anitamaki

Ännu en marsmåndag är snart till ända. Den började klockan sju på morgonen med en dusch och en stund senare blev det frukost innan det bar iväg med färdtjänsten till SRF, Synskadades riksförbunds kansli i Norrbotten, närmare bestämt i Luleå. Där blev min personliga assistent och jag bjudna på tårta och där efter började personalmötet. Personalansvarig från riksförbundet medverkade. På mötet diskuterades arbetsmiljöfrågor. Efter sammanträdet har dagen förflutit lugnt och stilla. Dagens inlägg avslutas med varma tankar till en vän. Följande ord ville bli nedskrivna. Låt sorgen få ta sin tid och låt den långsamt få värka ut. Den skaver och gör ont innan den finner ro och lägger sig tillrätta någonstans på botten av din själ. Snart infinner sig lättnaden och friheten som du är värd att njuta av. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och jag har lyssnat på Finnmix som de flesta Tornedalningar gör på fredagarna, ibland spelas det bra musik och ibland mindre bra. Jag känner mig riktigt nöjd med gårdagens årsmöte, det förlöpte över förväntan bra framtiden får visa vad som händer och sker i föreningen. Förövrigt har det inte hänt något särskilt. Dagens inlägg avslutas med några tankar från hjärtat. Jag glider omkring i tillvaron och längtar efter dig. Du är någon jag bryr mig om, någon jag tycker mycket om. Tack för att du finns. Ha en god tid. Vi ses och hörs någon gång någonstans.

Jag gör ett nytt försök. I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten. Min personliga assistent arbetar eftermiddag och en bit in på kvällen eftersom jag ska på årsmöte med SRF Luleå, lokalförening av synskadades riksförbund. Det är ett årsmöte som jag känner mig aningen orolig inför. Annars mår jag väl i kropp och själ, har motionscyklat, ätit frukost och duschat, har även kollat mailen vilket jag blivit slarvig med på sista tiden beroende på att det snurrar så mycket annat i min skalle. Livet kommer att bjuda på en hel del trevligheter en tid framöver. konserter, sparesa och SRFKONGRESS.Bäst att ta en paus i skrivandet, har suttit framför min kompis datorn en bra stund. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tänk att jag fick ett friare liv som jag drömde om. Kaféfrukosten var god den bestod av en kycklingmacka samt kaffe och en beskvi. Hur proverna blev har jag inte den blekaste aning om. Livet är fyllt av glädje, hopp och förväntan inför framtiden men också av längtan efter att få älska någon kravlöst och efter att själv få bli älskad av någon för den jag är. Eftersom jag var uppe med tuppen i morse är jag trött och funderar starkt på att gå och lägga mig. Det var allt bloggskrivaren hade på hjärtat idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten. Idag har jag varit och ätit på restaurang Waldorf I luleå tillsammans med mina personliga assistenter och en vän. Det var trevligt att äta god mat och prata bort en stund. När jag kom hem läste jag tidningen och lyssnade på radio. Nyhetssändningarna domineras av folkomröstningen i Ryssland. Jag är inte tillräckligt insatt i frågan för att kunna kommentera saken. Jag känner mig lite orolig inför det kommande årsmötet med SRF Luleå, lokalförening av synskadades riksförbund. Imorgon är det dags för den årligen återkommande provtagningen och sedan blir det kaféfrukost det återstår att se vad den innehåller. Det är spännande att gå på kafé, jag gillar att höra sorlande röster. En del röster låter glada, varma och vänliga, andra låter sura och arga. Det roar mig att fundera över vad eller vem som döljer sig bakom rösten. Nu har jag lättat mitt hjärta för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någonstans någon gång.

Jag sitter här i lägenheten och låter tankarna flyga all världens väg. Det har ännu inte gått en vecka sedan mordet på Nils Horner och jag kan fortfarande inte låta bli att tänka på händelsen som skakade om mig ordentligt. I gårdagens P 4 extra intervjuades Theres Cristiansson, utrikesreporter på Expressen. Hon fick frågan hur mordet på Nils Horner hade påverkat henne. Theres svarade att det självklart hadeberört henne starkt men att hon för sin del aldrig tänkte sluta rapportera. Det var en vanlig tisdagsmorgon. Du stod på en öppen gata i Kabul. Din uppgift var att förmedla till Sverige vad folket i Afghanistan ansåg om det kommande presidentvalet i början av april. Plötsligt hände det som inte kunde hända, inte fick ske. Någon kom bakifrån och skjöt dig i huvudet och din röst som gav oss hopp om en bättre värld tystnade för alltid. Tack och farväl Nils Horner. Vila i frid.

I skrivandets stund är det tyst och stilla i lägenheten och jag låter tankarna fladdra för vinden. Synd att jag inte hann svara när en god vän ringde. Jag får försöka få kontakt med honom imorgon. Jag längtar efter honom han är någon jag bryr mig om. I morse satte jag på radion klockan sex och klev ur sängen innan min personliga assistent kom, så det finns hopp om livet. Äntligen har det blivit av att skicka in ett bidrag till en novelltävling, spännande att ske vad som händer och sker. Troligen kommer påsken att firas i Kaunisvaara. Jag blev avbruten i skrivandet det var storebror som ringde. Det får räcka för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Det är farligt att låta världen veta vad som händer och sker i krigsdrabbade länder. Den välkända radiojournalisten Nils Horner blev skjuten till döds igår morse när han stod på en öppen gata i Kabul. Du goda skaparinna hur kan du tillåta att något sådant sker. Nils Horner var i Kabul och intervjuade människor inför presidentvalet i början av april. Vem ska nu bevaka händelseutvecklingen i Affganistan? Jag har ringt ett trevligt telefonsamtal till en mycket god vän. Tankarna fladdrar hit och dit. Jag hade inga personliga relationer till Nils Horner men många är vi radiolyssnare som stannade upp i tillvaron och hörde på vad han hade att förmedla värden. Nils Horner var enligt kollegor på Sveriges radio mycket medveten om säkerhetsriskerna men det är omöjligt att skydda sig när man står på öppen gata och någon kommer bakifrån och skjuter i huvudet, fruktansvärt var det i alla fall. Nils Horner sörjes närmast av mor och syster. Så nu har jag lättat mitt hjärta för den goda skaparinnan, nu är det läsdags. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här i denna tysta och stilla lägenhet och tankarna får vandra som de själva vill. De stannar hos min mamma som åker hem från sjukhuset imorgon, hoppas allt går väl. Idag har min personliga assistent och jag ondgjort oss över att somliga människor har hund. Jag har skrivit klart skrivuppgiften till kommande kurstillfälle, tänk att det redan är sista gången med Skrivkraft, oj vad jag kommer att sakna lärarna och alla härliga kurskamrater. Det är inget jag behöver tänka på nu. Det finns mycket annat att se fram emot. Till exempel att gå och lyssna på Mikael Whie som kommer till Kulturens hus i Luleå och senare i vår är det dags att lyssna på Cyndy Peters, även hon kommer till Kulturens hus och sparesan till Polen inte att förglömma. Det ska bli roligt att vara några dagar i Skåne och träffa syskonbarn och barnbarn. Dagens inlägg avslutas med en dikt. Här kan du inte leva här kan du inte bo. Där finns ingen plats för dig. Du hör inte hemma någonstans. Du är en främmande fågel. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Ännu en dag är snart genomlevd. Den började med en tur på motionscykeln och sedan blev det dusch och frukost, där efter var det dags för lite föreningsarbete och träning med gummibandet, Sedan var det tid att äta lunch. När min personliga assistent hade gått för dagen trodde jag att jag skulle få läsa olika tidningar i lugn och ro, men det blev inte så. När jag läser, lyssnar på radio eller ser på teve vill jag gärna hålla en stålkam i handen. Idag var denna stålkam borta och jag kunde inte hitta den någonstans, jag letade och letade. Till slut kom jag på att kammen kanske låg i mina byxor som jag hade använt föregående dag. Jodå mycket riktigt när jag öppnade tvättkorgen fann jag till min stora lycka att kammen låg i en byxficka. Det blev inte av att börja med skrivuppgiften idag, förhoppningsvis imorgon. Att inte kunna läsa nyutkomna böcker samtidigt som alla andra, det kallar jag diskriminering. Skäms Stadsbiblioteket i Luleå. Alla andra önskar jag en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här utan en tråd på kroppen, har tagit en skön dusch innan det är läsdags. Livet kan inte stanna av för att mamma ligger på sjukhus. Nu är hon i alla fall på bättringsvägen och får förhoppningsvis snart komma hem. Idag har jag hämtat biljetter till en konsert med Cindy Peters, på Kulturens hus i Luleå. Dessförinnan ska min personliga assistent och jag gå till Kulturens hus och lyssna på Mikael Whie.Det får vara allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för denna onsdag som snart är till ända. Den började alldeles för sent med en tur på motionscykeln och sedan blev det frukost och dusch. Dagen fortsatte med föreningsarbete och där efter var det dags att åka färdtjänst till Kalix För att vara med om årsmötet i SRF Kalix, lokalförening av synskadades riksförbund. Årsmötet beslutade att ge i uppdrag till distriktsstyrelsen i Norrbotten att försöka få igång en fungerande föreningsverksamhet i Kalix eftersom den tidigare styrelsen ninte längre anser sig orka driva föreningen framåt. Det känns alltid lite vemodigt när en förening inom organisationen upphör med sin verksamhet. Det var allt för idag. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Tack goda skaparinna för att jag återigen har fått vara med om en härlig helg på Medlefors folkhögskola, tillsammans med mina kurskamrater på Skrivkraft. Min personliga assistent och jag åkte färdtjänst till skolan redan på torsdagen eftersom jag ville känna mig pigg och utvilad innan kursen startade följande dag. När vi kom fram hade personalen ställt fram kvällsfika åt oss i höghuset på våning sex. När vi kvällsfikat var det tid att lägga sig och läsa bok och en timme senare var det sovdags. Fredagen började med en god frukost innan lektionerna tog sin början. Undervisningen inleddes med att vi delade in oss i grupper och gick igenom den uppgift vi hade fått nämnligen att skriva en text med utgångspunkt från brått och straff, detta hade jag tyvärr missförstått så jag tog en annan text. Efter lunchen blev det yoga och det var det skönaste jag någonsin gjort i mitt liv. Där efter fick vi till uppgift att skriva en text om känslor och det gick fort och lätt. Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att läsa en novell med namnet Babian. Dagen därpå diskuterade vi texter som handlade om rörelse i tiden när man skriver. Denna kväll läste jag ut boken 438 dagar av Martin Schybbie och Johan Persson, den boken kan jag varmt rekommendera. åter till skrivarkursen. På söndagen fick vi lära oss att skriva dialog. Sedan blev det lunch samt utdelning av skrivuppgifter till den 20 mars, där efter promenad, utvärdering och hemresa. Nu orkar jag inte skriva mer. Ha en god tid vi hörs och ses någon gång någonstans.