NU ÄR DET VI
Idag tänkte jag dela med mig av mina innersta tankar de handlar om hur det känns att stå på yttersta kanten av livet och balansera. Tillsammans med mina syskon står jag på yttersta kanten av livet och balanserar, ska jag finnas kvar eller ska jag inte finnas kvar? Men det är trots allt kärleken till släkt, vänner och familj som håller mig vid liv. När mammor dör mister en människa barnets rätt till tröst, trygghet och förlåt. Man anses vara vuxen och får själv ta hand om sin gråt.
Kommentarer
Trackback
