anitamaki

Jag sitter här på förvaringsplatsen,glider omkring i tillvaron utan att veta riktigt vart jag ska ta vägen med mig själv, funderar på det här med självbestämmanderätt. Alla människor borde själva få bestämma över sina egna liv men så är det tyvärr inte idag. Att vara blind och rörelsehindrad innebär att jag ofta blir betraktad som mindre vetande av omgivningen. Proffstyckare och förstå sig påare som befinner sig i min närhet vill gärna prata över huvudet på mig, till exempel Hon som sitter i rullstol vill gärna ha en sked. Vad vill hon ha till frukost? Den här typen av förnedring undanber jag mig, tack. Vid sådana tillfällen när jag råkar ut för den här typen av behandling känner jag mig alltid tillplattad och fruktansvärt kränkt. Detta var några tankar om självbestämmanderätt. förövrigt har jag haft ett intressant möte med mina vänner i SMYF vi pratade om på vilket sätt vi lärt oss punktskrift. Det visade sig att det var helt olika hur dagens ungdomar lär sig detta för oss så viktiga skriftspråk. Tyvärr använder jag punktskriften alldeles för lite men jag ska försöka bli bättre inom detta område. Annars har det inte hänt mycket här. Sommaren är för länge sedan slut och snart är hösten förbi. De som gillar vintern ser naturligtvis fram emot denna besvärliga årstid men det gör inte jag. Det är kallt och svårt att ta sig fram med rullstol överallt. Kanske börjar det hända saker när det gäller byte av assistansbolag för min del men jag återkommer till den saken när jag vet mer. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.