anitamaki

Det är tyst och stilla i lägenheten och jag känner mig en aning nedstämd. Det känns som om alla människor som betyder något för mig försvinner ur mitt liv förr eller senare. Det var lite om min sinnesstämning nu till dagens händelser. Dagen började med dusch och frukost och sedan bar det iväg med färdtjänst till SRF:s kansli i Luleå för att vara med om ett väl genomfört styrelsemöte med Synskadades riksförbund i Norrbotten. På styrelsemötet fick jag äntligen tillfälle att berätta om en av orsakerna till att jag ibland inte känner mig hemma inom organisationen. Jag tycker inte om att ringa runt till folk och fråga varför människor lämnat föreningen. Det kan finnas tusen skäl till detta beslut som personen inte vill berätta för en okänd människa och det måste respekteras. Detta gäller naturligtvis inte bara inom handikapprörelsen utan i hela samhället. Alla människor ska respekteras för sina åsikter oavsett om man bär på en eller flera funktionsnedsättningar eller har annan sexeuell läggning eller annan religion. Det är också ytterst viktigt att människor lyssnar på varandra, tänk vad mycket vi kan lära oss om vi bara lyssnar och försöker förstå varandra. Detta var några tankar så här på lördagskvällen. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.