anitamaki

Det är en lugn och stilla sommarkväll här på förvaringsplatsen. Idag har Gud och änglarna inte varit på gott humör, de har visserligen inte gråtit men de har sannerligen inte visat någon större glädje. För min del har föreningsarbetet kommit igång så smått. Jag har läst både det senaste styrelseprotokollet och ett stadgeförslag. Det är vad jag sysslat med denna julimåndag som är på väg mot sitt slut och den kommer aldrig åter. Hemska tanke dagarna som gått får vi aldrig tillbaka. En dag får vi inte längre vara med men jag kanske ska tänka som mamma Hilda brukade säga "Den dagen den sorgen". Vi som fortfarande vandrar här på jorden måste leva här och nu men det är svårt när smärtan i knäna ständigt gör sig påmind. Det här får vara allt för idag. Härmed vill bloggskribenten önska sina läsare och alla andra människor det bästa i livet. Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans.