anitamaki

Dagen har blivit kväll och kvällen går mot natt. Det är en märklig tid vi lever i. Nu märker man hur sårbart samhället är allting står stilla. Det kommer ständigt nya restrektioner för hur vi ska leva. I morse när jag slog på radion fick jag veta att bussresenärerna måste kliva på från den bakre dörren för att undvika smittospridning av coronaviruset. Själv sitter jag i  karantärn här på förvaringsplatsen och håller på att bli galen eftersom det enda folk pratar om är corona. Egentligen har vi det alldeles för bra här i  Sverige. Vård, skola och omsorg fungerar någorlunda i  alla fall. Vi borde stanna upp och tänka efter en stund innan vi rusar vidare i  våra liv för att hinna med det där som är så viktigt och inte kan vänta till en annan dag. Jag har också fått veta att det inte blir något representantskap med Synskadades riksförbund i Norbotten. Det är bara att ta livet som det kommer. Låt oss se vad som händer och sker i framtiden.

 

Ha en god tid. Vi hörs och ses någon gång någonstans i livet.