anitamaki

I skrivandets stund mår jag väl i kropp och själ, har varit på Träningsverkett. Där tränade jag ben och armar. Tidigare idag har en av cheferna från assistansbolaget varit här och pratat om avvikelsen jag gjorde till kommunen. Ångesten och oron jag har känt en längre tid har tydligen lagt sig tillrätta någonstans på botten av själen och det är skönt, vi får se hur länge den känslan varar men kanske finns det trots allt hopp om livet. Jag har också fått tag på en bra assistent som förhoppningsvis kan ge mig energi till att börja träna på allvar detta för att jag ska orka resa som jag vill. Mina mål i livet är följande, att kunna skriva, läsa, resa, träna, vara aktiv i SMYF samt att lyssna på musik. Jag vill naturligtvis gärna umgås med syskon, släkt och vänner. Med detta sagt vill bloggskribenten önska sina läsare det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag är äntligen fri från fröken Felfri som jag länge varit irriterad på. Idag har en ny assistent gått introduktion, så det blir nog bra det här. Nu släpper jag fröken Felfri och livet går vidare med nya utmaningar. Förövrigt har här inte hänt så mycket. Långsamt försöker jag bygga upp tilliten till människor igen, den raseras lite för varje gång någon slutar men den här gången anser jag mig faktiskt vara oskyldig. Många personliga assistenter vill väl men ibland blir det fel. en del hjälper till för mycket, exempelvis med påklädning, andra är experter på att prata över huvudet på mig och det är det värsta jag vet. Nej, nu ska jag inte klaga de flesta assistenter är bra och lyssnar på mig. Varför skriver jag det här? undrar vän av ordning. Det är inte bara för att jag har ett behov av att berätta om min vardag samt av att dela med mig av mina tankar. Jag vill med detta inlägg inspirera andra som befinner sig i en liknande situation att slåss för att få ett värdigt liv vad detta innebär kan varje individ själv avgöra. På vilket sätt man kämpar är naturligtvis också upp till varje människa att bestämma. Vad jag vill säga är att alla kan uttrycka sin egen vilja på något sätt, antingen genom att skriva eller med hjälp av sång och musik, att måla är också ett bra sätt att framföra sina åsikter på, fotografering är ett annat sätt för den som kan det. Exemplen på hur man kan säga sin mening om saker och ting är många det är bara fantasin som sätter gränserna. Jag säger som jag brukar. Stå på er annars gör någon annan det. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringsplatsen,glider omkring i tillvaron utan att veta riktigt vart jag ska ta vägen med mig själv, funderar på det här med självbestämmanderätt. Alla människor borde själva få bestämma över sina egna liv men så är det tyvärr inte idag. Att vara blind och rörelsehindrad innebär att jag ofta blir betraktad som mindre vetande av omgivningen. Proffstyckare och förstå sig påare som befinner sig i min närhet vill gärna prata över huvudet på mig, till exempel Hon som sitter i rullstol vill gärna ha en sked. Vad vill hon ha till frukost? Den här typen av förnedring undanber jag mig, tack. Vid sådana tillfällen när jag råkar ut för den här typen av behandling känner jag mig alltid tillplattad och fruktansvärt kränkt. Detta var några tankar om självbestämmanderätt. förövrigt har jag haft ett intressant möte med mina vänner i SMYF vi pratade om på vilket sätt vi lärt oss punktskrift. Det visade sig att det var helt olika hur dagens ungdomar lär sig detta för oss så viktiga skriftspråk. Tyvärr använder jag punktskriften alldeles för lite men jag ska försöka bli bättre inom detta område. Annars har det inte hänt mycket här. Sommaren är för länge sedan slut och snart är hösten förbi. De som gillar vintern ser naturligtvis fram emot denna besvärliga årstid men det gör inte jag. Det är kallt och svårt att ta sig fram med rullstol överallt. Kanske börjar det hända saker när det gäller byte av assistansbolag för min del men jag återkommer till den saken när jag vet mer. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Denna novemberdag går mot sitt slut och en stor del av den har ägnats åt att titta på den syntolkade versionen av teveserien Tunna blå linjen. I serien får vi följa polisarbetet i Malmö. I rollerna Amanda Jansson, OscarTöringe med flera. Denna serie kan varmt rekommenderas. Därefter blev det vila och tidningsläsning samt lite föreningsarbete vid datorn och nu är dagen på väg mot sitt slut. Novemberdag är ett ord som jag verkligen gillar. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.

Jag sitter här på förvaringspplatsen, reflekterar, funderar och filosoferar över livets gång. Jag ville gärna sjunga en sång, en sång en gång för länge sedan. Varför väljer någon att ta sitt liv när man ändå kommer dit man ska förr eller senare. Jag vill inte dö, jag vill bara inte ha detta liv. Inom den personliga assistansen blir jag ständigt påmind om att jag inte är mycket värd. Med dessa dystra tankar vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.