anitamaki

Att leva är att längta.
Att längta gör så ont.

Hur mycket längtan finns det i världen?

Ännu en dag är snart genomlevd. Söndagar är ofta platta, tomma och innehållslösa, den här dagen har inte varit något undantag. Det har faktiskt inte hänt något som är värt att berätta om, jo förresten jag är glad över att själv kunna navigera runt på Sveriges radios olika hemsidor. Jag hittde själv till radiopsykologen och till ring så spelar vi, bra va? annars känner jag mig tom på energi, ojdå jag lyckades till och med stava rätt på det krångliga ordet, energi. Det verkar inte bättre än att jag får ge upp drömmen om att sjunga i kör, åtminstone i Joyvoice Luleå. Bara en stilla undran, varför blir detta liv aldrig som man tänkt sig? Varför försvinner många av mina människor ut ur mitt liv utan att lämna någon förklaring efter sig? Att människor dör eller flyttar det har jag förståelse för. Men jag kan aldrig förstå varför jag inte får någon förklaring till hur det kommer sig att folk som jag räknade till mina vänner bara slutade umgås med mig. Vad har jag gjort eller sagt? Jag går här och undrar och det lär jag få göra resten av mitt liv.

Slut för idag, tack för idag.
Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.