anitamaki

Detta var morgonen när telefonen ringde och jag blev utkastad i otryggheten. Den ordinarie personliga asistenten blev sjuk och jag fick en människa som jag aldrig träffat, hon kommer imorgon också. Det innebär att främmande händer tar i min kropp, händer som jag inte själv har valt. De främmande händerna gräver i mina skåp och rotar runt bland mina kläder. Dessutom frågar den obekanta kvinnan om allt och jag orkar inte förklara Det skulle vara skönt om personliga assistenter hade förmågan att tänka lite själva. I skrivandets stund känner jag mig som en grå och obetydlig liten varelse som katten släpat in och som vem som helst kan trampa på.

Slut för idag, tack för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.