätta om en mycket intressant utbildningsdag.

Torsdagen den 12 november började som vanligt i Luleå men den slutade på ett hotell i Stockholm. Lugn jag ska berätta. Klockan 13 kom handikappbussen och hämtade mig. Tillsammans med min ledsagare bar det av till Kallax flygplats utanför Luleå. En timme senare var vi framme på Arlanda där väntade en taxi som tog oss till hotellet. När vi fått rummet och gjort oss någorlunda hemmastadda där, sammanstrålade vi med en god vän och hans personliga assistent. Sedan vi hälsat hjärtligt på varandra var det dags att besöka en japansk restaurang för att äta middag och umgås och ungås en stund innan vi nöjda och glada återvände till det lyxiga hotellrummet med telefon på toaletten. Sängarna var härliga med sköna och svala lakan, därför blev sömnen god.

Morgonen därpå började med dusch och en härlig frukost. En timme senare blev vi hämtade av varsin taxibil. Färden gick till SRF, synskadades riksförbund i Enskede. Där fick vi vara med om en mycket intressant utbildningsdag som handlade om synskadade med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Dagen började med att en person i kursledningen kort berättade om vad det innebar att vara synskadad med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Där efter tog en proffessor från Stockholms universitet vid. Hon talade om situationen för synskadade barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Efter lunchen fortsatte hon att tala om hur anhöriga till barn med den här typen av funktionsnedsättningar kunde reagera. Tre kursdeltagare lät oss ta del av deras erfarenheter av att leva som synskadad med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Dagen avslutades med passet hur går vi vidare. Det roligaste med hela besöket var i alla fall att få träffa en kompis från tiden i unga synskadade.

Kvällen är sen som vanligt. God natt och sov gott.

Resan tillbaka till den vita massajen av Corrine Hofmann är den tredje delen i serien som handlar om Corrines liv.

14 år efter det att Corrine tillsammans med sin dotter lämnat Kenya återvänder hon dit för att besöka sin afrikanska familj. Hon är mycket tveksam innan hon gör resan. Frågorna surrar i hennes huvud. Vad finns kvar av det jag en gång lämnade? Kommer min afrikanska familj att känna igen mig? Hur kommer min före detta man att reagera, blir han arg eller blir han glad? Vad ska min dotter säga? Dottern tycker absolut att Corrine ska åka Det avgör saken. Corrine reser tillsammans med sin förläggare och en fotograf. Corrines afrikanska familj är förväntansfulla och glada. Ingen tror riktigt på att hon ska komma tillbaka. Men när hon till slut är i byn får hon ett hjärtligt mottagande Till och med hennes före detta man är stolt och glad över att Corrine är tillbaka. Mannen betraktar henne fortfarande som sin fru trots att de är skilda och mannen är gift med två olika fruar från sin egen stam. Alla frågar efter dottern. Corrine talar om för dem att dottern kanske kommer på besök till Kenya när hon gått ut skolan. Detta accepteras av familjen. Där emot har mannen svårt att förstå varför det ska göras film av boken, Den vita massajen som han tillsammans med den övriga familjen fått ta del av. När Corrine förklarar för honom att skådespelarna i filmen inte har något med verkligheten att göra lugnar sig mannen. Efter några dagar fyllda av fest, glädje, filmande och fotograferande återvänder en nöjd Corrine Hofmann till Schweiz Idag lever Corrine ensam med sin dotter vid Luganosjön.

Boken kan varmt rekommenderas. Inläsare är Marianne Ekenbjörn.

Mycket nöje.

Musikkafèet på Kulturens hus i Luleå blev en upplevelse som jag sent ska glömma. Klockan sex på fredagskvällen blev jag hämtad av morbror med fru. På Kulturens hus lyssnade jag till sorlet av röster och olika ljud. Efter en stunds väntan blev vi äntligen insläppta till Lilla salen. Där njöt vi i fulla drag av musik och historier med anknytning till Tornedalen. Konserten började med ett mycket vackert och stämningsfullt framträdande av folkmusikgruppen Jord. Några låtar senare var det dags för Willyclayband att ta vid. Där efter hade turen kommit till operasångerskan Karina Henriksson. När hon sjungit färdigt var det Marcus Fagerwalls tur att visa vad han gick för. Marcus framförde bland annat låten the miner, skriven av medlemmarna i Willyclayband och skickligt översatt av Hasse Alatalo, från engelska till meänkieli. Den trevliga kvällen avslutades med att Rairaiband entrade scenen. Rairaiband underhöll med sång och roliga historier. För utom sången, musiken och historierna bidrog comfransieren Svante Lindkvist med ett härligt mellansnack.

En mycket nöjd konsertbesökare vill på detta sätt framföra sitt varma tack till alla medverkande, särskilt till lillebror Örjan som spelar i Willyclayband och till folkmusikgruppen Jord. Sussi, Janne, Erling och gun. Även producenten Hasse Alatalo ska ha ett varmt tack.

Min senast lästa bok heter Lyckans hjul. Den är skriven av Kajsa Ingemarsson. Boken kan varmt rekommenderas. Handlingen är följande.

Kvinnan kränger av sig ryggsäcken och ställer den vid sidan av ingången till hyddan. På golvet mittemot henne sitter en man med korslagda ben. Kvinnan noterar att mannen har den största näsa hon någonsin sett. Hon får rådet att skaffa sig ett hem. Mirjam Larsson har arbetat halvtid i Bibbis presentbod. Men sedan vänninnan Bibbi flyttat från Sävesta till Hudiksvall är Mirjam hemmafru på heltid. Ellinor Hauge är affärsjurist men barnledig med sonen albin. Ellinors man Ville arbetar på Forsvik och kan under inga omständigheter ta ledigt för att Ellinor ska kunna komma ut och arbeta. Nina Heinonen arbetar som frisör och är ensamstående mamma till 16-årige sonen Matias. Ninas högsta önskan är att få bli konstnär men hon vågar inte ta steget. En dag flyttar den nya grannen, Jeanette Falk in i det toma huset men vem är hon egentligen? När Mirjam blir varse alla besökare som kommer och går hos Jeanette fattar hon misstankar och kallar till möte. Ellinor, Nina och Mirjam bestämer sig för att träffas hemma hos Nina. Det visar sig att den nya grannen spår i tarotkort. De tre kvinnorna besöker själva spåtanten. Vad som sedan händer får du veta om du lyssnar och njuter av denna underbara författaruppläsning. Inläsare är Kajsa Ingemarsson.

Trevlig vinterläsning.