anitamaki

Ännu en söndag är på väg att rinna bort genom tiden, jag sitter här på förvaringsplatsen och funderar över hur det ska gå i valet till kommunfullmäktige, regionfullmäktige samt till riksdagen. Den 11 september ska svenska folket utföra sina medborgerliga plikter genom att gå och rösta på det parti man sympatiserar med, att sympatisera med ett parti innebär inte att jag håller med om allt partiet säger. De tre viktigaste valfrågorna är enligt mig vården, skolan samt äldre och handikappomsorgen. Många gånger likställs den personliga assistansen med arbetet på ett äldreboende vilket enligt min mening inte alls är samma sak. På eldreboende gör personalen ofta saker utan att fråga eller kommunicera med den hjälpbehövande vilket naturligtvis inte är acceptabelt men inom den personliga assistansen borde detta inte få förekomma, tyvärr händer det alldeles för ofta. Min uppmaning till politikerna är följande, stoppa privatiseringen av den personliga assistansen och låt den gå över i kommunal regi och låt alla synskadade som så önskar få ledsagning enligt LSS. Ska specialskolor finnas? Jag känner kluven inför denna fråga. Ja specialskolor måste finnas så länge kommunerna inte klarar av att undervisa synskadade barn med ytterligare funktionsnedsättningar och även om kommunerna anser sig kunna ta hand om dessa barn måste integreringen fungera också utanför skolans värld och det gör den oftast inte fullt ut. Jag har i skrivandets stund inga färdiga, konkreta förslag på hur specialskolorna ska bedrivas. Det enda jag vet är att de inte får fungera i den form de gjorde 1965 . Det var inte roligt att behöva lämna familj, släkt och vänner för första gången vid sex års ålder. Jag uppmanar alla politiker, att sträva efter en skola för alla. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det är en lugn och stilla augustimåndag här på förvaringsplatsen. Jag glider omkring i tillvaron och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till livet. Proffstyckarna och förstå sig påarna vill gärna tala om på vilket sätt jag ska leva. Många människor som jag känt hela mitt liv är idag borta där i bland mina egna föräldrar, mamma Hilda och pappa Evald. han dog den 18 maj 2005 mamma Hilda gjorde detsamma den 11 januari 2020 och däremellan har jag förlorat många nära och kära, bland andra min innerligt innerligt älskade faster och nu senast en ingift moster. Aldrigheten efter de bortgångna är svår att acceptera och saknaden tung att bära. Men sorgen efter mina nära och kära känns lättare att hantera om man gör som jag, tänker att alla som gått före dit vi alla ska gå kommer till den goda skaparinnan och där är det fest och glädje. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det är en stilla augustikväll här på förvaringsplatsen och denna minst sagt annorlunda födelsedag lider mot sitt slut. Efter flera månader av ångest och oro inför resan till Edsbro kan jag konstatera att det praktiska trotts allt fungerade någorlunda. Det var jobbigt med trappsteg och trösklar här och var, samt att ta sig i och ur den höga bilen. Men det var trevligt med utflykten till Grislehamn och att besöka lillebror som bjöd på god mat och berättade anekdoter ur sitt liv som musiker., naturligtvis var det också trevligt att träffa svägerskan och brorsans flickvän, hunden Mini. Det blev ett kort besök hos svågerns bror med fru. Men det värsta av allt var att svågern och jag drabbades av covid-19, jag fick tack och lov en lindrigare form av denna fruktansvärda sjukdom. Men på grund av densamma har jag tyvärr inte kunnat ta emot födelsedagsgäster, men tårta har jag ätit så det står ut ur öronen. Nu är det bara att vänta och se fram emot nästa gång jag fyller år. Härmed tillönskas mina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans. Glömde berätta att jag fick påhälsning av en lillebror med fru.