anitamaki

I skrivandets stund sitter jag här på förvaringsplatsen och begrundar dagens möte med chefen och den betalda sällskapsdamen. Mötet fick tyvärr inte önskad utgång men man får väl stå ut som vanligt. Brukaren, kunden, vårdtagaren eller vad vi nu är för något ligger alltid i underläge det spelar ingen roll hur mycket vi hävdar rätten till att själva bestämma över våra egna liv. Nej, vi är något som katten släpat in. Äntligen är denna februarifredag snart genomlevd och jag kan slappna av, känna mig trygg i den ofrivilliga ensamheten. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.