anitamaki

Ännu en dag är genomlevd. Det är tyst och stilla här på förvaringsplatsen. Den ena dagen är den andra lik men nu börjar jag kunna se ett ljus i tunneln. Får min första spruta på torsdag, då kanske jag vågar följa med till affären. Jag längtar efter lugn och ro inombords. Jag vill ha tillbaka glädjen, hoppet och framtidstron.

Jag sträcker ut min hand om du vill ta den finns jag här för dig.

Det blev ett blogginlägg trots allt.

Jag önskar mina läsare och alla andra det bästa i livet.